Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stacke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stacke
— 800 —
Stad ge
gudh setter nw en opp för en härra och nw
gör honom til en stackar jgen. O. Petri
Sakr. 26 b. hon (gärden) icke saa alle stadz
är vth gonghen för månge stackars fatigdom
skwl. Gust. 1 reg. 4: 5. thee stackarle som
bo op j dalana. 4:65. the fatige stackarle.
4: 95. O iagh arme stakkarl. Skytte Und.
C s b. En arm älende staffkarls (stackars)
munck. L. Petri 2 Post. 193 a.
Stacke, m. Eldstad. (Rietz stake.]
Stackaskatter, ther man utgifva skulle een mark
uthaf huar stacka eller eeldstad. L. Petri
Kr. 105.
Stackot, adj. Kort. [Fsv. stakkotter, Isl.
stakkaÖr.] ther en stackot man wille settia
sigh bort j een wråå, och söria ... huru han
kunde warda lengre. L. Petri 2 Post. 245 b.
Ten c k huru stackot mitt lijff är. Ps. 89:48.
Thet är een stackot och mödhosam ting medh
wårt lijff. Vish. 2: l. sängen är förträng ...
och täkenet så stackot, at man moste krympa
sigh ther vrider. Es. 28: 20. Tijdhen worde
migh förstackot. Ebr. 11: 32. läriungana som
bådho för henne finge stackot swar. O. Petri
2 Post. 58 a. stackot andedrägt. B. Olavi
40 b. otolig och stackot til sinnes (kort om
hufvudet). P. Erici 3: 51 b. — [Fsv. [-stäk-kre.]-] {+stäk-
kre.]+} Somlighe hadhe längre, och somlighe
steckre Messor. L. Petri Dial. om mess.
35 b. en dubbel consonans giör en stäckre
vocalem. U. Hjärne Orth. 38. Adv. thet
köpt och pantadt ær löses igen för mer eller
myndre effter som thet længer eller stækre
haffuer bortho varet. Gust. 1 reg. 4:230.
Stackothet, f. Korthet. Menniskiones
leffvernes stackotheet. Phrygius Hirn. lif. 44.
Stad, m. Ställe. [Fsv. staper, Isl. staör.]
toogh han itt aff hans sidoreff, och vpfylte
kött j samma stadhen. 1 Mos. 2: 21. toogh
then wädhuren, och offradhe honom til itt
brenneoffer j sins sons stadh. 22:13. Theras
barn som j theras stadh vpkompne woro.
Jos. 5:7. iorden, j then stadh hon diwr
giffua pläghadhe, gaff flughur. Vish. 19:10.
j then staden man skulle haffua giffuit ähro
och prijs Gudhi j högdenne, ther haffuer
man ährat munckar, nunnor, messoprester.
L. Petri 1 Post. G 2 b. tu sadhe nu på
stadhen (nyss) at Canon icke annat är än
wijskepelse. Dial. om mess. 14 a. nu på
stadhen (just nu) äro til migh kompne . . .
twå vnga män. 2 Kon. 5: 22. hären
dra-gher aff stadh (från stället, åstad). 4 Mos.
4: 5. iagh faar stadh (åstad). Prytz O.
Skottk. F 3 a. Nu så viliom vij tå gå stadh.
Ders. G 2 b. flickor böra vänta Och intet
fria sjelf, som mången giftsjuk gänta I yrslan
rasar stad. Kolmodin Qy. sp. 1: 78.
Stad, n. Kant, list. Och tu skalt göra
lyckior aff golt silke allestädhes på stadhet
på tapeten, at the mågha tilhopa föghas, at
iw tw och tw på sitt stadh kunna tilsamman
fästas. 2 Mos,.26: 4.
Stada, f. Uppå norra orterne kalla de
honungsdaggen stada, efter hon kommer
säden at stadna uti växten. Carleson 165.
(Norrl. saml. 44, 45.)
Stadbrak, n. Sölstånd. När hon (solen)
är lägst, gör hon stadbraket. Comenius
Tung. 38. Solståndet, thet the kalla
stad-brack. Colerus 1:177. Tu solhvarff eller
stadbrak skee hvart åhr. 1:369. Jfr Rietz
667 b.
Stadd, part. ss. adj. [Fsv. stadder
Söderwall Ordb. stä]pia, Isl. staddr, n. statt ]
iagh är en man stadder vnder Herskap. Luc.
7: 8. hela werlden är stadd j thet onda.
1 Joh. 5:19. han är stadd j synder. Jac.
5:15. ther noget gott mötte skee ... rikit til
gangn, Göstaff oc eder til heders, tha vore
altsammen vel statth (stäldt, bestäldt). H.
Brask (HSH 17:97).
Stadelig, adj. Ständig. [Mnt stadelik.]
then stadelige hielp, tröst och bijstondh, som
hans Kon. Mt... hadhe giort honom. Tegel
Gust. 1 hist. 2:51.
Stadeliga, adv. Ständigt, stadigt. [Mnt.
stadeliken.] hans hierta hoppas stadheligha
vppå Herran. Ps. 112:7. Lät tin tienare
hålla tijn bodh stadheligha. 119:38. ropa
stadheligha til Gudh. Jona 3: 8. tienandes
Gudhi stadheligha, natt och dagh. Ap. gern.
26:7.
Stadfästa, tr. Göra fast, stadig. [Isl.
stadfesta.] honom skal iagh stadhfesta hans
rike. 2 Sam. 7:12. iagh skal stadhfesta hans
rikes stool til ewigh tijdh. 7:13. Hoo
haffuer stadhfest alla werldennes endar? Ord.
30:4. Och wordo the Församlingar
stadhfesta j troonne. Ap. gern. 16:5. thet är gott
ar stadfesta hiertat medh nådhenne. Ebr.
13:9. förra än the rörlighe krafter stadfäste
voro. Forsius Esdr. 109.
Stadfästelse, f. Fasthet, fäste.
Rettfer-digheet och doom är tins stools stadhfestelse.
Ps. 89: 15. stå thessa onda begärelse ...
emoot, så at the icke kunna j Oss bekomma
röter och stadfestelse. L. Petri Skyld. G 3 a.
Stadfästighet, f. Stadighet. fasthet.
den stadfästighet, med hvilken Vi eftertrakta
den inbördes gamle gode correspondence
emellan begge desse kronorne stadigt att
underhålla. Nordin Krigshist. 2:101 (1674).
Stadga, intr.? Hon (pestilentien)
stadgade så grufveliga, at hon dödade tridie
parten af menniskioslechtet. Svedberg Dödst.
558. åhr 1484 hafver pesten grufveliga
stadgat i Tyskland. Ders. 574
Stadge, m. 1. Stadga. Hela
menighe-tenne skal wara en stadhge. 4 Mos. 15:15.
ordet Traditio, huilkit man på wårt Suenska
måll vthtolkar Stadge. L. Petri Kyrkost.
5 a. — 2. Stånd, ställning,
samhällsställning, belägenhet, gode men aff alle stadge,
sum abbater, clerker, frelsismen,
köpstædz-men oc andre dandamen. Gust 1 reg. 3:28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
