Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skulka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulka
— 749 -
Skurebad
ner du tig skuldvärdig, rätta tig strax. Dens.
D 7 a.
Skulka, se Skolka.
Skulla, intr. (Jfr Rietz.) Se stor ut på
långt håll. Där skulla inga klippor högt.
S. E. Brenner Dikt. 1:213. Et kyrktorn,
som skullar högt öfver husen. Weste Sv.
o. Fr. lex. Skulra. Lind Ord. — Jfr S kå 11 a.
Skulla, tr., se Skylla.
Skulle, m. 1. Tak (i rum). Skullan är
brädat, och then antingen inlagd eller
pane-lat, eller hvälfd. Comenius Tung. 551. —
2. Läktare. Skulle i kyrka. Lind Ord.
Skulpa, tr. Sqvalpa, gurgla. [D. skulpe
Kalkar, Mnt. schulpen.] Cheledonie root
sudin uthi vijn och en sked full ther aff...
skulpat uthi halsen, uplyffter then
neder-falna dröpelen. A. Månsson Ört. 133. Jfr
Vendell Ordb. öv. östsv. dial.
Skultis, m. Sakförare vid krigsrätt. [Jfr
T. schultheiss, Mnt. schulthete, schulte;
Rietz skullt 2. Se Spegel Ord. skuldais.]
uj haffue forordineret then gamble
vacht-mestere Berendt tiil Schultis ... huar Skultis
icke är jbland göth krigxfolck, kan man ingen
retgång få på them szom sacfeltte bliffue.
Gust. 1 reg. 10:112.
Skum, n. Töcken, dunkel. [Isl. skümi,
m.] the blindas öghon skola see vthu
mörkret och skumet. Es. 29:18. Oy! Hvadh är
thet för itt mörkt skum, Som nu uppå min
öghon kom? S. Brasck Ap. gern. E3b.
Skum, m. Fradga. [Mnt. schum, T.
schaum, m.] Skumen vringer han
(Neptunus) uhr sitt skägg. Stjernhjelm Fångne
Cup. 8 intr.
Skumlot, adj. Skum, dunkel, halfmörk.
thet torra fnysket... uti skumlot vrå tykz
strimor från sig skiuta. Spegel G. verklöZ.
Skumma, tr. Utgjuta, then galnas mund
skumar altijd dårskap. Sal. ord. 1536 15:2.
then ogudactighas mund skumar vth ondt.
15: 28.
Skummas, dep. Skumma, fradgas.
Skurnas thet (som kokar), så ... skumar han
thet (skummet) bort. Comenius Tung. 432.
ju mera thet röres, ju mera skurnas thet.
Colerus 1:212. hafvet skummas up, då
grymma skykast gå. S. E. Brenner Dikt.
1: 28.
Skumpa, intr. Löpa, springa, hoppa.
[Fsv. =] En vandrande man, som
skumpar genom vilda öknena. P. J. Gothus
Poll. 11 a. Adam och Eva haffua icke aff
lettferdigheet skumpat tilhopa, såsom
oskä-ligh diwr. T. Johannis Fästn. D5a.
omö-geligit vill thet falla en man, at tagha vahra
på sijn hustru, när hon vill skumpa och
ränna öfver snöret. Schroderus Albert.
2: 275. the Danske hade nu tagit räddhogan
til sigh och gifvit sigh til at skumpa.
Wi-dekindi 99. skumpa alla gator kring.
Lucidor Rr2a. Tro mig, tin egen ting flyr
tig nog sysslebry, At tu har ingen tid at
skumpa kring i by. Kolmodin Qv. sp.
1:124. Nu kan i lustig dans hvar
bondepiga skumpa. 2:244.
Skumposkatt,m. [Jfr Söderwall Ordb.]
Sedhan foor han (marsken) til Rekanar och
Närike, och hyllade ther almoghen til sich
igen, och beskattade them til ena stoora
summo päningha huilken ther kallades
Skumpo skatt. O. Petri Kr. 193. L. Petri
Kr. 117.
Skumsynt, p. adj. skumsynt öga.
Dü-ben Boil. skald. 5.
Skunga, Skungra, se Skonga.
Skur, n. Skjul. [Mnt. schur, T. schauer.]
wåra kyrkior ... äro almenneligh Hws och
såsom Scolar, ther Christet folck kan
för-samblas, och bliffua obehindrat vnder skwr
och teckio, så lenge the höra Gudz ord. L.
Petri Kyrkord. 47 b. Thenne omgånger wåre
åffwan på täckte, at man thär vnder, lijke
som vnder ett Skwr, när thet regnadhe, gåå
kunde. Lælius Res. 1:35. Hönor... gingo
uth om then mur I gräset, alt under itt skur.
R. Foss 138.
Skur, n. Regnskur, hagelskur, himlen
låter ... Mångt grymt och bistert skuur kring
våra öron slagga. Geisler 858.
Skur, m(?). Taga i skur, lexa upp,
skurpensa. Hon tog min man i skur och
lät förskräcklig illa. Kolmodin Qv. sp.
1:174. När jag ärnade mig at qväda om
drottar och örlog, Tar mig Apollo i skur och
säger: En herde det ägnar Fårena valla i
bet och sjunga enfaldiga qväden. A.
Nicander Vitt. 251.
Skura, tr. 1. Rensa. [Fsv. =] Såledhes.
moste troon öffuat warda, arbetat och skurat,
och draghen genom eelden såsom gull. O.
Petri 1 Post. 78 a. — 2. Gnida. [Fsv. =]
Nycklegijgans sträng den styfva boge skurar.
Eurelius Herden, tillegnan. — 3. Skrubba,
skurpensa. Her Steen Sture, Then the med
prentede lögnwijser skure. En liten Crön.
I 3 b. behöffuer någhor skuras, så söke thet
vthan alla bitterheet när embetes personer.
P. Erici 2:824 a. Elkana, som såg min
ängslan med förtret, Mig måste skura til för
thet jag såledz gret. Kolmodin Qv. sp. 1:349.
Skura, intr. Falla i en skur, sqvala. Strax
skurar neer ett regn. Wexionius Sinn. C l a.
på oss skurar ner så ouphörligt ve.
Geisler 391.
Skurebad, n. Bildl. Hård medfart. the
komma j itt rett skurebadh, ther the moste
bettala huadh the lenge borgat haffua. P.
Erici 1:136b. Gardianus ... låtit säya
honom (munken), at han medh the andra skulle
til måltijdz nedhkomma, eller han skulle
bereeda sigh til en godh piskebadhstugu,
och til at undfly thet skurebadhet på sin
rygg, gick han nedher och satte sigh til
bordz. Laurelius Påf. anat. 452.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
