Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stimma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stimma
— 807 —
Stjält
•dagg och drifvande stimm. Sv. forns. 2:304.
Stim (imme). Lind Ord.
Stimma, intr. stodo der för honom (Nils
Sture vid det skymfliga intåget) en hop
Finnar med horn och långa lurar, de stimmade
om (uppstämde?) efter som den triumph
tillsade och det var befallt. HSH 4:103.
Stimma, intr. Imma. Lind Ord. Rietz.
Stind, se Stinn.
Stinga, tr. wij wete icke hoo som haffuer
stungit oss (inlagt åt oss) wora peningar j
wora secker. 1 Mos. 43: 22. Somlighe stungo
(smögo) sigh bort om nätterna j kulor. 2
Macc. 6:11. silffuer som ... lönliga stingis
"wtaff landit. Gust. 1 reg. 2:137. Johannes
... icke warit mykit säker, Hwarföre han
•ock haffuer most stingas aff wäghen bort j
öknena. L. Petri 3 Post. 82 b. the läta sigh
nöya medh een liten hielp, som man stinger
them j handena. 1 Post. T 8 a. Tagh honom
icke in til tigh, at han icke stinger tigh aff
(sticker ut dig, tränger dig undan), och
trädher sedhan in j tin stadh. Sir. bok
12:12.
Stinglig, adj. Sticken, snäsig. skal een
huusmoder icke vara bitter, hvass, krässligh
och stingligh emot sin man. A. Laurent»
Hust. 262.
Stingsot, f. Håll och styng, stinge soott.
B. Olavi 42 a.
Stingvärja, f., se Rapp er.
Stinka, intr. Stänka, hoppa, studsa, fara
■af. när man slåår på ett glödande jern, så
stincka gnijstorna ther ifrå medh hoopom.
P. J. Gothus Poll. A 2 a. Dee kastadhe
strax terningh uppå tafuels bordh, Deras
terningar stuncke så vidha. Sv. forns. 1:30.
Mannen ... kom in hel drucken, och
begynte olåtas, sverja och bannas. Barnen
stuncko hit och tit. Hustrun moste töfva.
Svedberg Catech. 780.
Stinn, Stind, adj. 1. Styf, spänd. Hon
(harpan) hafver stränger siu; The äro väl
stinne och skarpa. Bureus Nym. X: 1. —
"2. Uppspärrad, gapa Med stinne ögon dit,
som koo på väderqvarnen. Spegel G. verk
170. — 3. Stark, stor. De gingo upfylta med
•ett stindt hopp om segren. Mörk Ad. 2: 444.
Stinna, tr. Göra stinn, spänna. En
önsk-ligh drifvand’ vind, som seglen maklin
stin-tiar. Wexionius Sinn. G 4 b.
Stinnare, m. Årtull. Roderfolcket på
ro-bäncken vidh tullen (stinnaren) sittia och roo.
■Comenius Tung. 464.
Stinnfjäder, f. Spännfjäder. et hohl,
huilcket täppes medh een klappa, som
tryckes neder af een stinnfiäder. Stjernhjelm
Arch. B 8 b. Stinnfjädren i en knif eller et
lås. Lind Ord.
Stint, m. Siklöja. (Rietz.) Spegel G.
verk 197. [Mnt. T. stint, nors.]
Stinta, intr. månger wil riffua sigh
sönder, stintar vp (gör sig bråk, besvär?), och
öffuergiffuer sitt förordnade stelle. P. Erici
5:30 a. (Jfr Aasen stinta.)
Stinta, f. Flicka, snärta. Jungfrun skal
haa tijd att lära dantz och nijga; Ty thesse
syslor är, hvar med een stinta kan Uppå
sitt trettond’ åhr sig luura till een man.
Cup. o. Ven. kärlekskrig A 5 b. Lind Ord.
Rietz 678 b under stunta.
Stira ? vnder sigh stirer och sprutar (T.
strudelt vnd spriiet) synden emoot oss
dieffuulen, döden och heluitit. P. Erici 1:98 a.
Stjelp, n. Stjelpande. dät myckna
bekymmer at högt kliva bereder honom allenast
et hiskeligare stiälp. Hermelin D6b.
Stjelpa, tr. och intr. wij ther genom mera
wärde stolpne än holpne. L. Petri 3 Post.
77 a. fast månge ther stulpo. Kr. 23. Kring
honom tusentals de Danske stulpo ner.
Celsius Gust. Vasa 99. Torilla stulpit För dens
hand, som hon tänckt gie villda diur til mat.
Wrangel Tor. 52. Had’ jag med mina råd
er derifrån ej hulpit. Så haden I burdus i
afgrunds putten stulpit. Palmfelt Qv. skol.
39. Dock himlen har oss hulpit. At ingen
härvid stulpit. Dalijj Vitt. 5: 39. then tappre
Turenne oformodeligen stullpit (stupat). P.
Brask Puf 245.
Stjerna, f. 1. Panna, lät sticka honom
(elefanten) fram i stjernan med itt skarpt
spiut. Petrejus Beskr. 2: 97. — 2. Plåt att
skydda stridshästens panna? Adlersparre
Afh. 218, 233. — 3. Front? effther fiennderne
icke hade mere ähnn 2 faner, och Kong:e
M:ttz wåre fäm faner, dy kundhe icke theris
stärne tilrächkie att drabbe in vpå all wår
stiärne. Hist. handl. 13. 1:212 (1565).
Stjernbröder, en munkorden.
Stierno-bröder haffua inga cappo vtan aleenast ena
stierno for brystet. O. Petri Klöst. A 4 a.
Stjerngapare, m. Stiernegapare! Som
seer alt hvad oss hender I himlaspegelen,
och giör theraf Calender! Spegel G. verk 41.
Stjernmunkar, en munkorden. Stierno
munkar bära kappo och ena stierno for
theres bryst. O. Petri Klöst. A 4 a.
Stjernot, adj. Stjernströdd. then
stier-notte himmelen. Phrygius Him. lif. 52.
Stjert, m. Svans, skalt tu tagha thet feta
aff wädhuren, stjerten, och thet feta som är på
inelffuen. 2 Mos. 29:22. Simson gick bortt,
och fick tryhundradhe räffuar, och toogh
bran-dar, och wende jw en stiert emoot then andra,
och satte jw. en brand emellan twå stiertar.
Dom. 15: 4. Cometstierna, dragandes effter
sigh en stoor ... stiärt. Phrygius 3 Likpred.
(tillegnan). Bildl. Mig tycker där sticker en
stjert efter. A. Oxenstjerna Bref I. 4:25. —
På kanon. Falknether aff jern medt stjerther.
Adlersparre Hist. saml. 1:7 (1556).
Stjält, adv. Brant. [T. steil. Jfr Rietz
stjäl, stel.] Min väg ... Bär alt opföre stiält.
Stjernhjelm Here. 311. (Jfr Arkiv 17:832,
Språk o. stil 10:284-5.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
