Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skärs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skärs
— 758 —
Skön
skräfvan skärrade som en spånråck. Linné
Vestg. resa 246. Jfr Sk ar ra.
Skärs, m(?). Namn på juni månad. J
u-nius, Skärss. Midsommars månat.
Bondeprakt. B 8 b.
Skärsax, f. Sax? [D. skcersax, "et slags
sax" Kalkar.] HSH 27: 41 (1563), der fråga
är om saker hörande till skeppsutredning.
Skärseldsbröder, pl. En munkorden.
Skersseeldz bröder, the haffua grå kläder
och kors for brystet. O. Petri Klöst. A 4 b.
Skärskotning, f. Undskyllan? the alt
besköna och vrsäkta medh en wälskan
axle-nyk, eller medh een förkappat skäärskotning.
A. Andreæ Försp. till L. Petri Kyrkost. B la.
Skärskotta sig, refl. Undskylla sig?
[Jfr Isl. skirskota.] the (som innehafva
Viborgs slott) ingelunda wele giffua vp Slottit,
för än the haffue hafft theris sendebud hoss
oss, Szå haffue the nw warit her hos oss
mett theris scriffuelse, och skeerskottat siig
nog, endog man wett ecke huad menning
ther vndi är, om the ecke fara och vele
for-hala eder tijd frå tijd, så lenge the
for-wenthe siigh vndsethning. Fin. handl. 5:298
(1534).
Skärskåda, f. iag effter noga skärskåda
finner... Hermelin D5a.
Skärsätta, tr. Sätta på grund; bildh
strandsätta, inthed besinnandes hvad ädelt
clenodium som flottan ähr, och huru
högeligen är anlägit, att then icke med een hoop
bänglar må blifva skärsatter. Rådsprot. 2: 216
(1632). månge incommoditeter theraf ähre
förorsakade, thet man för thette ähr i thet
fallet (i afs. på subsidier) blefuen skärsatt
och förlåten. A. Oxenstjerna (HSH 37:246).
Skärtahop, m. ? war nadugiste herre
haffuer honum (fogden i Östbo) vnth
fo-dringhen j år j albohæret på thet ath han
vinlege skal sich om then skærtahopen och
flere forredare. Gust. 1 reg. 4:86.
Skärvatten, n. Reningsvatten. Tu skalt
stenckia skäärwatn på them. 4 Mos. 8: 7.
Skätta, tr. Drifva, fösa. fåår, som hadhe
tapat heerden, och aff vlffuen skätte woro.
P. Erici 2:27 b. Jfr Rietz.
Sköfling, f. 1. Förverkadt gods, böter.
then saköre och sköflungh, som oss
tilkom-mer för then vproriske Partijs mishandell.
RR V® 1543. then skiöffling effter Lasse i
Röreste wele wij sielffwe beholle ... Men
the anndre twå. eller tre sköfflinger ... äre
wij tilfridz att i beholle. RR 20/s 1544. vnder
tiidenn riffwes och slites effther stoore
sack-örer och sköfflinger. RR 4/i 1545. — 2.
Förderfvadt gods. somme fööre theres tijende
fram både wåått och illde tilpyntedt, att hon
... bliffuer achtedt for wraack och sköfflingh.
RR 5/s 1548.
Sköflingspenningar, pl. Penningar, som
voro förbrutna under kronan. Hallenberg
Mynt 308.
Sköfve, n. Hästens födslolem. Colerus
2:392. (Jfr S k j ö fv e ... förhuden på häst.
Rääf Ydremålet.)
Sköfvel, n. Sköfling, the skola warda
til itt rooff och sköffuel allom theras
fiendom. 2 Kon. 21:14. iagh skal . . . giffua
idhart godz och äghodelar til sköffuels. Jer.
15:13. hans gårdh skulle giffuas til sköffuel.
O. Petri Kr. 169. the öfvadhe sköfvel och
rooff in uppå them. Schroderus Liv. 598.
du skalt hafva ögonen på det som tages
ifrån bordet, och gif acht uppå, at ingen
tirig deraf kommer til sköfles. Lagerström
Gir. 57.
Skökaktig, adj. skökiachtigh quinna. L.
Petri Sir. bok 26:12.
Sköldknekt, m. Krigsman, som mot vissa
vilkor i afseende på tjenstgöring i fält
be-gåfvades med sköld och hjelm samt
frälsefrihet. Adlersparre Afh. 209.
Sköldpadda, f. Skilpaddor. Spegel G.
verk 101.
Skölja, tr. och intr. [Isl. skola, Mnt.
scholen.] 1. Watnet sköl stenanar bortt. Job
14:19. Bdellion, Thet är gummi klar, som
sköldes up af vågor. Spegel öpp. par. 35.
Hans kånst och snälhet är oss allom så
fördold, Som then med Lethes flod ur minnet
voro sköld. Ders. 62. thet watn, ther färst
köt är skolt vti. B. Olavi 54 a. (watnet
haffuer borttskolt theras grund. Job 22:16.
Then diupa afgrundz giööl som jorden
öf-verskålde. Spegel G. verk 87.) — 2. Sqvala.
The warda wåte aff thet som sköl nedher
aff berghen. L. Petri Jobs bok 24:8.
Sköljekalk, m. the (påfviske) gifva
leek-männom then osignade kalcken, then the
medh ett ganska neesligit ord Sköliekalken
kalla, lijka som man något oreent druckit
hade, thet man igen uthsköllia måste. P.
Brask Puf. 440.
Sköljevin, n., se Skänkebör.
Skölla? Se Sko 11 a.
Skolverk, n. Ett slags pelsverk? itt
timber Skölwerck. Skråord 314 (1546).
Skömme, n. bloden af qvicksilfret, som
är mycket fördeelt under ett lijtet skömme,
mycket smått och mycket fast (plurima
mo-les, minima superficies), otroligen varder
sönderrifvin och uplöst. Lindestolpe Frans.
101. hoos en menniskia, then ther
qvicksilfver intagit, ingen ting uthi blodet kan
vara så tungt och så fast under ett lijtet
skömme (major nulla moles sub minori
su-perficie) än äfven (just) qvicksilfret. Ders. 108.
Skömt, se Skymt.
Skön, f. och n. [Fsv. skyn, skön, f.,
Isl. skyn, f. och n.] settiendis thet wthij
edher eghen sköön hwadt edher ther om
synes besth och raadeligit wara. Gust. 1
reg. 2: 63. epter vor sköön. 3: 29. Christus
. . . haffuer thet giffuit... allom christnom
menniskiom j sköön, ath när the wilia anamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
