Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skaft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaft
- 723 —
S kalkaktig
skaff-hosta. Palmberg 4. kijkande och
skafhosta. Dens. registret.
Skaft, n. 1. Kastspjut. [Isl. skapt, Mnt.
schaft.] H as ti le, skafft. Var. rer. voc. K 4 b.
öfning i vapn och skaft bemödar ryggen och
armar. Stjernhjelm Here. 180. — 2. Halm,
sädesstrå, kärfve, annamma deras tertial uti
uthtröskat spanmåhl och eij i kärfvan eller
skafftet. K. br. 26/2 1694. (Deraf skafttionde.)
Skaftslunga, se Stafslunga.
Skaftspjut, se Snarspjut.
Skaftsäd, f. Otröskad säd. tijond af
skaftsädh. Emporagrius 330.
Skafva, f. [Isl. skafa, Mnt. schave, T.
schabe.] Skafva, skrapa, Radula, Schabeisen.
Schroderus Lex. 38. inympar the »Iskorna
ympar .. . och rensar medh skafvan (scalpro,
dem Gartenmesser) teelningarne. Comenius
Tung. 382. Jfr Skaf ve.
Skafve, m. Do la b rum, skaffue eller
skrot höffuel. Var. rer. voc. L 8 a. Skaffwe,
dolabella, dolabra, dolatoria, ascia.
Helsin-gius. Jfr Rietz skave.
Skafvel, n. Ätlig frukt af träd och andra
växter. [Fsv. skafl.] P o m a r i u m, skaffuel
torgh ther äple, pärun och annat skaffuel
selies. Var. rer. voc. L4a. tu (Gustaf l:s
dotter Katarina) intet gott regemente holler
med ätende, vthen holler än nu then samme
seed, som tu giorde ner tu war Freuche
(fröken), och äther allehande schaffuell, som
ähr eple och fruszne nötter. Adlersparre
Hist. saml. 3:22 (1560). en ganska
frucht-sam platz til allahanda wijn, skaffuel och
spannemål. P. Erici 1:66 a. Jag red ey
längeseen i Åby bookeskogen, Ded var just
ved den tijd, at skofvelet (ällonen) var mogen.
Rosenfeldt Vitt. 254. Jfr Rietz skavel.
Skafvelfläsk, n. Ållonfläsk. i och well
sielffue wette, huad nytte och gagn icke
aleneste Crononn, vtan jemuell och menige
Ridderskapet haffua vtaff skogen (ekskogen),
både med skaffuelflesk och i andre mötte.
Gust. 1 reg. 11:262.
Skafvelin, n. Kastspjut. [F. javeline.]
Jaculum, skott, skaffelijn. Var. rer. voc.
L2a.
Skafveri, n. Prejeri. ocker, skinderij och
skaffuerij; J. Sigfridi b 2 b. Jfr Rietz 582 a.
Skafvig, adj. Gnatig. gnafvug, skafvug,
sur och trätosammer qvinna. Kolmodin
Qy. sp. 1:112.
Skag, n. Koppel, hundkoppel. Theras
(hundarnes) kädior vore af gull, och
silfver-ringar om halsen på hvardera, och siu små
ringar på skaget [Isl. å festinni] emällan
them. Verelius Götr. 53.
Skage, m. Udde. [Isl. skagi.] bleff
starckt motvädher och komme så när vij
såge skagen (på) fäste landet medh
Små-landh. Hist. handl. 8. 3:7 (1620). begoffvo
vij oss til siöss åth Nääset, och vij drogho
uth om Hammeröö Skage. Gyllenius 55.
Skak, n. Hälla, Skaak, Tricæ, Fuszseil.
Schroderus Lex. 43. Skak (fjättrar), das
Fuss-Eisen, die Fuss-Kette, Fessel. Lind
Ord. (Se Schlyter Ord. skakhælda.)
Skal, n. Mussla. [Fsv. =] Pärlor finner
man uti mussler (skaal). Comenius Tung. 91.
Skald, m(?). Sång, skaldeqväde. Sehn
böriar hon en skald alt om de gamle kämpar.
Eurelius Vitt. 105. De kunna skalder fler
än de Homerus skrifvet. Ders. Kunga skald
... siungen af Gunno Eurelius.
Skalda, intr. Sjunga, dikta, göra vers.
[Isl. skalda.] Dyrlegd var iag aldrig än Til
at skalda den til heder, Som är min och
dygdens vän. Rydelius Vitt. 103. Är någon
skald vid Giöta strand, Som skaldar lustigt
och sin hand Har vant at lutan röra. Ders.
123.
Skaldgudinna, f. Sånggudinna. Lär,
skaldgudinna, mig. att prisa denne hjelten.
Rudbeck Borås. l.
Skalfisk, m. Snäcka, mussla, ostron o. d.
[Isl. skelfiskr.] C o n c h a, skaalfisk, thet är
then fisk som haffuer skaal kring om sich.
Var. rer. voc. R 2 a.
Skalk, m. Skurk. Tu skalk och bowe.
1 Sam. 20:30. Tu äst fallen såsom man
faller för argha skalkar (för ogerningsmän).
2 Sam. 3: 34. the ogudhachtighe argha
skalkar äro. Ps. 36:2. en (en enda) skalk
för-derffuar mykit gott. Pred. 9:18. then arghe
skalken Absalom. L. Petri 2 Post. 70 b.
— thenne knecther oc baadzmen stinga siich
i skalken (bete sig som skalkar). Oc kwnne
wij engen wegh komma med them med
minne wij scole betala them med rwnth
mynth. Gust. 1 reg. 1:99. Joachim
Bure-mestäre (som i Stockholm emottagit ett skepp
att försäljas i Holland) haffwer nu bundit
sig wdi en skalk, är segld med för:de skep
igen j frå westan ... och acther icke förnöye
them för theris tiil en penning. 6:119. wore
Båszmen ock Bysseskytter plege ee som
öfftest... winde sziig vdij en schalk, görendis
stortt myterij. 12:117. Then samma kunde
ganska artigt och behendigt fördölja sin skalck
(skalkaktighet). Schroderus J. M. kr. 249.
Skal ka, intr. och tr. 1. Skena, uth för
Kiöpings klint monde the (hästarne) skalka.
Sv. forns. 2:115. The skalkade sig alt uth
åth Borgholms slätt. Dets. — 2. Släpa i
sken. Så skalkade the honom uth för
Borgholms broo. Ders.
Skalkahud, f. the blifwa qwarre j then
gambla kötzliga skalckahudenne. P. Erici
4: 52 a. så blijffuer dock then galna verlden
uthi hennes gamla skalkahwd. P. J. Gothus
Fastapred. 45.
Skalkaktig, adj. Ond, elak. [Mnt. [-schalk-aftich.]-] {+schalk-
aftich.]+} Tu skalckachtighe tienare. Matth.
18:32. är titt ögha skalkactught ty iach är
godh (ser du med ondt öga, att jag är god)?
NT 1526 Matth. 20:15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
