Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sidug ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sidug
— 715 —
Silf
rerede them sidt och widt Halland och Skåne
igen quitt och fritt. En liten Crön. 14 a.
[Mnt. wit unde sit, wide unde side.] — 2.
Lågt, djupt, tu flygh icke för högtt, flygh
och icke försitt. H. O. visbok 70. huru när
och sijdt (nahe vnd tieff) han (Kristus)
haffuer sigh befryndat och förbundet medh oss
menniskior. P. Erici 1:52 a. kom ... itt
skredh närmer och sidhare (neher vnd
nidri-ger)^ 1:60 b.
Sidug, adj. [Fsv. sidhugher, Isl. siÖugr.]
Een sidhugh (anständig) menniskia läter
sigh medh een ringa ting (med måttlig
förtäring) nöya. Syr. 31:22. en sidhugh och
beleffuat man. 32:3. Så skal nu en Biscop
wara ... nöchter, sidugh (tuktig). 1 Tim. 3: 2.
quinnor skola wara sidhugha, kyska. Tit. 2: 5.
Sidvinter, m. Kongl. M:tt vil icke, at
presterne skole blifva besvärade att utföra
deras spanmåhlshielp uthi sidevinteren (sent
på vintern) eller mehnföre. Stjernman
Riksd. 2:1320 (1660).
Sidvuler, adj. Rund, kullrig. [Jfr Fsv.
sihvalver, sival, Isl. sivalr.] är granveden
klufven i tw, och om man vänder up thet
sidvula, så sprakar han ey. Colerus 1:14.
Sidvägs, adv. Åt sidan, undan, bort.
[T. seitwegs.] Min dödedag, . . . Med dig
skall jag sielf döden sidvägs jaga. Frese
110.
Sidvörda, tr. Visa sidovördnad,
van-vörda. [Fsv. sivirdha, Isl. svivirda.]
Hvilken som sijdvördar ålderman eller
bijsit-tiaren. Stjernman Com. 3:737 (1669). Then
som hele ämbetet missfirmar och sijdvördar
. medh föracktelige ord och åthäfvor. 3:749.
the som Gudz ord sidvyrda. Svedberg
Sabb. ro 2:1101. thet blifver... så aldeles
sijdvördat, at somlige Svenske män stapla
alramäst, tå the skola tala thet Svenska
språket. Spegel, G. verk 4. theras trogna tienst
sidvördas. At. par. 22. de sidvördade hans
befalningar. Roman 74.
Siffermessa, f. S. Sigfrids dag, den
x 15 februari. Dijkman 103.
Sifflöjt, m. 1. En orgelstämma. [F. [-sif-flet.]-] {+sif-
flet.]+} Sifflöit är en heel grann (fin) stämma
på orgor och positif. Columbus Poet. skr.
A 2 a. — 2. Hvissling, hvisselpipa? Se
under Sislag. Jfr Sjöflytt.
Siffra, f. [Ziffer i gammal T.] 1. Noll,
nolla. O, Nulla eller Zyphra. A. J. Gothus
Räkn. 2. — 2. Nolla, odåga, stackare, mähä.
Troospillare och ostadighe kättare och
obe-ständighe siffrer. Ernhoffer 108a.
Sifsspjäld, n. Lägersmål. (Jfr
Schlyter Ord. Sifskaps spiæl.) Menniskian har
man tvänne betzel på hela sin kropp, thet
ena på tungan, thet andra på thet hemliga
tyget; och ehoo, som mächtar thesse bägge
väl styra och regera, han varder hvarken
böthandes för läppegiäld eller för sifsspiäld.
Lindestolpe Frans. 45.
Siga, intr. Sjunka. [Fsv. sigha, Isl. s/g-a.]
seegh iagh nedher vppå mitt ansichte til
iordena. Dan. 10:9. han aff
wanmechtig-heet seegh nedher til iordena. 2 Macc. 3:27.
tå bleknadhe Drotningen, och seegh nedher
beswijmandes. St. af Esther 3:10.
Sigmarsört, f. Althæam sive malvam
herbam nostri Kattost et Sigmarsört
appel-lanL Rudbeck Atl. 1:747.
Signad, m. Välsignelse. Gud
samman-fogde dem i helge äckta-orden, Ther til sin
signad gaaf, och böd upfylla jorden.
Columbus Poet. skr. A 3 a. Himlen åt ehr
gifve signad och lycka. Lindsten 391.
Signelse, f. Signeri. man eller qwinne,
som truldom eller signelsse bruke pläge.
Dipl. Dal. 2:311 (1551). När man bär
scriff-ther påå sich ath honom intith skadha skal,
troor vpåå signilse. O. Petri Men. fall
B 2 b.
Signing, f. Signeri. bruka wijskepelse
med signing. O. Petri Sakr. 12 a.
Sik, Siker, m. Knusslare; äfven lurifax,
klippare. Nogh skall tu, snåle sijker, få
dricka Till thes at jackan skall i tw spricka.
Chronander Surge Bl b. Neij bijda,
sij-ker, tu skalt göra rätt, Betala först mitt
Ale-kant alt slätt. Ders. B 2 a. Sidst med drickz
flaskor med vijn och pocaler Skänck ärligt
inn och var ingen sijck. Stenbock A 4 a.
En arg sik, ein schlauer Fuchs, ein
ver-schlagener oder verschmitzter Mensch. Lind
Ord.
Sikeiner, m. Zigenare. [T. Zigeuner.]
Sikeiner eller Tartare skåcketals omlöpa i
Provincierne. Stjernman Com. 2:104 (1637).
Sikt, n. Syn. [T. sicht, gesicht.] wårt
eghit sicht, smak, lucht. L. Petri Chr.
pina E 3 b.
Sikt, Sikte, n. Cribrum, såll eller
sicht — grant sicht, grofft sicht. Var. rer.
voc. Ila. Tå man sichtar, bliffua sådonar
quarra j sichtet. L. Petri Sir. bok 27:5.
ett sicht... medh en botn aff håår giordt.
Kokbok A 2 a. itt sichte fult medh hol.
Schroderus Albert. 4: 270.
Sikta, intr. och tr. 1. Syfta, dhen ene
huxar effter förträde, opkomst och höga
tittlar: dhen andre sichtar mehr effter beröm
och odödeligit nampn. Columbus Poet.
skr. Q 3 a. — 2. Syna. dem icke tillåtes
hempta salt och andre vahrur immediate
utur skeppen, uthan dhe nödgas taga det
utur husen, der inga edzsvorne mäthare
öfverkomma, uthan borgaren sichtar dem
vahran in som honom lyster. Stjernman
Riksd. 2:1403 (1660).
Siktändare, m. Himmelens yttersta
synliga kant... kallas Horizont eller
Sichtän-dare, för den orsaken at der ändas vårt
gesicht eller syn, at vij intet kunna see längre.
Rosenfeldt Nav. 7.
Silf, n. Silfver, the bergwerck, ther man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
