Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Soldera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soldera
— 786 —
Sona
Soldera, tr. Besolda, lega. Israels
Konung haffuer solderat emoot oss the Hetheers
Konungar. 2 Kon. 7: 6. solderadhe han
vth-aff Israel hundrat tusend starka krijgsmän,
för hundradhe Centener silffuer. 2 Krön.
25:6. tusende Centener silffuer, til at
soldera sigh wagnar och resenärar. 1 Krön. 20
(19: 6). Konung Christiern ... sollerade sich
ther ganska mykit folk. O. Petri Kr. 216.
Och är thetta then retta besoldningen och
vnderhållet, ther medh han sin häär och
krijgzfolk solderar och vppehåller. L. Petri
Om nattv. F 3 a. till thenna här feydena
sålderade han ganska mycket folck. Kr. 94.
Solgisla, f. Solstråle. [Fsv. =; jfr Isl.
sölargeisli, m.] Sohlgislor och solegrand
trängia sigh allestädz in uthi och igenom
hela jorden. U. Hjärne Anl. 380.
Solgladning, f. Solnedgång. [Isl. [-solargladan.]-] {+solar-
gladan.]+} solgladningen eller solennes
neder-gång. Svedberg Dav. o. Nath. F 7 a. I
solegladningen, när dagen släckes ut.
Kolmodin Qy. sp. 1:149. Se Gladas.
Sol hvarf, n. 1. Solstånd. [Isl. sölhvarf]
Solsticium, soolhwerff. Var. rer. voc. A 5 b.
— 2. Solförmörkelse. [Fsv. =.] thetta
mörckret (vid Christi död) ... icke kunde
skee naturliga, såsom tilgår när Soolhuarff är,
hwilket ther igenom säyes warda förorsakat,
at Månen giffuer sigh emellan iordena och
Solennes strijmor. L. Petri Chr. pina m 5 a.
Solk, n. Smuts. En tylper räcknas bör
ibland canalie solck. Achrelius Mor. B 2 b.
Stygg’ ord och värck, fuult samvets solk.
Columbus Poet. skr. E 2 b.
Solka, tr. och intr. Smutsa, när tu
sådana reen klädnat haffuer vppå, så är
yter-ligare aff nödenne itt gott vpseende, at tu
honom icke åter solkar och besmittar. L.
Petri 2 Post. 283 a. Han är kysk, som ey
befläckiar (solkar) sigh medh otilbörligh
kååt-heet. Comenius Tung. 825. man solkar
theras sengekläder. Schroderus Hoflef.
131. Stundom skall jag korna målka, Ty
min hustru, svanehvijt, Vill ey fingren på
sig solka. Moræus 390. solka i vatnet och
thet orena. U. Hjärne Surbr. 8.
Solkig, adj. Smutsig, födes af solkugan
art, af grofva föräldrar. J. Gyllenborg 4.
Soll, m., se Sold.
Soll, n (?). Röra, hoprörd mat. [Isl. soll,
n. skulor (Cleasby-Vigfusson), sollr, m.
"Melk med deri smuldret Bröd" (Fritzner).
N. soll, m. "sammenrört Mad; især om
smaabrækket Bröd som er udblödnet i Mælk"
(Aasen).] Många hundar lapa illa soll.
Rhodin 97.
Solmas, m. Solbadd. en varm soolmaas.
Colerus 2:106.
Somlig, adj. [Mnt. somlik.] Somlig tijgher
therfore at han icke kan förswara sich, somlig
tijgher och wactar vppå sin tijd. Syr. bok
1536 20: 5, 6.
Sommarfågel, m. Papilio, färil,
som-marfogel. Var. rer. voc. Q 2 b. Fiäril eller
sommarfogel. Schroderus Albert. 1:202.
Sommarhus, n. iagh :.. skal slå bådhe
winterhws och sommorhws. Am. 3:15. han
hadhe j sino sommorhuse öppen fenster
emoot Jerusalem. Dan. 6:10. Uthi theras
gårdar finnes och högha sommarhus och lofft,
ther the om sommaren vistas uthi och liggia.
Petrejus Beskr. 1:7.
Sommarsal, m. han satt vthi en
som-morsaal. Dom. 3: 20. den saal, som K. M:tt
tilförende plägede wistes i (på Stockholms
slott), och då kallades Sommer salen. Hist.
bibi. 2: 221 (1588). loseras han uti en härlig
och lustig sommersaal, så är han än tå icke
förnögd, uthan vil och haffua en varm
vinter-stugu. Schroderus Hoff. väck. 27.
Örtegården ... beprydes medh spasseregånger och
sommarsaalar (pergulis). Comenius Orb.
piet. 93.
Somma, pron. pl. Somliga. Oc somma
(lät han) ... affliffua. Gust. 1 reg. 1:28.
Sommestads, -städs, -städes, adv.
Somligstädes. [Fsv. sumastads.] wij haffua
fornwmmith ath sommestadtz her j riichit
fördis mongha handa tall och rycthe. Gust.
1 reg. 2: 99. kallas ock the Christne
somme-städz brödher och sommestädz Läriungar.
Ap. gern. 8:1 (glossa). Och församblade sigh
bönderna til hopa, sommestedes noghor
hundrat, sommestedes noghor tusende. O.
Petri Kr. 226.
Somt, pron. n. Något. Thetta är både
sompt och alt (som plegar seyas) ther wijgde
watn är vppå grundat. L. Petri Vigv. A 3 b.
Somtides, adv. Understundom. [Mnt.
somtides.] them (Guds rådslag) ingen
begripa kan vtan gudz gåfua som kallas
som-tijdhes openbarilse. O. Petri Svar till P.
Gallé 11 a.
Sona, tr. Försona. [Mnt. sonen.] Du
dig ey med din Gud, Sveea, soonte.
Eurelius Vitt. 19. intet medel var, det grofva
brott att soona. Liljenstedt Christ. A 3 a.
Sidst kan med trenne ord alt sonas på en
gång. Kolmodin Qv. sp. 1:212. At slå en
annan vid öra ett slag eller tu med hand,
eller bära verjo på honom, thet kan sonas
öfver och förglömas. Svedberg Schibb. f 4 b.
Sona, f. [Mnt. sone.] 1. Afgäld. haffue
the ... budit oss en skatt eller szone, att the
mötte bliffua her efter wiidh sådana landzköp
her i landet, som the her till tijdz haffue
wane warit. Gust. 1 reg. 12:166. när sådana
hammersmidie vpbygdh och til gongz
kommen är, skall ... (han) göre oss ock
Cro-nenne ther årligen en tilbörlig sone eller
skatt vtaff. 13:99. — 2. Lösen, lösesumma.
the haffua dachtingat ... med wora frw
drot-ningenne, så at war herre konung Albrect
och hans son skole löse warda för ena
pe-ninga summo, ... och skal hertog Johan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
