Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Storgod ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storgod
— 810 —
Stormsam
Storgod, adj. Högfärdig, uppblåst. Ty
såsom han var förr from och godh, Så är
han nu blefven tvärt emoot Vrång, eenvijs,
stoorgodh, tresk, geenstörtigh. S. Brasck
Förl. sonen A 3 b. en klenmodiger varder
i medgången storgodh (upsvullen).
Comenius Tung. 885.
Storgunstig, adj. Höggunstig. mine
stoor-gunstige patroner och gynnare. Kemner
tillegnan A 5 a.
Storhans, m. Kaxe. att i toge een
så-den sälle och stoorhans, som sigh ickie
lämpa ville, vidh hufvudet. Gust. Adolf
Skr. 542. Jfr Hans 1; Grothans.
Storhjertad, p. adj. Behjertad, modig.
vore fiender skole bliffua storhiertade, och
få ther en förtröstning aff, atthe (våra
deserterande soldater) szå blödeliga och rädde
äre. Gust. 1 reg. 9:343.
Storkna, intr. Stelna. [Fsv., Isl. storkna.]
Theres hierta är storknat såsom en talgh.
Dav. ps. 1536 119: 70. olion och waxet smelt
tilhopa, rijff ther ibland blyhwijt och
Lythar-girium til thes thet storcknar. B. Olavi
126 b. Hvar lem nu storcknar til och börjar
smånings dö. Kolmodin Qy. sp. 1:31.
Storlemmad, p. adj. Till theras växt och
lekamen skola the hafva varit reesige . . .
och stoorlemmadhe. L. Petri Kr. 13.
Storlig, adj. Synnerlig. [Isl. störligr.]
är wår storlig wilie oc begären att tw wilt
oc så ware oss huld oc troe. Gust. 1 reg.
6: 33.
Storliga, adv. Högligen. [Fsv. storlika,
Isl. störliga.] War ock Herren storligha
wreedh på Aaron. 5 Mos. 9: 20. Tå
förgrym-madhe sigh Saul stoorligha. 1 Sam. 18:8.
Israels män fröghdadhe sigh ther ganska
stoorligha. 11:15. hans rike wardt stoorligha
befesl. 1 Kon. 2:12. the wordo stoorligha
bedröffuadhe. Matth. 17:23. Och försee wij
oss stoorligha (hafva stort förtroende) til
idher. 2 Cor. 8:22. Elsker idher stoorligha
inbyrdes. 1 Pet. 1:22.
Storlåtas, dep. Vara stortalig,
öfver-modig. the som braska, storlåtas och
hög-ferdas. Svedberg Ungd. reg. 309. hans
stoorlåtande svar. Gust. Adolf Skr. 120.
Storlåtig, adj. Stortalig, stolt, öfvermodig.
[Isl. störlàtr.] Jagh sadhe til the stoorlåtugha,
berömer idher intet. L. Petri Dav. ps. 75: 5.
itt stoorlåtigt hierta. Sal. ord. 21:4. then
ther stoorlåtigh är och högt sinne haffuer,
honom lijdher iagh icke. Ps. 101:5 (Bib.
1541). Vthaff sådan segher är Konung
Nebu-cadNezar . . . worden stoorlåtigh. Lælius
Res. 1:217. — Adv. Så klingar han up . . .
mykit storlåtigt med ganska högt liud.
Svedberg Försvar 84.
Storm, m. Tu skalt vpdragha och komma
medh en stoor storm (såsom en stormvind).
Hes. 38: 9. Tå wende haffuet igen aff sinom
storm. Jona 1:15. Äro ock wädren endeels
skapat til hemd, och genom sin storm göra
the skadha. Syr. 40 (39:33).
Storma, intr. folckens rumoor warder
stormande (larmande) såsom stoor watn
storma. Es. 17:12. och stormadhe alle til
lijka til (rusade emot) honom, och driffuo
honom vthu stadhen. Ap. gern. 7: 57.
Stormaktig, adj. Stormig. Hafvet... är
af naturen stormachtigt ock brusande.
Peringskiöld Ad. Brem. 4.
Stormare, m. Stojare. [Mnt. stormere.]
the swermare eller störmare (!), the ther mykit
kunna tala om euangelium och then
euan-geliska sakena, besynnerliga när the äre
druckne. O. Petri 1 Post. 18 b.
Storm bock, m. Murbräcka. [T. [-sturm-bock.]-] {+sturm-
bock.]+} han stormbåcken på muren sättia
skulle. Schroderus Liv. 428. vardt en deel
aff muren medh stormbocken nedhstött.
Ders. 442. Konung Osantrix kom för slottet
... och belägrade thet, upreste stårmbåckar
(Isl. valslongia) och giorde stora
stormningar. Peringskiöld Vilk. 153.
Stormhatt, m. Ett slags hjelm, så skole
wij oss skydda och beteckia medh trona och
hoppet såsom medh en hielm och
stormhatt. P. Erici 4: 7 b. hielmen eller
stormhatten. 5:266 a. medh stålhatt eller uthi thess
ställe en stormhatt aff läder... betächt.
Comenius Tung. 699.
Stormhufvud, n. = Stormhatt.
Adlersparre Afh. 216, 219. Item 9 knectz tygh,
ther ibland äre 3 med stormhuffwdh. Hist.
handl. 1:27 (1543).
Stormkula, f. Till stormkulor eller
stormfyrkulor (ett slags mindre fyrbollar, som i
synnerhet nyttjades vid fästningars
stormning) brukades stormstycken. Adlersparre
Afh. 248, 262.
Stormlig, adj. stadhen ... sigh gifvit
hadhe uthan något stormlighit anlåpp.
Schroderus Liv. 498.
Stormlöpa, tr. Stadhen vardt uppå tvenne
sijdhor stormluppen. Schroderus Liv. 422.
Stormodas, dep. Högmodas. stormodas
i sitt sinne och förhäfva sigh öfver andra.
laurelius OpuSC. 8: 52.
Stormoder, f. Farmor, mormor. [T.
grossmutter.] Se under St or fader.
Stormodig, adj. 1. Af stort mod,
frimodig. stoormodugh leyon. Sal. vish. 1536
11:18. en stoormodigerhielte. P.J. Gothus
Catech. Hh l a. — 2. Öfvermodig. oansedt
the hafva krigzfolk nogh, så skole the icke
för then skull vara säkre, stormodige och
öfverdådige. J. Rudbeckius Kon. reg. 298.
Stormsam, adj. Stormig, stormande,
häftig. [Isl. stormsamr.]. Stormsamt väder. Lind
Ord. (hustrurna skola ej vara) eensinta,
stormsamma, trossiga, näsavisa. A.
Lau-rentii Hust. 246. Om en är svår, hvass,
bitter och stormsam i sin skrifft emot en
annan; visst må han venta sig samma gen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
