Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Starkeliga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Starkeliga
- 804 —
Stenragel
Starkeliga, adv. [Mnt. starkeliken, Isl.
sterkliga.] en watustorm then starkeligha
(våldsamt) infaller. Es. 28: 2. Ptolomeus
war starkeligha (starkt) rustat. 1 Macc. 11:15.
bestormadhe stadhen starckeligha (häftigt).
15:25.
Starkhet, f. Styrka, kraft. [Mnt. [-stark-heit.]-] {+stark-
heit.]+} ingen starkheet skal wara j tina
hen-der. 5 Mos. 28: 82. Hielper tu honom som
ingen starckheet haffuer j armenom? Job
26:2. Tu kant rusta migh medh starkheet
til strijdh. Ps. 18: 40. Tå ropadhe the til
Herran, then medh macht fiendanars
starckheet sönderbråkar. 2 Macc. 12:28.
Starklek, m. 1. Styrka. [Isl. sterkleikr.]
kropsens sundheet och starckleek. P. Erici
1:127 a. — 2. Helsa. När ... wij komme
till wår fulkomplig starcklech igen. Gust. 1
reg. 12:239.
Starkna, intr. Stelna, om tu thet
(limmet) icke strax behöfver, lät thet starkna.
Colerus 1:328. för kölden skull om
vin-teren . . . honungen (i bistocken) starknar
eller förfryser. 2:91. Jfr Stor k na.
Starksint, p. adj. Storsint, högsint, skeer
honom orätt, och han Iijdher thet, så
handlar han icke allenast starcksint, uthan han
behåller och segren igenom sitt lijdhande.
R. Foss 75.
Starr, adj. Stel. [T. starr.] Af
häpenhet blef starr hvar tunga. Brovallius 34.
Starra, intr. [T. starren.] 1. Stelna, styfna.
starra och stelna för skräck. U. Hjärne
Anl. 256. theras lemmar blefve ... starrade
och orörlige. Sylvius Curt. 858. — 2. Stirra.
Han sågs liksom en bild af Parisk marmor
stå Och den han älskade allena starra på.
Brovallius 112. starrande ögon. Tessin
Bref 1:75.
Starraktig, adj. Stirrande, starrachtighe
(stupentes) ögon. Hambræus B 2 a.
Stat, se Ståt.
Stationer, m. En med helgonreliker,
af-latsbref o. d. kringvandrande och
handlande tiggarmunk. [T. stationierer.] huadh
skadha och forderff the säckia munkar och
stationerer göra j landet medh theres falska
aflatz och brödhra breff the föra. O. Petri
Svar till P. Eliæ i 3 a.
Stegbacke, m. Stigning, upphöjning.
bärg, hvilke här och der hafva sina små
steghbackar, kullar och brincker på sijdorna.
Sylvius Curt. 608.
Stegerhus, n. Kök, äfven brygghus. (Se
Rietz.) [Fsv. stekara hus.] iciökentygh i
stegerhwset. HSH 19:167. ther äre siu laga
hus i hvariom prestegårdh, som äre: stufvu,
visthus, sompnhus, stegerhus, ladu, fähus
och märstall. H. Brask (Hist. handl. 8.
1:66). en trästuffwe medh en farstufwe och
ett gamult stegerhws. RR 1/ø 1545.
Stegers, n. Kök. [D. stegers.] Han badh
honom in til stegerset gå,... Ther skurade
han grytor och tvättade faat, Och halp flux
til at reeda maat. Broder Rus A 2 b.
Steglucka, f. (Se Rietz 672.)
Kyrcke-portarna äro af de gamla kallade Steglukor
der af, som vij än somligestädz finna, at på
sielfva porten har varit giorder een liten
luka, der igenom folcket har gånget in och
uth, således stigandes öfver den nedre
delen af porten. Dijkman 55.
Stegra, tr. Resa, uppföra. Lät förstår
sina slott högst stägra opp i väder.
Ru-deen 259.
Stek, f. Nappa stek, ett slags lek.
Med tig hon (lättjan) lust hafver att nappa
en steek, Att svulten du blifver, tom, mager
och bleek. Törnevall El a. (Jfr Arkiv
2: 278.)
Stekepenning, m. Penningar, hvarmed
någon bestickes. [Mnt. stekepennink.] Se
under Be villiga. — Jfr St i c k pen n i n g.
Stel, adj. Brant. [T. steil.] Stela
klinter. Spegel G. verk 20. Bergens steela
klyfter. Ders. 69. på så stela vägar Haar
han väl snafvat tidt. Ders. 86.
Stenbyssa, f. Kanon, som laddades
med tillhuggna stenkulor. Adlersparre
Afh. 241.
Stengammal, adj. En uthgammal man
går lutha (krokot) ogh är steengammal
(kla-sugh) [T. steinalt]. Comenius Tung. 234.
Stengryt, n, Stenrös? Alt vaar aff
hel-lar, klackar, klyftor och skrubboga
steen-gryt. .. oiempt. U. Hjärne Vitt. 165.
Stenhagel, n. sloogh them nedher medh
itt swårtoch mechtight steenhaghel. L. Petri
Sir. bok 46:6. (Bib. 1541: haghelstenar.)
Stenhjertad, p. adj. Effter the (Judarne)
voro så stenhiertade, så blef Jerusalem
förvandlat til en stenhop. Spegel Pass. and.
444.
Stenig, adj. Stenhård. Ach vårt steniga
hierta! Spegel Pass. and. 328.
Stenika, Stenka, Stännika, f. Stånka.
[Mnt. steneke, stendeke.] itt st:e Stenickio.
Fin. handl. 8:160 (1554). Stenicka, poculum
stanneum. Schroderus Lex.38. små
stennc-kor. HSH 37:4 (1529). En tenstännicko.
Hist. handl. 1:25 (1543).
Stenka, Stänka, tr. Rensa frän sten.
I ändan på denna månad (Mars) stenka tina
engiar. Colerus 1:49. Lät stäncka, och
upgräfva så många stora stenar som på
åke-ren finnas, och föra them affsijdes bort.
1:87. Jfr Linder Allmogemålet i Södra
Möre stinka.
Stenkaka, f. Pann- och steenkakor. U.
Hjärne Under. 33.
Stenklyfta, f. Bergsklyfta, göm honom
ther vthi ena steenklyffto. Jer. 13:4. tu boor
vthi steenklyfftor. Obad. 3.
Stenragel, n. (bildadt i likhet med
ben-ragel.) en ofantelig stor sten vid
Lidingöens västra udde, på en brant bärgshäll...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
