Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sonan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sonan
— 787 —
Spaneri
wissa the dachtingan, och ther met en frijdh
och soono. O. Petri Kr. 153.
Sonan, f. Förlikning, göre med för:ne
hustrv elin en venlig förlickning oc soonan
(medelst mansbot för hennes man): Gust. 1
reg. 3:17.
Soning, f. 1. Förlikning, wij haffwe platt
jntit behag ther vtj, at tu någen soning gör
med thet sälskap. RR 9ji 1543. — 2. Lösen.
tu tager fast soning aff then förrädere hoop.
Ders.
Sonlig, adv. O fadher min, jagh beder
sonligh, Bevijser ehr gunstigh emoot migh.
S. Brasck Förl. sonen B 2 b.
Sopesör, m. Sopor, afskräde. [Isl. saurr,
sori, m.] Sopesör, reiectamenta,
peripse-menta, purgamenta, quisquiliæ. Helsingius.
Sopp, m. Svamp. [Isl. svöppr, N. sopp.]
svampar och sopp af allehanda slag.
Lindestolpe Matk. 52. Lind Ord.
Soppemat, m. Sås, spad. The steekte
och bräckte (fiskarne) äre hälsesammare än
the sudna, eller the som äre medh
soppe-maat (die in der Briihe liegen). Comenius
Tung. 437.
Sorg, f. Oro, bekymmer, än tå at fridh
är, så haffuer han (tyrannen) doch then sorgh,
at han skal jörderffuas. Job 15:21. Jagh wil
... komma offuer them som säkre och vthan
sorgh boo. Hes. 38:11. hustrur och barn,
brödher och frender achtadhe the icke så
mykit, Men theras sorgh war om thet helgha
Templet. 2 Macc. 15:18. the som j
stadhe-nom bleffuo, woro j stoor sorgh för theras
krijgsfolck. 15:19.
Sorgfällig, adj. 1. Omsorgsfull. Konung
Attila var allena envaldz-konung ibland alla
konungarna, hvilken ock sorgfällig för them
alla var. Peringskiöld Jord. 89. giör
honom sorgfällig om din kyrkia. Frese 101.
voro alla om hans bästa sorgfälliga. yls. Ban.
2: 421. de alla varit... sorgfälliga om sina
lagar. Mörk Ad. 2: 405. — 2. Sorgsen,
bedröfvad, orolig, så låg han (den mördade
Svante Sture) på jorden i 8 dagar, förr än
det blef den sorgfälliga Grefvinnan tilkänna
gifvit. Lönbom Uppl. 1:9. modren ... är
högst sorgfellig och bekymrad, huru dottren
skulle blifva frelst. Svedberg Sabb. ro 2:969.
Sorggifven, p. adj. Sorgsen, han icke
altijdh är väl til sinnes, understundom är
han sorggiffuen, bedröffuat. T. Johannis
Fästn. Cc 9 a.
Sorgmodig, adj. Bekymrad. [Isl. [-sorg-möör.]-] {+sorg-
möör.]+} effter Konungh Gustaff väl sågh then
olämpa som fölia ville på thetta the Danskas
listige påfund (att bruka Svenska riksvapnet),
vardt han ther öfver svåra sorgmodigh. Girs
Gust. 1 kr. 212.
Sorgsam, adj. Bekymrad, blef han om
sin son sorgsam. Girs Joh. 3 kr. 111.
Sorgse, adj. 1. Sorgsen. Tåwardt
Konungen sorghse ... och greet. 2 Sam. 18: 33.
The gå sorghse och bedröffuadhe. Jer. 14: 3.
Et sorgse ansikte; sorgse mod. Lind Ord.
— 2. Omsorgsfull, min son, den jag ähr
aff hiärtadt affectionerat och om hans
com-portement och renommée sorgse. A.
Oxenstjerna Bref I. 1:16. Jag sijr dig sorgse,
rett och skickeligen sampt försichteligen at
arbeta i din commission. Ders. I. 1:18.
Sorke, se Sårke.
Sorl, se under Sold.
Sorla, intr. Larma, the äro vpdragne
tädhan medh frögd, så at stadhen sorlar.
1 Kon. 1:45.
Sorpa, f. 1. Sörpa. 2. Modd, sörja.
[Isl. sorp, n.] Se B räds el.
Sörpla, intr. Sörpla, när han får thet
(vinet) smaka, Så sörplar han til thes han ...
tumlar drukken need. Spegel G. verk 230.
Sos, m. Soos, Socius, Mitgesell.
Schroderus Lex. 14.
Sot, f. [Isl. sött.] siwkdomar och sotter.
P. J. Gothus Synd. sp. H2a.
Sotharpa, f. soteharpor (sistra),
långharpor och nyckelgigor. Rudbeck Atl. 1:419.
Jfr Hülphers Afh. om musik och
instrumenter, s. 96.
Sotsäng, f. Sjuksäng, vj i thetta ganske
år haffue legatt vpå wår sotte säng. Gust. 1
reg. 13:15. Herren skal wedherqwekia
honom på hans sottesäng, tu hielper honom
jfrå alla hans kranckheet. Ps. 41:4. Gudh
hielp tigh aff tin sottesäng. Chronander
Surge D 5 a. mången af siuckdom och
sotte-sängh blifver förhindrader, att icke komma
tillstädes. HSH 33:108 (1636).
Spade, m. Ett slags plit eller huggpamp
kallades spade, med tvär udd och ofta så
lång som karlen. Röding 155.
Spak, adj. Stundom war eeldzloghen så
spaak, at han icke vpbrende the diwr, som
til the ogudhachtigha send woro. Vish. 16:18.
Beflita tig at leva spak och fredsam med
alla menniskior. Hermelin D 7a. Hans
spaka lefnadssätt, som var så fromt och stilla.
Kolmodin Qv. sp. 2:407.
Spakliga, adv. Stilla. [Isl. spakliga.]
Christus medh sitt Rijke icke hastigt ränner
öffuer stock och steen, vthan faar spakligha
på sins fruchtans och troonnes iemna
me-dhelwägh. P. Erici 6:57 a.
Spaksam, adj. Spak. creaturet är...
spaak-samt och mildt. L. Petri Sal. vish. 16: 24.
Spaksamt, adv. Fredligt. Somblige sig
med rof, och spaksamt somblige närde.
Frese 94.
Späkt, adv. Saktmodigt, den som vil
hava sina tienare sig fulleligen tilgifne, måste
med däm späkt och liufligen omgå.
Hermelin E8b.
Spaneri, n. Spaning, spejeri. han
genom hemligit spanerij förnam fienden vara
anten til sömpns, eller elliest säker. Girs
Gust. 1 kr. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
