Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Smicka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smicka
— 774 —
Smolk
Smicka, intr. Smälla. Se under S m a c k a 1.
Smicker, n. När man brukar
skadhe-lighet smeker. O. Petri Men. fall C la.
Wän tigh icke til ena songersko, at hon
icke griper tigh medh sitt smecker. Syr. 9: 4.
Smickeraktig, adj. smeckerachtiga
ho-nungsöta ord. P. J. Gothus Rel. art. 358.
Smickra, intr. man skal icke smekra
for påffwan, biscopar och förstår. O. Petri
1 Post. 64 a. Then ena mennisko straffar
(bannar, tillrättavisar), han skal sedhan
ynnest finna meer än then ther smekrar. Ord.
23: 23. Then som smeckrar medh sin nästa,
han vthbredher itt näät för hans fötter. 29: 5.
tå han när Konungenom j ynnest kom,
smek-radhe han för honom. 2 Macc. 4: 24.
Smickran, f. Hennes (verldens)
smick-ran låckar honom intet. Dalin Vitt. I. 1:27.
Smickran har tagit så öfverhanden i verlden,
at man svårligen skiljer henne från et
rättmätigt loford. I. 3:141.
Smickreri, n. falskt smickrerij. R. Foss
företal 2 b. när högfärds hufvudyra Med
sjelfgjordt smickreri får hennes hjerna styra.
S. Triewald 68.
Smickrig, adj. söta och smikriga ord.
Uti. på Dan. 540. omögligt är om en qvinna
Medh sin smeckriga ord ey kan vinna.
Chronander Bel. B 5 a. smikrigt tal. S.
Triewald 112.
Smide, n. Smycke af guld eller silfver.
[Fsv. smidhe, Isl. smiÖi, Mnt. smide.] Jagh
... ladhe smijdhe på tina armar. Hes. 16: 11.
hon ... beprydde sigh medh spann och
smijdhe. Judith 10:3. itt smijdhe på höghra
armen. Syr. 21:23. Han tilpyntadhe honom
med kostelighit smijdhe. 45:10.
Smidig, adj. [Mnt. smidich.] 1. Mjuk.
Tu watnar hennes (jordens) forrar och
be-giuter rijkliga thet plögt är, med druppar
gör tu henne smiduga. Dav. ps. 1536 65:11.
— 2. Len, mild. smijdigt ööl. B. Olavi
lb. dricka smidigt wijn medh watn blandat.
Dens. 35 a. — 3. Böjlig, slingrig. Then
strida Donaw, som af andra kallas Ister, Är
smidig i sitt lopp. Spegel Öpp. par. 39.
Smilan, f. Smil. Med smilan han så
fromt sin falska nåd beter. Dalin Vitt.
II. 5:19.
Sminkeri, n. Sminkande. Hoon... medh
kram, med sminckery Föryttrar sins anletes
hyy. U. Hjärne Vitt. 75.
Smirgel, se Smergel.
Smita, intr. Smyga, oförmärkt begifva
sig. lager thet szå, at wij kune med thet
förste tiilfelle nogon viss kundskap få aff
ider ... med nogon lithen jagt szom kunde
smita her vtöffuer (från Tyskland) med en
snarhet åth Calmarne. Gust. 1 reg. 9:330.
Smita, f. Hals (på segel). [Mnt. smite,
"ein lose gedrehtes Tau, das zur Einfassung
der Segel gebraucht wird".
Schiller-Lüb-ben. T. schmeite.] Gust. 1 reg. 8: 66 har,
genom skrif vårens missförstånd: sunton til
stora szeghlet — Suntona til fockoseghlet
(i st. f. smiton, smitona). jag ... all små
löpen tagel (löpande tackel, tåg) med skötte
smitor och alt hvad jag fick förlängde.
Lönbom Uppl 1: 71. Smitor eller halsar —
fock-smitor. Serenius Diet.
Smitta, tr. Fläcka, smutsa, orena. [Mnt.
smitten.] En gråå szmittatt Sardugtz troia.
Hist. handl. 2: ö (1548). Ett par gååle
leder-hoszor, som äre smittade. 2:11. Skulle tu
smitta tijn hand, tijn’ adlige miölkhvijte
finger, Skulle the fläckias i bleck?
Stjernhjelm Here. 125.
Smitta, f. Orent ämne. thenne eeld vi
nyttia ... Han är bemängd med röök och oos
och andra smittor. Spegel G. verk 285.
Smittaktig, adj. Oren. orene och
smitt-achtige såår. A. Månsson Ört. 28.
Smittelse, f. Skamfläck. Thenne (de
falske lärare) äro smittilse. NT 1526 Jud.
12. Sacramenterare, Wederdöpare ... och flere
smittelser, som icke bliffua widh rena Gudz
ord. P. Erici 5:366 a.
Smitter, Smotter, Smutter, n. [Jfr N.
smitt, smitter, smula.] I s-er, i små bitar,
smulor, i kras. I samma slog en ljungeld
ned, Som ekens hårda kraft i smitter
sön-dervred. Dalin Vitt. II. 4:39". en
hvirfvel-vind i smitter henne (eken) slår. II. 5:203.
Hon strax det arma glas i grymma händer
tog Och mot sitt hårda golf i hundra
smitter slog. II. 6:61. Lyckan uppå thes väg
slå the stötande stenar i småtter! Runius
2:188. O berg, begrafver oss! I högar, oss
betäcker! Och slike missföds-djur i smotter
sönderbräcker! Kolmodin Qv. sp. 1: 47. hon
blef arg och ref sönder zedelen i smutter.
Rydelius Förn. öfn. 809. (papperet) refs i
1000 smutter sönder. Modée Fru
Rangsjuk 91. Rietz 634 a.
Smittig, adj. Smittsam, smittigh
siuk-dom. Stjernman Com. 1:219 (1572).
Pestilentia eller andra smittigha plåghor. P. P.
Gothus Hh 5 b. smittigh sot. S.
Triewald 50.
Smittra, Smottra, Smuttra, intr. och
tr. 1. Springa sönder, krossas, en
sten-tallrik (då han släppes i golfvet) smittrar i.
kras. Dalin Vitt. 6:136. — 2. Smula
sönder, krossa. Then uti himlen bor the
ondas hop bespåttar Och småttrar them i kras,
som svaga lerstens påttor. Kolmodin Qv.
sp. 1:210. somt (af fuktigheten uppe i
luften) på vägen (till jorden) frys, i sniö och
hagel smuttras. Spegel G. verk (1745) 44.
— 3. Trasa sönder, vänja them (barnen)
at hafva sijna kläder i acht, at the them
icke mootviljeligen solka, slääpa, smuttra,
sönderslijta. Schroderus Mod. sk. 117.
Smock, -ilse, -t, se Smuck, -ilse, - t.
Smolk, n. 1. Boss, smått affall af halm,
hö o. d. (strå, barr o. s. v.) Myran ... bäär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
