Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spotska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spotska
— 795 —
Springa
giordt i tijdh, Men nu är det förseent, Helena
____Altså fick tu mig til man. Visa (1680).
så kunde han intet hålla sigh ifrån sin fader
at smäda och spotska. Sylvius Curt. 98.
Förachte och spotske intet andra, fast the äro
yngre, när the honom lära kunna.
Svedberg Försvar 108. (hon) spotskar honom
fräckt. Kolmodin Qv. sp. 1:387. —
Spotskas, dep. Då een begynner något nytt och
ovahnt, så stå de en stund och spotskas,
giöra löye och begabberij deråth. U. Hjärne
Vatt. 28. han hotades och spottskades emot
then helige mannen. Peringskiöld Heimskr.
2:224. The spotskas åt Gud sielf, och för
hans ris ej rädas. Spegel G. verk 276.
min ovänn ... spotskas öfver mitt fall.
Lind-schöld Vitt. 190.
Spotska, f. Spotskhet. Den glömskan
med förakt och spåtska trotsa lär. Frese
184.
Spotskelig, adj. Spotsk. Som iagh hörer,
fast sposkeligh Här moot tigh hafver han
stält sigh. S. Brasck Förl. sonen A 4 b.
Så är hans skrifft upfylt med hånligit och
sposkeligit föracht. Svedberg Försvar 13.
Spotskligt, adv. Spotskt. Skal Michal
tycka om hvad Merob spotskligt ratar?
Kolmodin Qv. sp. 1:374.
Spotsiig, adj. Spefull, skymflig, hånlig.
han skal en gång medh spotzligha leppar...
tala til thetta folcket. Es. 28:11. haffuer
tu ock sendt jbland them itt spotzlighit straff.
Vish. 12:25. sende han (Darius) Alexandro
triggiahanda spotzligh skenck, itt rijs, en boll,
och itt stycke gull. L. Petri Dryck. C 4 a.
när wij medh spotzligh ord kunne warda
angripne. Chr. pina 1 2 b.
Spott, m. och n. [Isl. spottr, m. spott, n.]
Hon gör uthaf vårt våld en spott, ett
kitz-lige löye. Stjernhjelm Fångne Cup. 3 intr.
Således uthskrapade han then förra spotten,
och uprättade them Romarom then förlorade
segern igen. Schroderus J. M. kr. 186.
Vår matfader fick ett tolket spott. Doct.
Simon 15.
Spott, m. Fläck, blemma. tå the dödde
bleff theras krop all öffver medh spotter och
fläckiar. Gyllenius 68. JfrSpjutt, Sputa.
Spotta, tr. Bespotta. [Isl. spotta; Mnt.
T spotten.] han ... spottadhe konung Karl
ganska mvkit. O. Petri Kr. 264. ingen
moste så Gudz milda gåfvor spotta. Spegel
G. verk 140. Den som spottar en arm,
bespottar skaparen också. A. Nicander Vitt. 68.
Spottare, m. Bespottare. [Mnt. spotter.]
Huru lenge wilien ... j spottare til begabberij
lust haffua? Sal. ord. 1536 1:22.
Spottfogel, m. 1. Bespottare. then
hel-uetes spotfoglen dieffuulen. P. J. Gothus
Fastapred. 85. — 2. Föremål för bespottelse.
(Judarne äro) spottfoglar uthi alle land och
nationer, ther the uthspridde äro. L.
Lau-rentii Nyårspred. D 4 a. Jagh moste vara
eder narr och spotfogel. P. J. Gothus
Fastapred. 298. Jfr Spefogel.
Spottisk, adj. Spefull. [T. spöttisch.]
allahanda spottesk och försmädeligh ord. O.
Petri Men. fall B 7 a. mong spottisk och
hånisk ordhspråk. 1 Förman. Alb. the
utaf hans ord et spottiskt löje giorde.
Kolmodin Qv. sp. 1:25.
Spottlig, adj. Skymflig, skamlig. [Mnt.
spotlik, T. spöttlich.] den Svenska nationens
spåtliga förtal och förackt. Girs Joh. 3 kr.
141. samqvämer ... både spåttelige och
nes-Iige. Stjernman Com. Ir739 (16 1 9). den
Prageske freden ... ähr Ständerne spottlig.
A. Oxenstjerna (HSH 36:392).
Spottliga, adv. Spefullt. [Mnt. spotliken.]
Til thetta spörsmål swarar doct. Pedher
ganska spotteliga. O. Petri Svar till P. Gallé
K 3 b.
Spottvapla, f. Spottklysa. Lind Ord.
2: 423. (Se Rietz vapla.)
Sprag, m. Afskuren gröfre qvist; käpp.
(Se Rietz spragge.) en trogen fader plägar
sina olydiga barn ... med itt gott miukt rijss
effterfölia; när sådant intet vil hielpa, plägar
han läggia ther til en miukan sprag eller
tiärutamp. A. Laurent» Hust. 257.
Sprassla, intr. Sprattla, spritta. Och
han droogh honom (fisken) på landet, och
han sprasladhe ther för hans fötter. Tob.
6:4. Han låg och sprasslade, som fisken
uti garnet. Kolmodin Qv. sp. 1:303. När
man vil een järnplåt taga Och under honom
eld sampt starka glöder laga, Seen stöpa
något bly på honom, skal man merkia Hur
thet fördeelar sig när heetan börjer verka,
Somt gåår rät enda fram, somt sig på sidan
kröker, Somt spraslar hit och dit, åtskillig
utväg söker. Spegel G. verk 90.
Sprata, intr. Sprätta, stoltsera. [D.
sprade. Jfr Isl. spreyta.] (Gud) Befalt thet
tunna vatn sig sträkka öfver lande Och blifva
som een muur, ja som een steenlagd gata,
Ther soolen med sin häär kan prächtigt gåå
och sprata. Spegel G. verk 53.
Sprengel, m. Biskopsdöme, -distrikt.
[Mnt. sprengel.] gulland (Gotland) vort stikt
oc spreengill. H. Brask (HSH 14:81).
Spri, f(?). En hästsjukdom (rasp?). [T.
spree, f.] Sprij uthi fötterna .. . bekomma
hästar, när the om hösttijd rijdas uthi
oreen-ligheet, och leeret intet afftvättas, ty thet
bijter in och fastnar i benen. Colerus
2: 342. _
Sprick, m. Nys. må j beholle thette
heemeligen hoss edher, så att han icke får
ther någen sprick vtaff. RR 8/é 1544. Jfr
Spräck.
Spril, m. ? Lärkor låckas i hoop med
sprilar om sommaren. Risingh 79.
Springa, intr. vthaff första Bodhet såsom
vthaff en hoffuudhbrunn springer och flyter
all wijsheet. Försp. till Vish. löffuet be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
