Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skans
— 727 —
Skarn
Rådh haffue tiil then pena, jtt halfft hundredh
twsend gyldene, som konung Maiestat tiil
Suerighe . .. skulle wara forfallen wthi, och
slå then i skantzen {gifva den till spillo),
ath the skulle platt intedh på talas. Gust. 1
reg. 7:490.
Skans, m. Puts, knep. [T. schanz.]
honom (djefvulen) then skantzen medh Christo
j öknenne icke lyckades. P. Erici 1:26 a.
Och när en unger sven ställer sin dans,
Sköne jungfruger sitta och tänke på skans,
Huru de skola vinna den unger sven båld.
Sv. forns. 3: 64.
Skansa, intr. Skämta, spela någon ett
puts. Och är icke rådh at man slår til
fienderna vtan macten är med ... ath wij icke
låte skansza med osz. Gust. 1 reg. 7:452.
Skansa, tr. Innesluta med skansverk.
latha skandsza och beskiutath (slottet). Gust.
1 reg. 2:169. villia the gärna skantza
(för-skansa) sig på slätmarkene. Peringskiöld
Jord. 91.
Skansvis, adv. På narri, thet the hade
honom (Jesus) för sitt rådh och rett, war
icke giordt vthan för omslagh skul och på
skans wijs. L. Petri Chr. pina T 2 b.
Skap, n. Födslolem. [Fsv. =, Isl. sköp,
pl.] Hans (flodhästens) skåps senor äro
starckt sammanflätade. L. Petri Jobs bok
40:12. Herodes ... omkom af matkar, som
uthi thes förrutnade skap tilvexte.
Lindestolpe Matk. 45.
Skapa, tr. gudh skoop menniskiona sich
til it beläte, til gudz beläte skoop han henne,
man och qwinno skoop han them. O. Petri
Men. fall A 3 a.
Skapelse, f. Skapnad, skepnad, aff
sådana stoor fäghrind och skapelse kan jw
skaparen såsom vthi itt belete kend warda.
Vish. 13:5. syntes han them vthi en annor
skapilse. NT 1526 Marc. 16:12.
Skapler, m. Ett slags messhake. [MIat.
scapulare, seapularium; Mnt. sehepeler; T.
scaplier, scapulier.] en ny skapler aff swart
legist (Leidiskt kläde). HSH 18:264 (1525).
Skapnad, m. Utseende. Tå stoodh en
för mijn öghon, och thens skapnat kende
iagh intet. Job 4:16. hans skapnat är ledhare
än andra menniskiors. Es. 53 (52:14). see
icke effter andra quinnors skapnat. Syr. 9: 8.
Skara, intr. [Isl. skara.] 1. Kara, raka,
skrapa (åt sig), (han) skarar til sich, ath
han måå fåå sin säck fullan. O. Petri 1
Post. 133 b. — 2. Röra om i elden, laga om
elden, underhålla den med bränsle, när
then leede dieffuulen ... sätter en gång
foo-ten in i huset, läter han sedan besvärliga
uthdrijffua sigh, skarar til, på thet oenigheeten
bliffuer behållin. P. J. Gothus Hust. 196.
Skarbågar, m. pl. Inrättning, hvarmed
man går på djup snö. hafver saligh
konungen (Gustaf 1) gått medh skarboghar ifrån
Mora och til Limna. Hist. tidskr. 7:193 (1593).
Skare, m. Skara. [Fsv. Isl. skari.] en
skare medh folk. 1 Mos. 28:3. tå kom Judas
... och medh honom en stoor skare. Matth.
26:47. skaren och Höffuitzmannen ... togho
fatt på Jesum. Joh. ev. 18:12. folk och folks
skarar skola komma vthaff tigh. 1 Mos. 35:
11. skiffte folkit... j twå skarar. 32: 7.
Skärf, m. Man slår också ofta in en
plugg, en skärf eller et litet ord, at upfylla
en rad. Dalin Vitt. II. 6:194.
Skärf va, tr. at ej tryta skal hvad man i
huushåld tarfver, Tå taar man hvar ther fins
och ther thet fattas skarfver. Spegel G. verk
125. han har dägelig til spisningen betarfvat
Miöl femti tunnor fint, som skulle blifva
skarf-vat Med något sämre slag. Sal. vish. 16.
Skarfvedag, m. Arbetsdag, dagsverke.
(Se Spegel Ord.) fångarna haft mången
skarfvedag, Och släpat tusentals för idel hugg
och slag. Spegel öpp. par. 42.
Skargant, m. Vaktknekt, stadsvakt,
rättsbetjent. [Mnt. seariante, sergeant.] han
(Lybska sändebudet) moste mellan två
skar-ganter gåå, Thet monde honom ... hårdeligen
förtryte. Hund Er. 14 kr. v. 63. (Djefvulens)
Scarganter, Abboter, Jebusiter, Laioler,
munkar och Jesuiter. Messenius Ret. B 3 b.
Dieffuulens Schargant. P. J. Gothus Hub. 60.
Skarlat, n. Skarlakanstyg. [Isl. skarlat,
Mlat. scarlatum.] syns himmelen sig smykka
Med echta silfverskir och bestå gyldenstykke,
Med scarlat och bliant. Spegel G. verk 151.
hans (fågeln Fenix’) rygg som scarlat prålar.
Ders. 199.
Skarlej, f. Gallitricum, skarley. Var.
rer. voe. R 7 a. [Mnt. seharleie, scarlea.]
Jfr Fries Ord. Skarlakansgräs, Lyttkens
Sv. växtnamn 279, 305.
Skarn, n. 1. Träck, smuts, orenlighet.
[Isl. skarn, Mnt. T. scharn.] Skarn,
Excre-mentum, Koth. Schroderus Lex. 4. Theris
lekamen söledes j träck och skarn. En liten
Crön. G 5 b. iagh är doch intet annat än
skarn emoot then reene Jungfru Maria.
Læ-lius Jung. sp. E 7 a. itt svijn ... vältrar sigh
uti skarnet. Schroderus Kegel. 247. uti
skarn torndyflen nogdast går. Kolmodin
Qy. sp. 2:331. han var ... orenlig och tvådde
aldrig skarnet af sig. Verelius Götr. 31.
Intet mera aktar jag Herr Hillebrands ord,
Än jag aktar skarn under mina skor. Sv.
forns. 1:206. Simei gaff Davidh skentzligh
ordh, Och kastadhe på honom skarn och
iordh. Dav. hist. 9. så kastar oss then
gamble Adam j skarnet. P. Erici 3:44 a.
dygd ej blir skönt, Det himmelska barn Af
olyckor blifver Nedtrampadt i skarn. Dalin
Vitt. I. 1:4. — 2. Slagg, afskräde, afskrap.
Gudh haffuer . . . sanningenes ord ifrå thet
Påweske ... skarn genom Luther lutra och
rensa låtit. Uti. på Dan. 596. Många ung’
barn The aldels bortskämmes, blij skam
och ett skarn. Törnevall B 2 a. hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
