Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skön
— 759 —
Skörhet
hans lekamen och blodh, måå the thet göra.
O. Petri Svar till P. Gallé D 2 a. lätt
honom göra medh tich epter sin helga wilia,
giff tich honom j sköön. Handbok C 4 a.
han steller sijn saak vthi Gudz skön. Uti.
på Dan. 106. hafve the och haft mästedeels
af verldenes regemente uti sit skön, och
andra nationer hafva måst under theres spira
bugha. Gust. Adolf Skr. 2.
Skön, adj. Höwitzmannen ... hölt hwar
dagh skermytzell medh fiendener . . . och
wijste them icke vtan sköön hug (hugg)
til-baka heem igen. Svart Kr. 81.
Sköna, tr. och intr. 1. Skönja, inse. j
kunnen sköna hans welgerning. L. Petri
2 Post. 243 b. theras föräldrer icke hafve
kunnet sköne, uthaff hvilke the sådana gunst
och nåder, högheet och nampn bekommit
hafve, uthan sådant platt förgätit.
Stjernman Riksd. 1:549 (1604).— 2. Sköna på,
uppfatta, uppskatta, tacksamt erkänna. Så
haffue vij dog förnumit att somblige åff
edher litet kunna sköna på sådanna vår
vel-uilighet. Gust. 1 reg. 5:157. wij jw altijdh
finnes wara honom (Gud) otaksamelige och
jcke kunna sköna påå at wij haffue gott. O.
Petri 2 Förman. B 3 a. tu kan ther intit
sköna vppå, hwad nådh iach med tich giorde.
Psalmb. 1536 17. — B. Pröfva, anse.
Finnes då någon, som E. K. M:tt skonar vara
billigt, att anten bestå något interesse, eller
finner skähl, att gratificere honom i något.
A. Oxenstjerna (HSH 32:264).
Skönfarsegel, se Skönvalssegel.
Skönfläck, m. Musch. Skönfläck sättes
ibland, där skamfläck rättare sattes. A.
Nicander Vitt. 144.
Skönjosam, adj. = Skönsam 1. När en
oveldog och skönjosam vil sig ther utaf (af
Schibboleth) betiena, skal han på trettijo
dagar lära och fatta thet jag på trettijo åhr
... inhemtat. Svedberg Schibb. d 3 b.
Skönliga, adv. 1. Skönt. [Mnt. [-schon-liken.]-] {+schon-
liken.]+} Jagh haffuer skönligha tilpyntat mijn
säng. Ord. 7:16. the sigh medh ordom så
skönliga smycka. P. Erici 5:113 b. — 2.
Vackert (ironiskt), huru skönligha skalt tu
se vth, när tigh werck och swedhe
vppå-kommer. Jer. 22:23. Skönligha (jo vackert)
haffuer tu fördt oss in vthi thet land ther
miölk och hannogh vthi flyter. 4 Mos. 16:14.
Haffuen j aff Israels hws ock offrat migh
slachtoffer och spijsoffer j öknenne j
fyra-tiyo åår longt? Ja skönligha. Am. 5:25.
Skönligha (just vackert) bortkasten j Gudz
bodh, på thet at j skolen hålla idhar stadhga.
Marc. 7: 9. the hädde honom ... och sadhe,
Twij tigh, Skönligha slåår tu om kull
Templet, och j tree daghar vpbygger thet. 15: 29.
Skonsam, adj. 1. Som har urskilning,
förståndig, eftertänksam. [Isl. skynsamr.]
then oveldoge och skonsamme läsaren.
Svedberg Schibb. fia. Den kärlek, som är
sann, Gör tanken mera hög, gör hjertat
mera stort, Är vis, och skönsam i sitt val.
Thorild (efter Milton). — 2. Tacksam. [Fsv.
skynsamber.] Äst tu så litet skönsam för
mit omak? Lind Ord.
Skönsamhet, f. 1. Urskilning.
Skön-samheet på gott och ondt. Stjernhjelm
Sv. o. G. måles fat. E 2 a. — 2.
Tacksamhet. Lind Ord.
Skönvalssegel, n. Storsegel. [Jfr D.
skonfarsejl Kalkar, T. schönfahrsegel.]
A cat i u m, skönwals segel. Var. rer. voc. P 3 b.
the (skeppen) och mötte well store bygde
wärde, att man kunne haffwe ther opå tre
master och try szegell, som ähr Focke,
SkÖ-newall medt toppsegell och Mösann. Fin.
handl. 7:328 (1550). han strök halfft sitt
skönevalds segel. Tegel Gust. 1 hist. 2:62.
spenna up seglen på segelråån (som är
Skön-valsseglet och Bonetet, Blindan och
Mösa-nen). Comenius Tung. 463. (index:
Skene-våls seghel.) Skenevols segel, eller thet
största segel på et skep. Wallenius Gram.
F 7 b. Skön valds- eller skön far-segel, das
Schonfar-Segel, das unterste Segel am
mit-telsten Mastbaum, das gröszte und
vornehm-ste Segel in einem Schiffe. Lind Ord.
Skör, adj Oren, lättsinnig, otuktig. sköör
och öfverdådigh medh tanckar, åthäfvor, ord
och gerningar. Schroderus Kegel. 71. Var
mehr en ädel själs, än sköra Venus’ tempel.
Columbus Vitt. 77.
Sköra, intr. Blifva läck. [Mnt. schoren.]
tå skiördes i sion thenn same gamble och
rottne swanen, som K. M. dyrtt hade kiöptt
af the Lybbeske, så att skepett wille suncka.
HSH 2:40 (153 •).
Skörakteliga, adv. leffua sköörachteligha.
Uti. pä Dan. 298.
Skörbjugg, m. [Nederl. scheurbuik; Mnt.
scherbuk, schorbuk; T. scharbock.] Götherna
kunde och ville fast heller alt annat fördraga
och undergå, än at liggia hemma på
sope-vråån och förtäras aff skörbiugg och lättia.
Schroderus J. M. kr. 196. Skörbuuk.
Spegel G. verk 130. Skörbugg. Lindestolpe.
Skörbjuggisk, adj. vår skiörbiuggiska
lufft. U. Hjärne Surbr. 1. Skörbiuggiske
vätskar. Ders. 22.
Skörd, f. Skärning; af skur et stycke. (Jfr
Skyrd.) Tine kinder (äro) såsom skörden
på Granatäplet. H. vis. 4:3. (Öfv. 1878:
den ena hälften af granatträdets äpple.) graff
medh spadan skiörder (fåror) allestädes
igenom renan omkring åkeren. Colerus 1:9l
Skörd på bokbladen, der Schnitt am Buch.
Lind Ord. Skräddaren förstår väl skörden
(tillskärningen). Ders.
Skörhet, f. Skörlefnad. Bedriffuer nogor
skörheett, som icke kommer hor vthi. Gust.
1 reg. 8:295. the j skörheet syndat hadhe.
Jud. 7. hålla sigh ifrå sköörheet och otucht.
L. Petri 2 Post. 154 b. Lät icke öffuerflö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
