Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skimmel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skimmel
— 736 —
Skinna
kr. 80. hålla skiltvacht. Spegel G. verk 212.
jag måste nu stå här på skyltvacht. C.
Gyllenborg Sprätth. 43.
Skimmel, n(?). Mögel. [T. schimmel,
m ] Italiänerne handla sitt af Latinen
förbrutna tungomåhl med största försichtighet,
sedan det af stoft och skimmel åter
upren-sades. U. Hjärne Orth. 18.
Skimmer, m. Glimmer. Bärgen bestodo
af en gråsten, som var hopsatt af en
små-fjällig skimmer (Mica). Linné Vestg. resa
113. eldfast skimmer. Ders. 116.
Skin, se Sken.
Skina, intr. Synas, visa sig. [Mnt. schinen,
T. scheinen.] gud hafwi lof som sijna
naa-der laater skijna j alla motto. Gust. 1 reg.
1:54. jw mera heligheet the lata skijna j
cläden, jw större skrymtare äre the. O.
Petri Klöst. Fi b. hans leffuerne skijn och
synes ganska gott, och ligger doch vlffuen
skylter ther vnder. 1 Post. 114 a. medh
somligha som illa göra läter han skijna sina
barmhertigheet, j thet han tagher them til
nåde. Ingång C 2 a. Therföre är allt synd,
som vthan trona eller j otroonne skeer, thet
skijne så gott som thet kan. Försp. till
Rom. Låter nu skijna någhon bewijsning
til idhar kärleek ... på them. 2 Cor. 8: 24.
Gudz stora nådh och mildheet, hwilka han
ther medh så clarliga låter skina, at han wil
haffua alla menniskior saliga. L. Petri 2 Post.
142 b. sijn wredhe läth Gudh skijna på the
ogudachtiga. Uti. pa Dan. 239. Danmarcks
desseiner ... ähre dirigerede therhän huru
Sverigies lycka och framgångh må hindras
och turberas, så vidt att Dannemarck töör
låtha skijnedtt (skina det). A. Oxenstjerna
(HSH 24:179). Hwadh om Franckrijke och
des Consilia ähr att seija och vetas kan,
skijner bästh uthur her Grotij breff. Dens.
(HSH 38: 259). — Part. skinande, skenbar,
skenfager. kyrkienes formen .. . haffua
dagliga her til dagx slagit vpunder sig sommt
med skinande och sielffdictade gudz thiænist.
Gust. 1 reg. 4:254. Och haffuer såå
girig-heeten leghat fördoldt vnder en skinande
heligheet. O. Petri Sakr. förord 2. en falsk
skinande kärleek, som giffuer godh ordh aff
itt falskt hierta. P. Erici 4:60 a. Tå the
Romare krijgh förde medh hans fadher
(Filip af Macedonien), förevände the en
skinande orsaak landet Grecien til at befrija.
Schroderus Liv. 815.
Skinakteliga, adv. Skenfagert. The
Lub-ske måge wäil giffua sakena för eder vm
Ko: Ch: (ristiern) så skinacktelige och
lem-pelige som them synes, the mene ther
lichauell jnthet annet mett vtan ederss egin,
alle tesse trenne rikers euige skade. Gust.
1 reg. 9:168.
Skinaktig, adj. Skenfager. the förde ...
itt erligit skijnactigt liffuerne vtwartes, men
hiertat war doch lijkauel argt. O. Petri
Sal. B1 b. the så fast prålade j sina
skijn-actiga och egna Gudz tienst. L. Petri Vigv.
C 2 a. Skinaktige argument och skäl.
Schroderus Uss. E 4 b. Jfr Sken ak t i g.
Skinaktighet, f. Skenfagerhet.
skrym-terij och skijnactugheet. Dav. ps. 1536 51
(glossa). Jfr Sk en ak tigh et.
Skinbar, se Skenbar.
Skinbarlig, adj. Skenbarlig,
ögonsken-lig. [Mnt. schinbarlik.] iärteeknet skulle
warda teste skijnbarlighare. O. Petri 2 Post.
62 b.
Skingra, tr. Förfara, förderfva.
lattSwä-nerne ... icke skingre theris rustninger eller
wärier, vten hölle them wed machtt och
heller förbettre them. Fin. handl. 7: 154
(1545).
Skingrom, adv. I spridda hopar, the
(fienderna) löpe skingrom j bygden. RR 18/a
1543.
Skink, m(?). Haltning (om häst).? En
poike, som ännu knapt lärt sitt fader vår ...
Han fuller som en gast i märrebyte rider,
På qvekdrag, skabb och skinck han ganska
väl förstår. Risell 479. (Jfr Rietz skink,
skinka.)
Skinkas, m. Skinnpels? (Jfr Rietz kase,
kaskinn.) Menar tu att bonden han dricker
till pas? Ney, bettre läggier han i sin
skinkas: Ty tolf klunckar ther till väll munden
full Dricker bonden till thes han hvippar
kull. Chronander Surge Bl b.
Skinkhalt, adj. 1. Halt på ett af
bakbenen. en skinckohalt häst. Dipl. Dal. 2: 302
(1546). — 2. Bildh haltande. Då böriad’
hundrad’ tahls skinckhalte dickter skrifvas.
Düben Boil. skald. 45.
Skinlig, adj. 1. Skenbar. Ästu ey lärd,
tro du inte, du vest hvad rätt eller orätt,
Godt eller ondt är i sanning, ell’ i skijnliga
måtto. Stjernhjelm Here. 435. sådane
för-budh ähre sedvanlige, och synas
understundom att haffua en skijnlig orsak, att
förekomma dyr tijdh. A. Oxenstjerna (HSH
37:182). — 2. Skenfager. itt skalckachtigt,
endoch wäl förbiomat och skijnligit
föregiff-uande. Uti. på Dan. 223. the Påueske
genom skijnligh läro haffua betaghet och wendt
til sigh menniskiors hierta. Ders. 368. the
öffuerste prester, Phariseer och Scrifftlärde
... föörde ett skijnligit leffuerne. P. J.
Gothus Ap. gern. 402. — Jfr Sken lig.
Skinliga, adv. Skenfagert. dhe Påler
... sigh så medh förbehålldh försakrat (i afs.
på stilleståndet), att hvadh dhe och effter
tijdzens lägenheét göra, deste bettre och
skijnligare endskylla kunna. Stjernman
Riksd. 1:740 (1620).
Skinna, tr. 1. Draga af skinnet, flå. I
skinnen them hudhena aff. Micha 3:2. man
thet (fåret) klipper, skinnar och slachtar.
L. Petri 2 Post. 113 b. han förr ville sigh
leffuandes skinna låta, än som öffuergiffua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
