Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skrymta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skrymta
— 746 —
Skräford
Skrymta, intr. Sticka sig undan? edre
tijänere ... fore ock skrymptede her i
schrub-bor, ther icke månge kunde bliffua them
ware. Gust. 1 reg. 13:19.
Skrymtelig, adj. Skrymtaktig, hon
öffuer-giffue sitt skrymteliga wäsende. O. Petri
Klöst. F 4 a. skrymtiligha gerningar. 1 Post.
115 b.
Skrymtesk (tersk, -tisk), Skrym pst,
adj. Skrymtaktig, föra itt skrymteskt
leff-uerne medh vthwertes Lagsens gerningar.
Försp. till G. Test. itt skrymteskt folck.
Es. 10:6. en skrymtersk rätfärdogheet. O.
Petri 1 Post. 136 b. skrymtèrske Christne.
L. Petri Om nattv. A 5 b. din skrymtiska
och listiga bekännelse. Raimundius 87. det
som uti Liturgia skrympst, förargeligit och
afgudiskt är. Dens. 96.
Skrynka sig, refl. Jemra sig. (Jfr Rietz
skryngsla sej.) när man plågas aff steenen,
ach huru skrynkiar och ynkar sigh
menniskan. P. J. Gothus Fastapred. 581.
Skrynkla, intr. Blifva skrynklig, (hyn)
skryncklar bort. Kolmodin Qy. sp. 1:77.
Skrynkot, adj. Skrynkig, skrynklig. Han
haffuer migh giordt skrynkiottan. Job 16: 8.
Skryp, adj. Odryg, knapp. [Isl. skrjüpr,
bräcklig, skröplig.] monger väger och mäter
drygt inn, men lett (lätt) och skrypt ut.
Svedberg Catech. 111. Lind Ord. Rietz.
Skryta, intr. Skrymma, något (gods) som
icke stort skryfver och skryter.
Stjernhjelm Areh. B 1 a. Skryda (synas) stor.
Lind Ord.
Skryta, intr. Skria. [D. skryde.] han
(åsnan) skrytte. R. Foss 439. Ufven, som
om natten tjöt, Och Gusten, som så
hiskligt skröt. Hesselius Sag. om Hild. n.
Skrytsak, f. folk i en stad, med
förnäma seder, granna och prunkande kläder,
kosteliga skrytsaker, vackra åkedon och hästar.
Carleson 5.
Skrå, f(?). Skråå, Kista, Capsa.
Schroderus Lex. 36.
Skråd, se Skrod.
Skråfader, m. ålderman, skråfar.
Comenius Tung. index.
Skrångel, n. [Mnt. schrange, "Tisch oder
Bank, bes. um Fleisch oder Brot darauf zum
Verkauf zu legen".] Alt thet kiött som skal
sällias i staden, thet skal sällias i stadzens
skrångel eller kiöttbodar. Stjernman Com.
1: 855 (1622). när slachtaren hafver slachtat,
skal kiöttet, sedan thet alt reenligit och
pyntat är, föres in i skrånglet och ther uppå
vågen vägas. 1: 854.
Skråpuk, m. Maskerad person.
Skopuka (!) och Narra rijm och ordspråk. P.
Erici 4:ii5a. höllo sine Gudhar til ära
herlighe lekar och skodhespeel, ther man
fick skodha myckit göcklerij medh tumlande
och springande, medh skråbukars och
narrars lustighe och äfventyrlighe affechterande.
Schroderus J. M. kr. 16. Skropukar Ieeka
fastelagen. Comenius Tung.tob. Redh han
på gaturne i Upsale uti skråbuke kleder som
en galin menniskia.. Hert. Carls slakt. Gg 3 a.
Jfr Rietz skrå (spöke), skråbuk (samt
Arkiv 1:225 )
Skräcka, tr. Förskräcka, afskräcka. [T.
schrecken.] han idher skrecker och hotar.
L. Petri 2 Post. 49 b. at vij ey skulle
skräckas och bångas, I himmelen ha vij
medlare många. S. Brasck Förl. sonen
11 a. Tin häfftige ord migh skräcker.
Da-lius Hec. A 5 b. han medh segers krafft
den hårda döden skräckt. Achrelius Vitt.
438. hwar tu haffuer Gudz ord, ther lät tigh
ock icke ifrå skreckia. P. Erici 1:112 b.
vij oss af slijke ... stemplingar icke vele
ellar skole låta aflåcka, skräkia eller draga
ifrån the loflige afhandlingar. Stjernman
Riksd. 1:715 (1617). andre af theras ofall
skräckias att något berömmeligit och för
fäderneslandet profiterligit verk inrätta. 2:1519
(1664). Hon skräckes ej af döden. Tessin
Bref 2:150.
Skräckande, n. Förskräckande,
obot-ferdigas skräckiande och fördömande. P.
Erici 1: 5 b.
Skräckelig, Skräcklig, adj.
Förskräcklig. [T. schrecklich.] En skräckeligh örn.
Tisbe 59. skreckelige och förfärlige
missbruk. Carl 9 Bevis K 3 b. hvilken
skräckeligh och omenniskeligh gerning. P. L.
Gothus 1 Uti. N2b. skräckeligha synder.
Ders. N4a. skräckeligha tankar. P.J.
Gothus Bön. a 5 b. Dieffuulsens macht och
skräckeligha tyrannij. Ders. a 6 b. mitt
skräckliga nampn. Lindschöld Gen. C la.
Skräckeliga, Skräckeligen, adv. the
ropadhe skräckeligha emoot honom. P. L.
Gothus 1 Uti. N3a. en granner herre...
som högmodades och hotade skräckeligen.
Dalin Vitt. 3: 238. en skräcklig artig karl.
Sv. nitet n. 3.
Skräckelse, n. plur. och f. sing.
Förskräckelse. skreckelse stoor öffuer honom
woro. O. Petri Jesu pina B 4 a. samwetz
skreckelse. P. Erici 1:6 a. kom en
skreckelse the röfvare uthöfver. Schroderus
Liv. 489. stoor skräckelse var stadhen rundt
om kring uppå kommen. Ders. 501. the
kommo hufvudstupa medh stoor skräckelse
uthi lägret igen. Petrejus Beskr. 2:140.
Skräcksam, adj. betagen af skräcksam
fruktan. Tessin Bref 1:147.
Skräda, tr. 1. Finmala, finsikta;
slät-hugga. Bildl. Jesus förtäl thenna
Phari-seens odygd och skräder thet platt intet. L.
Petri 4 Post. 14 a. — 2. Rata. Jag hör, et
godt parti man här af högmod skräder. G.
F. Gyllenborg Vitt. 3:275.
Skrädda, intr. Skrädda, Söma, Sarcire,
Flicken. Schroderus Lex. 71. Lind Ord.
Skräford, n. Skräfvel. [Isl. skraf, prat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
