Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svindig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svindig
— 834 —
Svinsfjäder
Svindig, adj. [Mnt. swindich.] 1.
Häftig, våldsam. Gudh begynner försökia och
pröffua honom ... genom hårda och altför
svindiga Öffuerheet. P. J. Gothus Tål.
C 3 a. een hefftig vreede och ett svindigt
bannande. Apost. gern. 113. — 2. Klyftig,
slug. [D. svindig Kalkar.] en svindiger
Arithmeticus. P. J. Gothus Fastapred.
428. Han (djefvulen) kallas ock Dæmon,
medan han mykit veet, och är en svindiger,
listiger ande. Rel. art. 126.
Svindighet, f. List, klyftighet. [Mnt.
swindieheit.] the Lybeskes handel,
suin-dighet och vpstigningh (prisstegring). Fin.
handl. 2:299 (1550). Platonis
spitzfundig-heeter (argutice), Aristotelis swindigheeter
(versutiæ). P. J. Gothus Post. 167.
Svindigt, adv. 1. Häftigt. Therföre
äret jw icke rätt, att man så swindigt och
hardt om sådana förplichtelser disputerar.
P. J. Gothus Conf. H 7 b. — 2. Slugt, the
veta väl drijffua theras husfolk svindigt nook
til arbete. Hust. 315.
Svinga, intr. Jag svingar af och an, en
gata up och neder; Hvar en med nig och
buck mig tedde allan heder. Kolmodin
Qv. sp. 1:118. — Cupido svang sigh nu uhr
moor sins såtha händer. Wexionius Sinn.
A2 3 a.
Svink, m. Knep. förevändning, undflykt.
[D. svenk(e), svinic(e) Kalkar, Mnt. swenk,
swank.] Snedh, Svinckar, Calliditas,
Be-trug. Schroderus Lex. 21. Såå slog hann
hånwm der enn swinnck före, såå att han
fick hwarcken breff heller penninger igenn.
HSH 2:65 (1560). han sökte affkortning (i
skatten) genom falske och flerdefulle
svinkar och undanhveck (undanflykter).
Schroderus Liv. 644. de Danske . . . omgingo
med finantser och svinckor. Tegel Er. 14
hist. 67. the snarast sagt intet göra, thet ey
ad inanem ostentationem componerat är,
och så stelt, at the ther medh slå folket en
svinck (blå dunster) för ögonen. A.
Lau-rentii Verld. speg. 292. the sigh snart
igenom dygdenes falska skeen förföra och sigh
en svinck för ögonen göra låta. Ders. 287.
Jfr Svänk.
Svinka, intr. Vika af, slinka, vanka.
Svincka, vrida sig hijt och dijt. Spegel
Ord. Så haer ey jag behoff från
sannings-väg^ at svinka. Lucidor G 2 a. the
(planeterna) ofta vika På sidan, slå een krook,
åt österkanten vinka, Men gå dock vester ut
och altså ojämbt svinka. Spegel G. verk 167.
Svinka, f. Slinka. Inbillandes oss, thet
hvar prunkare är riker, Hvar brokot svinka
möö, hvar ockrare rätrådig. Spegel G. verk 39.
Svinkel, m. Knep, funder. Munckarna
offta medh sälsamme svinklar och saker
framkomma, om the andelige prælater,
biskopar och vel om påven sielff. Laurelius
Påf. anat. 207.
Svinkeri, n. Svek. bedrägelige streeck
och svinckerij. Sylvius Curt. 65.
Svinkla, intr. Göra knep (se Svink).
Så svinklar diefvulen för them, som honom
lyda, Än låds han, synden har altzintet til
betyda, Än drar han nyttan fram, än giör
han mödan lätt. S. E. Brenner Jesu pin. 57.
Svinkona, f. Svinsköterska (vid ett slott).
Ingierdh Suinekone (vid Gripsholm). HSH
37:17 (1548).
Svinkärra, f. ? [Jfr D. svinekærre [-Kalkar.]-] {+Kal-
kar.]+} ändoch han putzachtigh och lustigh
var, så hadhe han doch lijkväl tucht, dygd
och ära mykit kär, och foor icke medh
suij-nakiärran. Balck Esop. 47.
Svinmage, m. en Glosbok eller
Svinmage. Dalin Vitt. 5:107. Et bibliothek af
de största folianter,... Item små luntor och
annat prack, Så väl Svinmage som
Allma-nack. 6:174.
Svinmark, f. Betesmark för svin.
måge the them (stadens utegor) tiil mulebett
eller svinemark nytie. Stjernman Com.
1:43 (1538).
Svinn, se Svind.
Svinna, intr. Försvinna. [T. [-schwin-den.]-] {+schwin-
den.]+} ett beröm, Som svinner hän lijk som
en dröm. Stjernhjelm Lycks. är. 3 intr.
när man alt uti sit minne sankar, Tå svinna
ofta bort de alrabesta tankar. Spegel G.
verk 247. sådant är ett inte Och svinner
som en rök. Eldh Myrt. 39. skuggan
svinner bort. Kolmodin Qv. sp. 2:126. Men.
skada, at de sköna ungdoms åren, Vår
blomstertid skall såledz svinna bort.
Hammarberg 9. Vår tid har svunnit bort i
evighetens haf. Dalin Vitt. 3:210. hon var
svunnen undan deras ögon. Mörk Ad. 2:389.
Svinnel, m. Svingel. (Se Svimmel 1.)
när som jagh uthsåår kornet reent, Tijstel
och svinnel fåår jagh igen. S. Brasck
Förl. sonen K 4 a.
Svinnlig, adj. Försvinnande, flyktig, de
sit lijf i lifvet bruka glömde, Men både natt
ok dag om svinlig skugga drömde.
Columbus Vitt. 94.
Svinsfjäder, f. [Jfr Grimm Wört.
schweins-feder 5.] I stället för muskötgaffeln medförde
Gustaf Adolfs musketerare under det Polska
kriget en s. k. svinsfjäder eller pinn-pallisad,
så lång och stark som skaftet till ett spjut,
försedd med en två qvarter lång jernudd i den
ena ändan och afspetsad i den andra. För
att motverka det Polska rytteriets häftiga
anfall, nedsattes den snedt i jorden, så att
udden riktades mot hästens bringa, och
mu-sketeraren aflossade sitt skott stående några
steg bakom. Hamilton 116. Svinsfjädrar
eller Frisiske ryttare, stakar eller spetsiga
pålar, som nedslogos i marken till skydd
för krigsfolket. Adlersparre Afh. 300.
hvar och en knekt eller soldat skulle med
sig frambära en staka till fyra eller halffjerde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
