Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skarnfluga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skarnfluga
— 728 —
Skarrig
oss et skarn i ögat, emedan hennes
närvarelse hindrade oss at göra hvad vi dock
hjerteligen önskade. Ban. 2: 535.
Skarnfluga, f. Verlden haffuer
skarn-flugurs och tordyfflars aart, när the sittia i
dyngionne, så haffua the theras största glädie.
P.J. Gothus Poll. H8a.
Skarnfläck, m. Smutsfläck, en
skarn-fleck, som ena menniskia hafver fått fram
i ansichtet, henne vaanskapar. A. Laurent»
Hust. 64.
Skarngrop, f. en predikant, som förer
itt ogudhachtigt lefverne, är then ledha
dief-vulsens skarnegroop. A. Laurentii Hust. 64.
Skarnhus, n. Afträdeshus. siälen
andeliga dör, at wij gå för Gudz öghon såsom
dödhluchtande aass och dieffuulens
skarn-hws. P. Erici 5:157 b.
Skarnig, adj. Smutsig. [Isl. skörnugr.]
Skarnigh. Helsingius. När thet regnar, är
thet så skittit, slemt och skarnot (på gatorna
i Moskva) at ingen kan behielpa sigh uthan
stöflar. Petrejus Beskr. 1:6.
Skarnklimp, m. Hwi höghfärdas tu så, tu
oreena jord och skaarnklimp. P.J. Gothus
Synd. sp. B 5 a.
Skarnpott, m. Skarnränna, f. Cloaca,
skarn port (i ’(ErrataK rättat till skarnpott),
skarn renna ther oreenligheet bortflyter.
Par. rer. voc. L5a.
Skarnpuss, m. U1 i g o, skarn putz. Var.
rer. voc. M 4 b. Skarn puss, Iacuna, lama.
Helsingius. the haffua låtit dieffuulen och
theras gambla Adam ridhit sigh j alla
skarn-putzar. P. Erici 2:114 b. Then som drager
then andra vthur skarnpussen, han warder
åter til löna aff honom ther in kastat. 4:120 b.
Skarnränna, se Skarnpott.
Skarnsäck, m. En oren skarnsäcker är
allés vår maga. Törnevall D 5 b.
Skarnvatten, n. Lijka såsom skarnvatn
uthi itt gullkäril, altså är otucht uti en fager
kropp. Schroderus Kysk. speg. D10 a.
Skarp, adj. 1. Hvass. Theras pijlar äro
skarpe. Es. 5:28. skarp tröskowagn then
taggar haffuer. 41:15. skarpt grws. Job 41:
21. skarpt grund (skär). Ap. gern. 27: 29.
— 2. Hård, svår, stark, häftig, skarp tijdt
är her i vplandt. Gust. 1 reg. 5:81.
strij-dhen wardt skarp. Dorn. 20: 34. iagh skal
vpweckia itt skarpt wädher emoot Babel.
Jer. 51:1. itt liwdh aff een ganska skarp
baswn. 2 Mos. 19:16. skarp wardt theras
trätta. Ap. gern. 15:39. wij haffue en
skarpan och trägen fienda. L. Petri 1 Post.
X 2 b. — 3. Skarpsinnig, slängd, mester
klookling som wil wara skarp j scrifftenne.
Syr. bok 1536 33:6 (glossa).
Skarpa, intr. Det skarpar till, fryser
till. om thet trädes för blött eller ock för
grundt, när thet sedan skarpar till, så går
thet medh stoor möda up uthi annan vägh.
Brahe Oecon. 103.
Skarpeliga, adv. han offuerwan Judanar
skarpeligha (vederlade dem kraftigt). Ap.
gern. 18:28. straffa them skarpliga
(tillrättavisa dem strängt), at the äro rette j troonne.
Tit. 1:13.
Skarpklodd, p. adj. skarpklodde biörnar.
Eurelus Vitt. 60.
Skarpländ, adj. Torr (om mark,
jordmån). ther skarplendt war giorde han kellor.
L. Petri Dav. ps. 107:35.
Skarpsigtig, adj. [T. scharfsichtig.] 1.
Skarpsynt. Adam var för fallet så
skarpsich-tig, at han viste huru när Eva var honom
afkommen. Phrygius Him. lif. 72.
blöt-ögd ... berömmes för skarpsiktig. Lucidor
B 2 b. — 2. Klarsynt, klok, erfaren, itt
skarpsichtigt hierta. P. Erici 1:184 b.
Skarpsinnig, adj. 1. Skarpsynt, thenna
kortvillighe Comedia giorde många
skarp-sinnighe ögon staarblinde. Petrejus Beskr.
2:237. — 2. Klyftig, klok. redelig skell (skäl)
äre ther ringa påå färde, när ther är en
skarpsinnig wederpart for handenne. O. Petri
Svar till P. Eliæ h 2 a. haffua itt stoort hopp
på itt longt lijff, ther igenom bliffuer
menniskan helbregda och starck til lijffuet,
bliffuer ock ther igenom skarpsinnigh (kraftig
till sinnes?) B. Olavi 107 b.
Skarpsint, adj. Skarpsinnig. Medh
skarp-sint förnufft och subtiliteter Vij Theologiam
förblomma veete. S. Brasck Förl. sonen
H 3 b. Thetta är icke så förståendes, at
Samuel skulle vara så vijs och förståndig eller
skarpsinter, at han kunde see och ransaka
hvadh en menniskia uti hiertat och tanckar
hade. J. Rudbeckius Kon. reg. 97.
Skarpt, adv. Gudz mannen begynte see
skarpt vth, och hadhe sigh ömkeligha och
greet. 2 Kon. 8:11. (Öfv. 1818: höll sina
ögon stilla.)
Skarpuddad, p. adj. Dieffwulen haffuer
en skarpuddat tungo. O. Petri 1 Post. 68 b.
Skarra, tr. Skära, rispa, lät . . . litet
skarra honom j hudena och kommat til at
blödha. P. Erici 1:93 a. theras ansichten
äro så med knifven skarrade, at såren
förtaga den tijdiga skiäggväxten. Peringskiöld
Jord. 55. han skarrade sig uppå udden.
Reen-hjelm 45.
Skarra, intr. Skorra, skrälla. [Fsv. =;
jfr Nor. skarra Ross, T. scharren.] Ett
ostemt spel skarrar ... illa uti våra öron.
Svedberg Sabb. ro 2:1587. Han talar med
en röst, hvarvid Tartaren darrar, När den,
som åskeskrall, ur vida strupan skarrar.
Kolmodin Qy. sp. 2:275. Jfr Skärra.
Skarrande, n. Skärande, ristning,
slitning. när blodhet går ifrå menniskion med
stoort skarrande och inwertes rijffuande. B.
Olavi 53 b.
Skarrig, adj. Skonande, knarrande. Hon
(gräshoppan) med en skarrug röst sin armod
talte om. Kolmodin Qy. sp. 1:107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
