Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Ständighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ständighet
— 826 —
Stöpa
dhe andre ... med ständellwerck till att
vp-sättie. RR n/*. 1577.
Ständighet, f. Stadga, fasthet. [T. [-stän-digkeit.]-] {+stän-
digkeit.]+} alle menniskelige ting uthi sin
begynnelse icke äro genast fullkomlige, uthan
vinna effter handen sijn ständigheet. P.
Brask Puf. 3.
Stängel, m. Skottbom, regel.
Repa-g u 1 u m, stengil. Var. rer. voc. G 3 a.
Sten-gel, Pessulus, Riegel. Schroderus Lex. 35.
stengelen åt låset. H. Vis. 5:5. dieffuulen
honom ... för öronen satt en stengil, ... at
han döff war. P. Erici 2:233 b. Kom in,
sätt för döran stengel. Messenius Disa 12.
the varda genom Lagen (såsom genom en
starkan stängil) något litet håldne i tvång.
P. J. Gothus Rel. art. 164. Porten har sine
låås, halffportar, stänglar och fallbomar.
Comenius Tung. 615. Håll mig ej, min ängel,
Inom lås och stängel. Dalin Vitt. 5:321.
Stängsle, n. Stängsel, got stängzle, låås
och bomar. Spegel G. verk 249.
Stänja, se Stäna.
Stänka, se Stenka.
Stänka, tr. och intr. Mose stenkie thet
(sotet) vp ått himmelen. 2 Mos. 9:8. doppa
sitt finger vthi blodhet, och stenckia ther
medh siw resor för Herranom. 3 Mos. 4:6.
tå toogh Mose blodhit, och stenckte
(bestänkte) folckit ther medh. 2 Mos. 24:8.
weggen och hestanar wordo stenckte medh
hennes blodh. 2 Kon. 9:33. theras blodh
stenckt mijn klädher. Es. 63: 3.
Stänkel, m. Stänkqvast.
Aspergil-lum, stenkil. Var. rer. voc. L7a.
Stänkelse, f. Jesu Christi blodz
sten-ckelse (bestänkelse med Jesu blod). 1 Pet. 1:2.
Stänkvatten, n. Reningsvatten,
stencke-watnet icke är stenckt offuer honom. 4 Mos.
19:13. medh stenckewatne stenckt. 19:20.
Stännika, se Sten i ka.
Stärkvatten, n. Sätter eder nu, min
frökin kär (som haft anfall af svimning),
Så vill iagh eder sterkvatn gifua: ho veet?
thet kan vel bätter blifua. Tisbe 20.
Stöd, f. [Isl. stod, f.] Hustrun ... sin
man som een stöd omfattar. Stjernhjelm
Bröl. 30. Du var oss i nöd En muntran,
en stöd. Dalin Vitt. I. 2:39. Du saknar
åter nu en stöd. I. 3:99. månge ansågo
honom för en fäderneslandets stöd.
Malmborg 172.
Stödja, intr. Ljustra fisk vid bloss, han
foor med eldh eller stödde. Gyllenius 15.
Stödja effter fisk. Colerus 1:342. Jfr Rietz,
Hesselman I o. y 126.
Stödja sig, refl. Lät migh tagha på
pela-renar ... at iagh må stödia migh ther in til.
Dorn. 16:26. the stödde sigh widh honom
(stafven). Hes. 29: 7. hon ... toogh twå
tiä-nistapijghor medh sigh, och stödde sigh
sachteligha widh then ena. St. af Esther 3: 6.
StÖdsel, Stödsla, f. Stöd. at det må
lända ... till ett styrckie och stödsell under
E. K:t och eder broderlige och underdånige
trooheet emoot mig. Gust. Adolf Skr. 2ui.
Jag nu jfrån Frankrijke ... ingen
undsett-ning och stödzell hadhe undher mine besvär.
A. Oxenstjerna (HSH 35:72). (Jesus) Vil
til sin moders staf och stödsel sielfver nämna
Lärjungen, som ther stod och honom kiärast
var. S. E. Brenner Jesu pin. 108.
Ryggeraden är heela byggningenes stodh eller
stödzla, at vij kunne stå räta. Comenius
Tung. 259.
Stöfla, f. Stöfvel. Ocrea, stöffla. Var.
rer. voc. Fia. een stöfla honom tryckte.
Schroderus Liv. 285.
Stöfla, tr. Bestöfla. [T. stiefeln.) Fötterna
stöfflar han medh fridzens Euangelio. P.
Erici 1:198 b. Skal hwar och en Christen
medh fridzens Euangelij til fötterna så
skood-der eller stöffladher wara, at han alwart går
igenom. 5:265 a. Gånge en löpare skodd,
och ride en ryttare stöflad. A. Nicander
Vitt. 190.
Stöfva, tr. Hindra. [D. støve, "dæmme
for, stoppe" Kalkar, Mnt. stouwen, T.
stauen.] the som for:ne gældz betalningh
stöffua och förhålla. Gust. 1 reg. 4:165.
Stöfvel, m. Smörja sina stö fia r,
laga sig i ordning till affärd. Den andra
har sina stöflar smort Och ropar: allons!
Dalin Vitt. 4:489. Han var glad at han feck
smörja sina stöflar och packa sig på flykten.
Knöppel Mötespl. 22.
Stök, n. [Mnt. stuke?] Rijs kallas och
torra qvistar (aliis stöök), thet man om
sommaren gemenligen bränner. Wallenius
Gram. F 7 a. medh halmkärffvor och stöök
upfylla grafven. Schroderus J. M. kr. 336.
the fördt honom ... igenom en tiock skogh,
genom törne och stöök. Albert. 4:180. när
the begynna til at värpa, göra the sigh badlar
uthaff rör och annor stök. Colerus 1:115.
Alt vaar ... aff rasloga qvistar och stöök
för-treetligt och oiempt. U. Hjärne Vitt. 166.
Jfr Rjetz.
Stöna, intr. "Löpa tokot(<. Eurelius
Vitt. 74. [N. støna, gaae blindt hen, fare
taabeligt frem. Aasen.]
Stonja, se Stäna.
Stöp, n. 1. Blöt. Sätt erterna i stöp, så
at thet fnaset som är på them lösnar väl.
Kokbok A 7 b. — 2. Sleke. Sleekie, Stööp,
Salivetum. Schroderus Lex. 55.
Stöpa, tr. Blöta, han stöpe thet (kornet)
en natt eller halff dag i dyngevatn. Colerus
1:97. thesse ... kärnar eller fröö stöpas tre
nätter uti ... sööt miölck. Risingh 53.
Stöpa, tr. Stjelpa, hälla, ösa. [Fsv. =,
Isl. steypa.] Han stöpte ... vinet så
oförsigtigt uti sig ... at han innom en kårt stund
... tjenade de närvarande dels til et
spott-fult löje och dels til vämjelse. /Is. Ban.
2: 500.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
