Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skalkas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skalkas
— 724 —
Skam
Skalkas, dep. Kärleken skalkas intet (ob
rceprcepsusxou, öfv. 1882: förhäfver sig icke).
1 Cor. 13:4.
Skalkasned, n. Skalkstycke. (Se Sned.)
han begick ett skalkasned. Schroderus
J. M. kr. 479.
Skalkatunga, f. så lärer tijn ondska tin
munn, och tu haffuer vthwaldt ena skalka
tungo. Job 15:5.
Skalkaöra, n. Han slååröghonen nedher,
och lydher til (lyssnar) medh skalka öron.
Syr. 19:24.
Skalkemun, m. han hade en skalke mun
tala medh. Svart Kr. 106.
Skalkeri, n. [T. schalkerei.] 1. Bof streck.
haffua the skalkar som bo wijd grensen
(mellan Finland och Ryssland) lithen forsyn
til ath brwka sijt skalkerij, huar in på annan.
Gust. 1 reg. 3:155. — 2. Skalkaktighet,
lättsinnigt skämt. Maronis ädla styl och Nasos
skalkerij. Verld. fåf. speg. 36.
Skalkhet, f. List, bedrägeri, ondska.
[Fsv. =, T. schalkheit.] theres ilfwndt och
sthore skalkhet. Gust. 1 reg. 3:315.
förræ-dhare . .. bedriffua theris skalkheth. 4: 84.
han far med lygn, bedragerj och skalkheth.
4: 85. the som någit förräderi eller skalkheth
bruka vthi thet ena åff thesse iij rijke skulle
ecke niwta fredt ... vdi thet andra. 4:380.
Rijkit skeer mycken skalkheet aff een part
fremmandhe folck, hvilcket effter theres egen
villie vancka och draga her in i rijget och
uthaf landet igen. Stjernman Com. 1:61
(1540). the hade så behendiga skalkheet, at
ingen kunde komma vnder theres list. O.
Petri Kr. 6. all skalkheet är vthi theras
(mina ovänners) hoop. Ps. 55:16. The dichta
skalckheet (uttänka onda planer). 64: 7.
Haffuer iagh såsom een menniskia skyyldt
mina skalckheet, at iagh skulle hemligha
fördölia mijn misgerning? Job 31:33. the
bedreffue all then skalckheet, medh rooff
och mordh, som the kunde. Tegel Gust.
1 hist. 2:106.
Skalkhäst, m. Vild, otämd, skengalen
häst. Månde the honom i en spijketunna
slå. Therföre tå sattes the skalkhästar två,
Som aldrig hade varit någon tömm uppå.
Sv. forns. 2:115.
Skalksnarr,m. Narr,gycklare. [-[T.schalks-narr.]-] {+[T.schalks-
narr.]+} Skalcksnarrar eller andre slijke
äff-uentyrer, som alment komma löije åstadh.
Schroderus Hoff. väck. 124. Tilförende var
thet min tusend frögd at tala medh
skalks-narrar. Hoflef. 272.
Skalla [i bet. 1 trol. Skälla; jfr Fsv. skälla,
Isl. skella.], intr. 1. Gifva skall, thet skall
j markenne vthaff theras skrij. 1 Kon. 1:40.
Sångarena loffuadhe honom medh Psalmar,
Och thet skall j hela Hwsena aff thet söta
liwdhet. Syr. 50: 20. Och j stadhenom war
itt klaghelighit roop, så at thet skall vp j
himmelen. 1 Macc. 5:31. — 2. Göra skall-
gång. Astrild går nu stad at skalla, Du ska
sij hur diuren falla. Lucidor C 4 b. Skalla
efter en. Lind Ord.
Skalla, tr. Aftaga håret. [Isl. skalda.]
Tu Zions folck, som styft tin låckar krusar,
bakar, Och glömmer bort at Gud han skallar
af och rakar. Hjortzberg 322.
Skaller, n. Skallrande. Lind Ord.
Skallman, m. Jägare. Diuren sigh i
mörkste skogar skyla,... Ey säkre någon tidh,
ey frije någon stund För skallmans bössa,
nät ell’ väder snälle hund. Lucidor Ii 2 a.
En modig jägar’ ey går sta I lägret haren til
at ta, Men sökern genom dam ok dust, Ty
mödan hvässer skallmans lust. Dens. Pp 4 a.
bedlaren ej gienast modet tappar Vid första
afslags vink, ja svares ej så just, Så
kommer han igen och på des portar klappar, Ty
mödan, som det sägs, den hvässer skallmans
lust. Frese 74.
Skallot, adj. 1. Hårlös. Fogden ...
gifver Cronan för ett godt skinn ett slemt ok
skallot. Stjernman Riksd. 1:522 (1602). —
2. Luggsliten, han slijter ... noghot foder
til thes thet bliffuer skallot. Schroderus
Hoff. väck. 109. — 3. Naken, kal. skallot
ofruchtsam trää. Jud. 12. skallot bärg. P.
J. Gothus Psalt. M7a.
Skal ma, tr. Klyfva? Af barka? [Jfr Isl.
skälm, skålmatré; N. skolma, urhålka; T.
schalmen.] Jag ... de seege vijder skalmar.
Eurelius Vitt. 62.
Skalmatk, m. Snäcka. Skaalmatk, concha,
conchylium, conchyle, genus piscis firmiori
testa clausi. Helsingius. en skaalmatk ...
altijdh är inne i sitt hws eller skaal. L.
Laurentii Nyårspred. H 2 a. Skaalmarcken
(snigeln?) gåår aldrig uthaff sitt hus, uthan
dragher thet uppå sin rygg. Leuchowius
298.
Skalpadda, f. Snigel. L. Petri Dav.
ps. 58:9.
Skam, f. 1. Skada, förfång. Om
fijen-den ville biudhe sigh fram, Visserligh hade
the fått skam. Hund Er. 14 kr. v. 282.
Theres tråss fick mykin skam. Ders. v. 315.
För tin falskhet skal tu fåå skam. Ders. v.
422. lather them fåå skam Och dräper the
skelmer alle! Ders. v. 426. Tu skalt tin
skelm få redeligh skam. Rondeletius 66.
tu får fanders skam. Moræus 430. Göra
till skams, göra kaputt, förderfva. [T.
zu schanden machen.] (Fienderna) sköte
häfftigt, och giorde oss mycket fålk til skams.
Nordin Krigshist. 2:70 (1656). — 2.
Skamlig gerning, bedriffua all skam och laster.
1 Macc. 1:16. Han giorde så mykin orett
och skam. Hund Er. 14 kr. v. 372. – 3.
Smälek. Jagh haffuer j thenna dagh giordt
Israels häär een skam. 1 Sam. 17:10. Herre
lät migh icke til skam warda (komma på
skam). Ps. 31:18. en tiuff kommer til skam
tå han gripin warder. Jer. 2:26. Hwilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
