Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skadefolk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skadefolk
— 722 —
Skafhosta
och sigh sielffuom skadha barn. L. Petri
1 Post. M 3 a.
Skadefolk, n. liughare, lackare, lismare
och annat sådant skadafolck. L. Petri Krön.
pred. C 6 a.
Skadefri, adj. itt skadefrijtt ting är icke
äfven (just) det samma, som icke kan skadha
tilfoghas, uthan thet, hvilket, sedan thet
ska-dhan hafver undfått, lijkväl blifver oskadt..
Schroderus Hels. beg. skattk. 122.
Skadefägnad, m. när wreedhen frögdar
sigh öffuer wår nästas olycko, så kan hon
kallas skadhafägnat. Balck Catech. R5b.
thetta är een rätt dieffuuls frögd, hvilken
skadhafäghnat kallat varder, ty dieffuulen är
een sådana skadhafäghn (skadeglad,
Isl./e-ginn), then sigh på thet högsta frögdar, när
han seer Gudz barnom illa gåå. P. L.
Gothus Tröstpred. E 4 b.
Skadefägnare, m. Skadefägnare finner
man på alle rum, och thet är en rätt
djefvulsk glädie at fägna sigh utöfver ens annars
olycka. Schroderus Kors. 45.
Skadegäld, n. [Mnt. schadegelt.] 1.
Penningeförlust, all annen förtret och
skade-geldt vij oförskulleliga lidet haffue. Gust. 1
reg. 5:180. Wij wele opfille eder all then
skade oc skadegield i ther wtöffuer få för
wåre skuld. 6: 70. — 2. Skadeersättning.
Atuj henne (Viken) vnder Suerigis Crone
beholde skole för skadegeld, til thess at
thet bliffwer ransakad wm Gotland hwad
thet heller hörer Suerige eller danmark til.
Gust. 1 reg. 6:268.
Skadegärd, f. Tillfogande af skada,
skadlig verkan, the (stridsvagnarne) lupe
igenom (fiendens leder) uthan någon
skadagärd. Sylvius Curt. 341.
Skadelöst, adv. Utan skada. [Isl. [-skad-laust.]-] {+skad-
laust.]+} spädh barn . . . nepliga altijd skola
kunna skadalöst fördraga luchten (luften)
eller wädret. L. Petri Kyrkord. 16 b. äro
the (stadgarne) icke så stoort aff nödenne,
at man icke skalle kunna wara them
skadalöst föruthan. Kyrkost. 13 b.
Skademan, Skadesman, m. Man, som
gjort en annan någon skada. [Isl. skadamatir.]
wåra owener och skadhamän. L. Petri 3
Post. 147 a. han gaf sigh uthi strijden ...
ingen annan sökiandes än Hadingh, sin
skademan. Kr. 16. moste man icke af
hemnd-girighet sökia rett och straff på vår
försmädare och skadesman. Svedberg Sabb. helg.
368.
Skadematk, m. Tå skal man vphemta
idhart rooff, såsom man borthemtar
skada-matk. L. Petri Jes. proph. 33:4.
Skadlig, adj. thenne stadhen är vprorisk,
och Konungom och landom skadheligh. Esra
4:15. en skadheligh man gåår medh
wron-gom munn. Ord. 6:12. een falsk
menni-skia hörer gerna een skadheligh tungo. 17: 4.
fiskanar warda fångne med en skadheligh
krook. . Pred. 9:12. hwar och en hadhe itt
skadhelighit wapn j sinne hand. Hes. 9: 2.
Tå gåår han åstadh, och tagher til sigh siw
andra Andar, som skadheligharen äro än han.
Luc. 11:26. Wij haffue funnet thenna
mannen wara skadheligh, then vplop vpwecker.
Ap. gern. 24:5.
Skaf, n. 1. Afskafven bark af asp ock
vissa andra trädslag, att nyttjas till föda
åt boskap. [Isl. skaf] Szå haffuer och Gudh
alzmectigh nådeligen skickedt och giffuedt
månge andre vtwäger och medell till att
framföda boskapen med vm åredt, när litijdt
höö wexer, eller man elliest icke god
ängebord haffuer, som är halm, löff, skaff, liung,
hwass, barck. K. br. 20/e 1555. — 2. Gnat,
kält. Hans dageliga hemsed är gnag och
skaf öfver alt det hon (hustrun) giör. Dalin
Arg. 2, n. 44.
Skaffa, tr. Göra, utföra, uträtta. [Mnt.
T. schaffen.] han stoor vnder och werck
genom honom skaffar och vthrettar. Försp.
till Dan. han skal ... skaffa sin wilia, och
ingen skal kunna stå honom emoot. Dan.
11:16. haffua the icke syndat emoot sin
Gudh, så skaffe wij intet emoot them. Judith
5:25. Antiochus kunde intet skaffa, vthan
moste årer dragha sin wägh. 1 Macc. 6:4..
iagh wil skaffa at theras arbete icke skal
förtapat warda. Es. 61:8. Josia ... skaffadhe,.
at alle the som j Israel fundne woro, tiente
Herranom. 2 Krön. 34: 33.
Skaffare, m. [Mnt. T. schäffer.] 1.
Uppsyningsman, förvaltare, arbetarenar som.
skaffare woro på Herrans Hws, the samme
leegde steenhuggare och timbermän til at
förnyia Herrans Hws. 2 Krön. 24:12. När
afftonen kom, sadhe wijngårdzherren til sin
Skaffare, Kalla fram arbetarenar, och giff.
them theras löön. Matth. 20: 8. en troghen.
och snell Skaffare, then hans Herre setter
offuer sitt tienistafolck. Luc. 12: 42. en
Biscop bör wara ostraffeligh, såsom en Gudz
Skaffare. Tit. 1:7. Wij haffuom en sådana
öffuersta Prest, som sitter på höghra handen
på Maiestetzens stool j himmelen, och är
én Skaffare offuer the heligha håffuor. Ebr.
8: 2. Och warer tienstachtighe inbyrdes,.
hwar och en medh then gåffuo som han
haffuer fått, såsom godhe then margfalleligha
Gudz nådz Skaffare. 1 Pet. 4:10. han war
en skaffare och sytzloman för the fattiga
Christna, som på then tijdhen hade giffuit
theras äghodelar til en almenneligh dretsle,
ther aff the alle skulle haffua theras
vppe-hälle. L. Petri 3 Post. 17 b. — 2.
Kökemästaren (Skaffaren) har fram ur visthuuset
(skafferijt) then af inköparen upköpta fetalian
(sofvel, maatvahrur). Comenius Tung. 431.
Så träder skaffaren fram, med skarp knijf
snijder (köttet) i stycken, Lägger härom med
tlijt. Stjernhjelm Bröl. 23.
Skafhosta, f. Torrhosta, torr och ijlak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
