Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svinsot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svinsot
— 835 —
Svåra
aln long, spitz och bränd i båda ändarne,
dem man bruka kunde såsom svinsfjädrar
och hvar som behöfdes sättja dem fast i
marken rundt omkring sig emot rytteri.
Gyllenhjelm (Adlersparre Afh. 389).
Svinsot, f. Tvinsot [T. schwindsucht.]
Febris hectica eller Svinsoot. Sparman
Sund: sp. 127.
Svinspets, m. [T. schweinspiess, eg. spjut
avsett för vildsvinsjakt.] hillebarda eller
swin-speetz. Gust. 1 reg. 1:190. Venabulum,
swijn spett. Var. rer. voc. K 4 b.’ hagtorn
ther swijn spetaskafft göras vtaff. Ders. R 4 b.
Svip, adj. Snabb, rask, kry? [Jfr Isl.
svipa, skynda, ila. N. sviplig, flink,
behändig, D. svip Kalkar, T. schwipp.] The
Lybske hadhe... try skip, The låtes vara
mechtigh svip Och ville mykit skreppe.
Hund Er. 14 kr. v. 97.
Svirra, intr. Qvittra. [T. schwirren.]
Hon (svalan). . . .svirrar uti hvarje träd.
Creutz 79.
Svissare, m. Huggvärja, kroksabel,
hirsch-fångare. [Fsv. svizare (swidzsere), D. svidser
Kalkar.] Både ryttare och fotfolk hade
svissare vid sidan, något krökt mot udden.
En sådan kroksabel ... bars icke i bantler
öfver axeln, utan i vanligt gehäng. Röding
156. en beslagen swidzere — switzer. Gust.
1 reg. 5:253, 255. Jfr Rietz.
Svitsare, m. Fotsoldat (eg. schweizare).
krigsfolck som kallas Særgenter (Svitzare)
eller sådant slags folk som bära slagsvärd,
Peringskiöld Vilk. 140. han... far uth
med skelsord och bannor, som en retat
Svitzare. U. Hjärne Par. 11.
Svittna, intr. Svettas. Alla hafva thet
taal om mig, Han haffver sielff förderffvat
sigh,... Så vara sant iagh nu vitnar, För
hvilket iagh aff sorg svitnar. Chronander
Surge G 6 a. röök honom medh heel virak
... tå svittnar hästen. Colerus 2:242.
Svittra, intr. Qvittra. [T. zwitschern.]
Foglar i en lund på gröna grenar kvittra Ok
mäd et ljufligt liudh ... bå tittr’ ok svittra.
Lucidor li 2 a.
Svolme, se Sulme.
Svult, Svalt, Sylt, m. Svält. [Isl. sultr,
Fsv. sulter, svälter, sylt, svylt.] the
hunger och swult lijdha moste. L. Petri Krön.
pred. E 8 b. Hon bad om almosa ... at
hennes svult fördrifva. Kolmodin Qv. sp. 1:107.
jag för svult och törst på vägen var at dö.
Hesselius Zal. 1. Man spordt med
bar-netz kött mång moor sin svult hugsvala.
Rudeen 166. aff hunger och svalt
utmäch-tade. Schroderus J. M. kr. 380. sylt och
hunger. Fin. handl. 9:157 (1556). Dö af
sylt. Lind Ord.
Svultna, intr. Magra af svält. Koon
... svultnar och faller mycket tilhopa.
Colerus 2:10.
Svyll, f. Tröskel. [Isl. svill, syll.] Svyll,
Truskell, Limen, Thürschwelle.
Schroderus Lex. 35. Jfr Rietz svill 706 b.
S vågeri ig, adj. [T. schwägerlich.]
Her-tigh Christian .. • läth besökia sin svåger
Konung Gustaff... begärandes på thet
venli-geste och svågerligeste, at Konungh Gustaff
ville . . . komma honom til undsättningh ...
förplichtandes sigh på sin svågerlige,
na-boorlige och broderlige troo... at vilia ther
emoot bevijsa sigh som een godh broder in
i dödhen. Tegel Gust. 1 hist. 2:9,1.
deras svågerlige förbund. Girs Joh. 3 kr. 4.
Svågerska, f. hans (din farbrors)
hustru ... är tijn swågerska (faster). 3 Mos.
18:14 han tagher (till hustru) sina
swå-gersko (svägerska). 5 Mos. 25: 7.
Svång, adj. Tom, sugande i magen.
[Fsv. svänger, tunn, smal, Isl. svangr.] Vår
svånge magha oss tå mätta löste.
Schroderus J. M. kr. 147. I dag hon så äter att
buken haar språng; I morgon hon svälter
att buken blijr svång. Törnevall E 4 a.
han var aff hunger svång. R. Foss 514. Jfr
Rietz svänger 707 b.
Svång, se Svang.
Svånghet, f. Tomhet, kommer sömnen
hoos somliga af blodlösa och ådrornas
svånghet. Lindestolpe Surbr. fråg. 38.
Svångna, intr. Blifva tommare,
smalare, aftaga i omfång. Een vatusichtig (som
begagnar Medevi brunn) skal förundra sig
och spörja Hvi magen svångnar så.
Spegel G. verk 114. Jfr Rietz 707 b.
Svår, adj. [Fsv. svar, Isl. svårr, Mnt.
swar, T. schwer.] 1. Tung. Stenen är
swåår. Ord. 27:3. Hwadh är swårare än
blyy? Syr. 22:17. en stoor gyllene skiöld,
tusend pund swår. 1 Macc. 14:24. tu
legger ... een swår byrdo vppå tigh. Syr. 13: 2.
Herrens hand wardt swår offuer them. 1
Sam. 5:6. förtyngd aff swår sömpn. Ap.
gern. 20: 9. iagh haffuer itt tungt måål, och
ena swåra (ovig, ej talför) tungo. 2 Mos.
4:10. — 2. Stor. Sex swår skep. O. Petri
Kr. 300. bygde man ena swåra bygning på
en lööss grund. Guds ord B 2 b. Konung
Christiern haffuer en swår makt och welligt
krigsfolk. Gust. 1 reg. 8:3. en swår hoop
skip, bössor, wärior. Svart Kr. 164. swåra
bekostningar. O. Petri Kr. 301. Halland,
som medh så svåre summor under
Sveriges Chrono igen köpt var. L. Petri Kr.
99. han betyngde landet medh monge svåre
beskattningar. Ders. the Folkungar förläte
sich på then leyde och szekerheet som
them tilsagd wardt, besynnerliga för the swåra
(dyra, kraftiga) eedhar som biscopen ther
vppå giorde. O. Petri Kr. 75. thet swåra
(myckna) krigxfolk ... han nu redo hade inne
i Rijket. Svart tfr. 56.
Svåra, Såra, adv. Mycket, högligen.
watnet... wexte så swåra på iordenne, at all
högh bergh ... wordo offuertäckt. 1 Mos. 7:19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
