Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skredna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skredna
Skrifvelse
derus J. M. kr. 845. På hvart skredh finner
man en steen ther man snafvar uppå. Hoflef.
285. På alla theras skreedh tager man vahra.
Hoff. väck. 237. han gick sitt vissa skred I
stadig redlighet. Rudeen 310. — Gå öfver
s k r e d e t, utom skrankorna, hos store
herrar går thet nu medh maatreedning fast
öffuer skredet, så at offta hender thet herrarna
för öffuerflödigheet skull vämjas vidh maten.
Schroderus Hoff. väck. 292. Tå lär hur’
tu måste förhålla tig tå, At skredet tu icke
uthöfver må gå. Törnevall B i b. Hvad
öfver skredet går misshagar ju altijd. Düben
Boil. skald. 4. mot synda-arten kämper!
Går aldrig öfver skred, de onda lustar
dämper! Kolmodin Qy. sp. 1:9. Jfr Skref.
Skredna, se Skridna.
Skref, n. [Isl. skref, steg; Mnt. schreve,
streck, linie.] Gå öfver skrefvet, utom
skrankorna, öfver det behöriga måttet [Mnt.
over den schreve]. wij gå öffuer skreffuet,
göre antingen för litet eller förmykit j sakenne.
P. Erici 5:157 b. Så snart en ungkar något
giör Eli talar hvad som inte bör. Går öfver
skrefvet, blier otäck, Så visen åt en sådan
gäck, At sälskap’t hans eij står eer an.
Lucidor Qq 3 b.
Skri, n. Rykte. [Mnt. schrie.] eet falskt
skrij vthkom, at konung Antiochus skulle
wara dödh. Lælius Res. 1:253.
Skria, intr. Gnägga, hingstar skriya.
Jer. 8:16. hestar skriya. Nah. 3:2.
Skricka, intr. Hoppa, dansa. [Mnt.
schricken.] han gör sigh gladh och ...
dricker, skrikker och dantzar een godh tijdh in
på natten. Uti. på Dan. 167. Men haar
Herren get oss dricka. Så må vij väl hoop
och skricka. Prytz O. Skottk. C 2 a. Vill
thetta spelet för migh lyckas, Jagh skal aff
glädie både lee och skricka. S. Brasck
T. krig. A 4 a. Menniskian, för hvars skull
han (Kristus) lijdit hafver, frögdar sigh,
skric-kar och dantzar ther vidh (ang.
fastlagsupp-tågen). Laurelius Opusc. 3:32.
Skrickedans, m. Se Skricka. then
smäliga förwijtelse, som Swenska
församlingen hoos alla Euangeliska kyrkior måste
höra för the Påweskas skrickedantz, lika
som vthaff wårt afffal. A. Andreæ Försp.
till L. Petri Kyrkost. C 2 a. ther bliffuer tå
icke slagit i koppertrummor eller bläst i
basuner, vthan döden och dieffuulen göra
en skickadantz (!) öffuer graaffwena. P. J.
Gothus Synd. sp. I ib.
Skrickefjell, n. Skridfjell. [Isl. skrika
— skridka.] han (Lappen) i snöö och ijs
på vida skrikkefiellen Skal uselt hålla huus.
Spegel G. verk 233.
Skridna, intr. Halka, slinta. [Isl. skridna.]
Tå skrednade han med fötterna, föll i
miöd-karet och drunknade. Peringskiöld
Heim-skr. 1:14. tå skrinade Sigvaters fot, så at
han föll på knä. 1:492. Jfr Skrin na.
Skrifbok, f. Anteckningsbok, hvilket
(tillämnade företag) hans effterkommande
ibland flere andre ehrender ... hafva uthi
hans effterlembnade antekningar och
skriff-böcker igenfunnit. Sylvius Curt. 108.
Skrifknif, m. Pennknif. [Isl. skrifknifr.]
Cultellus scriptorius, scriff kniff.
Var. rer. voc. I 8 a. skaar han henne (boken)
sönder medh enom screffknijff. Jer. 36: 23.
Skrifstil, Skrifstyl, m. Penna.
Gra-ph i u m, scriffstijl. Var. rer. voc. I 8 b. Mijn
tunga är en scriffstyyl, ens skickeligs
scrifft-lerdes.^ Dav. ps. 1536 45:2.
Skrift, f. Inskrift. The giorde ock
enne-spannet på then helgha kronona aff klart guld,
och groffuo scrifft ther vppå: Herrans
heligheet. 2 Mos. 39: 30.
Skriftefader, m. Biktfader. [Fsv. skripta
fapir, Isl. skriptafadir.] Och ståår mykitt
på en godh gudfruktigh och förfaren
skriffte-fader. Nov. ord. eccl. 233. gamble, lärde och
skickelige män mötte förordnas till
skriffte-fädher. Ders. Se under Skriftestol.
Skriftemål, f. Skriftermål. [Fsv.
skrip-tarmal, n., vanl. pl., Isl. skriptamål, n. pl.]
scrifftemålen icke ära aff gudhi budhin ...
doch förkaste wij icke henne plat, lijka som
hon oond eller skadelig wore. O. Petri
Sakr. 5 b.
Skriftestol, Skriftstol, m. Biktstol.
Skrifftestolen således giord är, at then
person, som sigh skriffta vil, är ifrå
skriffte-fadren medh en brädebalk affskild.
Laurelius Påf. anat. 299. Mongen lofvar uti
skriftstolen, at han vil bättra sig. Spegel
Pass. and. 125.
Skriftförfaren, adj. Förfaren i den heliga
skrift, vj haffue varit oc æn nw ære
öwer-bödigh at lathe sammelerdom (Luthers lära)
gonge genom lerde oc screfftförfarne mænss
ranszakning. Gust. 1 reg. 4:43.
Skriftmätig, adj. Enlig med den heliga
skrift. [T. schriftmässig.] Christliga och
skrifftmätiga bruk. R. Foss 106. Nunno stånd
och handel är icke skrifftmätigh. Ders. 141.
Skriftvexlare, m. Författare. Dalin
Vitt. 11.6:21.
Skriftåder? Schrifftådher eller Penna.
Helsingius.
Skrifva, tr. Rita, afbilda. [Isl. skrifa.]
Lags bökerna, som Hedhninganar sökia läto,
til at scriffua och måla sina affgudhar ther
vthi. 1 Macc. 3: 48.
Skrifvareloka, f. Eg. skrifklass i en
skola. Jfr Loka. Han af en förnäm släckt
i skrifvarlokan var (la robe, civila
embets-mannaståndet). Düben Boil. sat. 67.
Skrifvarestuga, f. Kansli,
leffuereren-des same sume penninga (den årliga
skatten) i vår scriffuere stuffvu på Aboo slott.
Stjernman Com. 1:57 (1539).
Skrifvelse, n. pl. Skrifter, effter thet
monge frome och lärde män ... något haffua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
