Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skröplighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skröplighet
— 748 —
Skuld vard ig
kommet för then våthacthegh vedherlek skwl.
Gust. 1 reg. 4: 74. then menige man göre
ganske sielsindt och skröpeligen theris tiend
Wtt. Thyselius Handl. 2:178 (1542).
Skröplighet, f. Svaghet. Thet warder
sådt j skröpligheet, och skal vpstå vthi krafft.
1 Cor. 15:43.
Skubbig, adj. Fjällig? [T. schuppig.] the
skubbige hvaler. Stjernhjelm Fångne Cup.
8 intr.
Skudda, Skydda, tr. Skaka. [Fsv. =, Mnt.
schudden, T. schütten.] thå the ... taladhe
hädhilse, skuddadhe han sin clädher. NT 1526
Ap. gern. 18:6. folken skudda hoffuudit
off-uer oss. Dav. ps. 1536 44:15.
han-skuddadhe Ormen j elden. Ap. gern. 28: 5. iagh
skuddadhe mitt sköte vth och sadhe, Så
skudde Gudh hwar och en aff sitt hws. Neh.
5:13. såå scholom wij skydda them
(synderna) wtaff oss. O. Petri Men. fall K 8 b.
han grijper them på hwdena, rullar och
skuddar them. P. J. Gothus Fastapred.
59. — Refl. ther är kölden offta så stoor, att
menniskian skuddar sigh (skakar, skälfver).
Ders. 578.
Skuddning, f. Skakning. Nippra (ridsår)
är aff skuddningen när en rijder.
Comenius Tung. 290.
Skudra, tr. Skaka. [T. schüttern.] Hon
kan sit håår så krusa Och uti lokkar sno ...
och när hon vil them pudra, Må luften öpna
sig och ambra nederskudra. Spegel G.
verk 116.
Skuf, m. Skygghet, rädsla. [Mnt. schuw.]
then onde tiwff, För hundarna hade han
skwff. R. Foss 32.
Skufning, f.? En otidig skufning vore
det i verlden, så framt utlefvade män ej
lämnade sina ställen åt dem, som i full
rörelse och vid qvicka krafter äro. Tessin
Bref 2:375.
Skufsten, se Skofsten.
Skufva, tr. Skjuta, skuffa. [Isl. sküfa,
Mnt. schuven.] och sökie ther effther, att
the kunne skuffwe all tungenn oss på
hals-zenn. RR 16/g 1544. togho fatt vppå honom,
skuffwo honom vth aff wijngårdhen, och
slogho honom j häl. NT 1526 Matth. 21:39.
han (djefvulen) skuffuar (inskjuter) eller
up-väcker uthi menniskiones hierta allahanda
onda tankar. Schroderus Casm. 321.
Skufva, tr. och intr. 1. Sky, frukta,
undandraga sig. [Mnt. schtiwen, T. seheuen.]
ey skufva at döö för fäderneslandet.
Spar-man Sund. sp. 168. (krigsfolket) var utvalt,
och thet som intet skufvade, när omträngde.
Verelius Götr. 141. Förtuiflan intet
sku-var. Lucidor B 4 a. när thet gåår på roof,
tu tå alzintet skufvar. Spegel G. verk 64.
(han) skufvar ingen fara. Ders. 192. hans
modige bröst, hans aldrig skufvande hiärta.
Leyonstedt 17. Krigzhieltar, som för sina
fienders åtskillighe anfall intet skufvat hafva.
Sparman Sund. sp. 206. rusade the på
portarna, brute sigh in,... skufvandes alzintet
ther före, at the Danske skute på them
uthur tornen. Sylvius Er. 01. 436. han
lärer intet skufva före at gå til kamp medh
eder. Peringskiöld VUk. 265. den, som
säker i synd och i okyne svefva, Sådan
allena medh rätta för migh (må) skufva och
bäfva. J. Gyllenborg 6. I låten ehr med
söta ord beveka, Och skufven icke för, med
synd och odygd leka. Kolmodin Qv. sp.
1:8. Nini fru för spirans tyngd ei skufvat.
1:240. — 2. Undvika, är thet nattetijdh,
sätter man sin koosa ... til at skufva landet.
J. Månsson Förord. Aff sielfve Börkö
udden ... uthskiuter itt steenreff, thet skal man
skufva. Dens. 28.
Skugge, m. Skugga. [Fsv. =, Isl. skuggi.]
Wårt lijff är en skugge på iordenne. Job 8: 9.
Menniskian . . . flyyr bortt som en skugge.
14: 2. all mijn ledhamoot äro såsom en
skugge. 17: 7. skuggen gick tilbaka tiyo streck
... på Ahas Säyare (solvisare). 2 Kon. 20:11.
dödhen folier oss, lijkawist som skuggen,
vthi hwart rum. L. Petri Dryck. B1 b.
Solen ju höghre hon stijger på himmelen,
ju mindre skuggar giffwer hon ifrån sigh.
Phrygius Föret, till Svarts ärepred. 9. Man
såg dem liksom skuggar vandra. Dalin Vitt.
I. 2: 97. Si, vi fattige gå som bleknade
skuggar af hunger! A. Nicander Vitt. 84.
Skuggrädd, adj. Mars var skuggrädd om
sin heder. Dalin Vitt. 3:282.
Skula, tr. Skyla, dölja. [Mnt. schulen.]
wår fougthe ... huarcken scriffuit oss till eller
warit hoss oss, vtan skuler alt vndan. RR
1C/9 1542.
Skuld, Skull, f. 1. Utskyld. bäär hon
(öfverheten) vp skatt och skuld aff
vnder-dånerne. O. Petri Kr. 95. — 2. (För) skull.
wille tu förgöra hela stadhen för the fem
skul? 1 Mos. 18:28. för sin stora dårskap
skull. Ord. 5: 28. the greto bådhen för glädhe
skul. Tob. U:ii. —3. Synd, förseelse,
för-skyllan. Alt jfrå wåra fädhers tijdh haffue
wij warit j stora skull. Esra 9: 7. Förrådh
icke tienaren för hans Herra, at han icke
bannar tigh och tu kommer j skull (ådrager
dig skuld). Ord. 30:10. wij komme j skul
för thet vplop som j dagh skeedt är. Ap.
gern. 19:40. Förer iagh tigh icke honom
igen,... så wil iagh haffua skull så lenge
iagh leffuer. 1 Mos. 43: 9. tu skalt straffa
tin nästa, på thet tu icke skal lijdha skull
för hans skull. 3 Mos. 19:17. the... vthan
skuld (sak) hata migh. Ps. 35:19.
Skuldenär, m. Borgenär, fordringsegare.
[Mnt. schuldener.] the skuldenere j Lubko
(Lybeck). Gust. 1 reg. 8:271.
Skuldvärdig, adj. til hvad båter däss
(Guds viljas) vetskap, än at giöra tig mera
skuldvärdig, om du af all macht icke söker
skicka tig där effter? Hermelin B 2 a, Fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
