Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sjelfegen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelfegen
— 719 —
Sjelfåt
Gust. 1 reg. 4:254. falsk och sielff dichtat
Gudz tienst. L. Petri Om nattv. B 8 a.
Sjelfegen, adj. Egen, oberoende. Jag är
min sielfegen, då du är en träl. Visa (1690).
Sjelfflyktig, adj. Alla lijffägne tienare,
antingen the äre sielfflychtighe eller uthi
krijghet fångne, ... skulle them Romarom
igen tilstellas. Schroderus Liv. 661.
Sjelffrätare, m. du olyckliga sjelffrätare.
Dalin Vitt. II. 5:105.
Sjelffrätig, adj. [T. frässig.] Een nijdsk,
siälf-frätig afund. Stjernhjelm Parn. tr.
2:7.
Sjelffrätsten, m. Vi sågom ... up i
bärgen en rödachtig brånad af sielffrätsten, som
gaf tilkienna at bärgen höllo järn. Linné
Öl. resa 8. Se under An flugen.
Sjelfföda, f. Hvad skall du göra af
kreaturen? — Dem släpper jag på sjelfföda. Sv.
forns. 2:84.
Sjelfgod, adj. Som ej är i tjenst,
lättingar och sielfgode. Stjernman Com. 4:
685 (1686).
Sjelfhelig, adj. skrymtare och sielffhelige.
O. Petri 1 Post. 85 b.
Sjelfklokling, m. Hans under thesto
mer och ifrigare skola förkunnas, . .. them
verldzligom, sielfkloklingom och bespottarom
til starckare vitnesbyrd, at när Gudz hot
them en gång drabbar, the tå äro utan
ur-secht. Svedberg Sabb. ro 1:79.
Sjelf krafdt, adv. Af sig sjelft {om ting).
Så gå tå godha gerningar sielffkraffdt aff
troonne. Försp. till Rom. Them syntes wel
förfärligha eeldzloghar sielffkraffdt vpbrasa.
L. Petri Sal. vish. 17:6.
Sjelfkräfvande, -des, adv. Sjelfmant.
tw haffwer sielffkräffiandes aff thin eghin
godheet förplicktat tich ther til, ath tw vill
thet geffwa, ther tw warder bedhin om. O.
Petri Men. fall H 2 a. Konungen
sielff-kräfviandes gick nidh aff slottet. Girs Er.
14 kr. 114. föllo the sielfkräfviande aff
he-starna och lågho ther uppå marken.
Schroderus Liv. 524. han then läghenheet och
fordeel, som sigh sielffkräfviande honom
til-bödh, lät uthur händerna falla. Ders. 850.
Sjelflyding, m. Vocalis eller sielflyding.
Svedberg Schibb. 58.
Sjelfrönlig, adj. siälfrönligt är*dät, at
på den meningen, en Gud vara,
oemotsäg-ligen följer at han och bör dyrckas.
Hermelin B 8 a.
Sjelfrönligen, Sjelfrönligt, adv. däss
{vredens) första värkan är raseri, dän andra
bestachtighet. Hvilket sant vara, kan man
siälfrönligen se af en menniskios gärninger
af vrede uptänd; de skola dät ofelbart utvisa.
Hermelin C 8 a. han sielfrönligt vetta får
Hvad väg man til förderfvet går. Columbus
Poet. skr. F2b. Hvad sant, hvad osant är
sielfrönligt hon förfar. Vitt. 134.
Sjelfsin, Sjelfsins, pron. poss. Sin egen.
Snöd är en ädelman, den sielf-sijne dygder
ey adla. Stjernhjelm Here. 488. snaror,
til at invickla och fälla ett tappert hierta uthi
een neeslig sielff-sinsförgätenheet. Lycks.
är. cartel. (sijn-sielfs förgäten. Ders. 1 intr.)
Se Schlyter Ord. Sialver.
Sjelfsint, adv. Sjelfmant. Ey! hur’
ähr-bart står en an Sielf-sint träd’ i tiänstbarheet,
Then naturen födt har frij? Stjernhjelm
Fångne Cup. 2 intr.
Sjelfsutten, p. adj. Besutten, sielfsutten
borgare. Stjernman Com. 4:684 (1686).
Sjelfsviljande, p. adj. Frivillig. [Fsv.
siälfsviliande.] sielfsvilliande blinde ...
skytten (Astrildl Stjernhjelm Here. 98.
Sjelfsvilje, m. Fri vilja, uppsåt. [Fsv.
siälfsvili.] genom sielffs wilia och weterligh
synd mister man then heliga Anda. L. Petri
2 Post. 2&2 b. medh sielffswilia och
öffwer-dåduga synder. 3 Post. 9 b.
Sjelfsvyrdig, adj. Egensinnig,
sjelfsvåldig. sielffzwyrdigh barn. L. Petri Sir. bok
16:1. the sielfz-vyrdige som ruta, frossa,
slösa. Spegel G. verk 277.
Sjelfsvyrding, Sjelfsvörding, m.
Egensinnig menniska, sjelf sv ålding. Och wexa
så the vnge vp med sådana gudz hädilse,
och komma j then sidwane, at the intit
fructa eller wörda gud, och ther bliffuer så
sielffzwördingår och öfverdådiga menneskior
vtaff. O. Petri Ed. C 8 b. Thenne wår
son är en sielffzwyrding och ohörsam. 5
Mos. 21:20. Bitter är hon (visheten) them
oförsöktom, och en sielffswyrding (Vulg.
ex-cors) bliffuer intet widh henne. Syr. 6:21.
barnen äro sielffzwyrdingar. L. Petri Sir.
bok 22. thet {barnet) vexer up i sielfsvold
och goda dagar, och varder så en
sielfsvyr-ding i alla sina lifsdagar. Svedberg Sabb.
ro 1:625.
Sjelfsvördigt, adv. Ovärdigt, vårdslöst.
Döpelsen må så skee, at man allenast blottar
hufvudet på barnet, och medh full hand
begiuter thet medh vatn. Then präst, som
här medh sielfzvördigt umgår, och hufvudet
icke väl väter, skal straffadt blifva.
Empora-grius 33.
Sjelftycke, n. efter sitt sielfftycke regera,
och aff klooke oc trogne Ministris icke vilia
låta sig råda. P. Brask Puf. företal 4 b.
Sjelfviljandes, adv. Frivilligt. Gefwer
eder in tiil Swenske- men ok ederth eyeth
fædernes rike siælfwiliandis ok med een
god wüie. Gust. 1 reg. 1:49.
Sjelfvållandes, adv. Genom eget
förvållande. Monger ... loffuar vth någhot enom
sinom wen, och gör honom ther medh
sielff-wollandes til owen. L. Petri Sir. bok 20: 25.
Sjelfvälde, n. när vij sielfväldet fåå, så
misbruke vij thet. Gust. Adolf Skr. 82.
Sjelfåt, m. man ibland seer hundar .,.
äta sig sielf hool på sijdan, thet gemene man
kallar sielfåthen. Lindestolpe Frans. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>