Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skrubba sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skrubba sig
- 745 —
Skrymt
skrubbor, rädde och bäffuande som andre
harar. Ders. 150. Från högste bergeklint til
diupste däldens skrubba. Spegel G. verk 117.
Skrubba sig, refl. Vara snäsig, grälig?
Och I, som hafven fått the trumpna
knarre-gubbar, En ledsam art af män, som sig så
gerna skrubbar, Som tuggar uppå alt, som
knotar natt och dag. Kolmodin Qv. sp.
1: 645.
Skrubbog, adj. Kan medh platz uthi
sin snelutande skrubboga kååta Undfly snö,
hagel och regn. U. Hjärne Vitt. 80.
klyftor och skrubboga steengryt. Ders. 165. Jfr
Vendell Ordb. öv. östsv. dial.
Skrud, m. Hufvudprydnad,
hufvudbin-del. skolen settia idhar skrwdh vppå idhor
hoffuudh. Hes. 24:23.
Skruf, m. [Fsv. skruver.] 1. Mössa,
bis-copz skruff. Svart Kr. 113. vill iagh
honom beprydha Medh ängla skruff. Myst. 5.
— 2. Ett slags inrättning för spanmåls
mätning, vil Kongl. May:tt befalla dess Rijkz
Guardien att å nyo justera måhl och vicht
i landet, och att skrufvar uprättas i städren,
hvar igenom flärd i mätandet må blifva
förekommit. Stjernman Riksd. 2:1332 (1660).
låta mätandet här efter skee igenom skruf,
på det spanmåhlen altijd iempt och lijka så
för den ena som andre i tunnan må infalla.
2:1553 (1668).
Skruffisk, m. Skruff eller Bernfisk. HSH
30:187 (1658). 1 lispund skrufffisk.
Stjernman Com. 2:832 (1658).
Skrufva, refl. han ... them lärdt hade
ett bättre skick på att smida Dalepilar,...
nemligen, medh snede slindor och icke så
longlig vdd, att the skulle kunna hechta på
och skruffua sigh in genom harneskedt. Svart
Kr. 23.
Skrull, m. Nyck, griller. [Mnt. schrul,
m., T. schrulle, f.] vij intet vele vetta af
att i skolen underståå eder visa ... mindre
villigheet att straxt effterkomma dee våra
befalningar som iust intet gåå effter eder
pipa än som elliest när nij få edra skruller
och infall fram. (Carl XII till Nils Bjelke.)
HSH 17:288.
Skrumsla, f. Skrymsla. En härlig
förmån är, få Jesum fritt bekänna, Och ei för
samma sak i skrumslor nödgas ränna.
Kolmodin Qv. sp. 2:487.
Skrunken, p. adj. Skrynklig, skrumpen.
[Fsv. skrunkin.] Stöfflar äre skijtne och
skrunckne på beenet. S. Brasck Förl.
sonen H l b. hon är gammal och skröncken.
Chronander Bel. I 7 a. Lät vissna och
borttorka Det skrunkna huus och skinn.
Lindschöld Vitt. 167. Trät är gammalt, och
barken hård och skruncken. Colerus 1:59.
Skrunkna, intr. Skrumpna, kroppen
skruncknar och löper ihoop. Phrygius Him.
lif. 98.
Skryda, intr. Kläda, pryda. [Isl. skryta,
af skrud.] Däruthi (i språkets fatebur) iagh
hafver funnet... myckit aff gott yrcke, men
aff elake, nu långe sedan aflagde mönster,
hvilke om thet blefve lagat och omskurit
skulle kläda och skryda väl. Stjernhjelm
Sv. o. G. males fat. 4 a. The svaga liljorna
syns mycket bättre skrydde, Än sielfver
Salomon när han sig härligst prydde. Spegel
G. verk (1745) 2.
Skryfva, intr. Skrymma. [Jfr Isl. skryfa.]
något (gods) som icke stort skryfver.
Stjernhjelm Arch. B1 a.
Skryllande, p. adj. Ovigtig, ytlig, göra
stort väsend af skryllande småsaker, och
åter försmå stor ting. Rydelius Förn. öfn.
företal § 10. Eruditio superficiaria, en
skryllande lärdom. Ders. s. 144. — Jfr Skry 11 a.
skrymma, upptaga stort rum. Rietz.
Skrymmel, n. Bländverk, gyckelverk.
spökerij och dieffuuls skrymmel. L. Petri
2 Post. 25 a. han sannerliga är dödh för
wåra synder skul, så at ther med haffuer
waret hwarken spökerij eller skrymel. Chr.
pina q 3 a.
Skrymsel, n. Något som skrämmer,
skräckbild. [Isl. skrimsl, vidunder.] När
iag (Fältskräck) en häär vil fälla, Jag tarf
ther ringa vapn och rustning til: Ett skrymsl,
en dröm, en skugga... är’ mijn vapn.
Stjernhjelm Fredsafl 3 intr.
Skrymsl as, dep. Sticka sig undan, hålla
sig gömd; söka undflykter. Altid
tanck-full, bleek och mager, Slarfuig, hungrig,
tunn och hager, Måst iag (poeten) skrymslas
huar iag far. Stjernhjelm Parn. tr. 2:6.
hvar så hender at the (till domkapitlet
instämde) lyda citationen och komma til
be-stemdan dagh i stadep,... och doch lickvel
gå och skrymslas, och umgåss medh nogot
illistigt förehafvande på it sätt eller annat,
och efter it och annat budh icke vilia sigh
inställa. Laurelius Kyrkord. 377. Lind Ord.
Jfr Rietz skrymsla.
Skrymt, Skrömt, n. Skumhet, dunkel.
Intet mörker eller skrymdt är, ther
ilger-ningzmän kunna gömma sigh. Schroderus
Kegel. 314. (Jfr Job 34:22.) Månd grafvens
mörker tig ok farligheet bedröfva? Hvad,
fruktar then ok skrömt, elT kan then lius
behöfva, Som til en rolig sömn sin lemmar
sammanlagt? Rudeen 260.
Skrymt, n. och f. 1. Skrymteri. vi lämbne
tå, så snart thet gåår åt qvelle, Alt färgat
skeen och skrymt ther med vi oss förstelle
Then hela dagen lång. Spegel G. verk 38.
man skenheligt skrymt för sann
gudsfruktan ser. S. Triewald 55. Man såg
Primaten . . . under tagit skrymt en kraftlös
vrede qväfva. Celsius Gust. Vasa 51. —
2. Sken, förevändning. The Österbotneske
äre meste deels vtödde och förderffuadhe ...
vnder ene skrympt aff K. M. tienst. Fin. urk.
I. 1:51 (1597).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
