Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sängstock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sängstock
— 844 —
Sätta
Sängstock, m. Sängbräde. [Fsv. siänga
stokker, Isl. scengrstokkr.] Herr Päder han
säg utmä sängeståcken vree. Eurelius
Vitt. 81.
Sängstoman, n.? Sängstolpe. Fulcrum,
sengastoman. Var. rer. voc. 15 b. — Jfr
Rietz stoman.
Sänka, tr. Sticka, brodera. [Fsv. sänkia.]
P1 u m a r i u m, thet som senkt eller stickat
är. Var. rer. voc. E 7 b. 1 rödt clädhe sänct
och sömadh med gulskin. HSH 37:2 (1529).
kiortler med perlor och stenar senchte —
een Crona, sencht med perlor och gull.
Bergius Nytt förråd 235,236 (1561). Hon
lärde mig sy och sämka(!) med guld. Sv.
folkv. 1:47.
Sänkare, m. Fienden hadhe ... något
emoot them till siös medh brännare,
sänc-kiare uthi hambnen ... att tentera. HSH
31:358 (1662).
Sänkdy, m. Hängdy, gungfly. itt
träc-kiot^ och blött sänckedyy. Hammerus 106.
Sänna, se Sända.
Särdeles, adv. Särskildt (för sig). [Fsv.
särdelis, Isl. sérdeilis.] göra åthskilnad på
huad som ær på then ena stadhen oc then
andra serdelis. Gust. 1 reg. 4: 340. må han
lata leggia huars theris (malmsmältarnes)
arbete serdelis. 7:339. Huru kommer tå thet
til, at Mose så oordentligha setter Laghen,
och blandar j hoop hwart om annat? Hwj
setter han icke heller the werldzligha Laghen
serdeles, the andeligha ock serdeles? Försp.
till G. Test. alla welgerningår... som iagh
idher allom, och serdeles hwariom för sigh
bewisat haffuer. 2 Macc. 9:26. nu haffuer
Gudh satt lemmanar hwar för sigh serdeles
vthi lekamenen. 1 Cor. 12:18. priuatim
eller eensliga och särdeles tala til vilfarande
syndiga menniskior. P. J. Gothus Rel.
art. 271.
Särdelsk, adj. Särskild, afskild,
skiljaktig. edher affsyndrade och särdelske Troo.
Ernhoffer 89 a.
Särgå, intr. Gå sönder, hafuer jag fulle
hafft öga på dee stenderne här uthe, som
ähnnu icke ähre i Prageske freden inslutne,
så och på Franckrijke, doch icke så högdt
att jag hafuer meent för dens skuld att låtha
särgåå verckedt. A. Oxenstjerna (HSH
37:174). thet särgångna fäderneslandet vore
medh inga medell till att hielpa. Gust.
Adolf Skr. 88.
Särgång, m. tractatens ruptur eller
sär-gong. A. Oxenstjerna Bref 2:301.
Säring, f. [Jfr Mnt. seringe, sårnad,
sårighet.]_ Se Sar (ex. hos Rudbeck).
Särkväf, m. Skjortväf, skjortlärft. Særke
wæff. Gust. 1 reg. 1:153.
Särlig, adj. Särskild, speciell. [Fsv.
sär-liker, Isl. sérligr.] De ringare förändringar,
som äro synnerlige och särlige, kunna ännu
undertiden blifva föruth uppenbarade, men
intet stora och allmänna. U. Hjärne Par.
15. Det böör den som något allmänt vil
stadga och stichta, först väl öpna ögonen
och ransaka om de särlige eller specialia
det tillåta. Orth. 149.
Särligen, adv. Synnerligen, i synnerhet.
[Fsv. särlika, Isl. sérliga.] Rhetorica, hvilken
een Herre och tilkommande Regent särligen
skal i åminnelse hafva. Skytte Und. 15.
Särligt, adv. Särskildt för sig. Hanskil
hvart annat särligt, Alt qvinkön ifrå män.
Bureus Nym. 111:4.
Särskils, adv. Särskildt, iagh särskils
vthi mitt ringa nampn måtte ... A. Andreæ
Försp. till L. Petri Kyrkost. C 3 a.
Säta, Sätta, tr. Lyda, bry sig om, akta.
[Fsv. =] tu mitt bwd ey sätte. Psalmb.
1536 2t. Min käre moder, huadh rådh i
veete Ther i vill iagh edher gärna säte.
Rondeletius 98. man hans gode och
rättsinnige rådh icke föllia eller säta ville.
Schroderus J. M. kr. 202. Ingen vyrdar,
ingen satar Annan. Stjernhjelm Fredsafl
13 intr. wij fögha wille setthia niels olson
eller her thures tal. Gust. 1 reg. 2:184. i
icke wele sätia eller lyda huad wij eder...
forkunnett haffue. 13:298.
Säte, n. [Fsv. =, Isl. sceti.] 1. Plats,
sittplats. Den seent kommer, får elakt säthe.
Grubb 131. — 2. Tron. stoodh han
(konungen) vp aff sitt säte. Jona 3:6. när
men-niskiones Son warder sittiandes på sins
ma-iestetz säte. Matth. 19:28. The mechtigha
haffuer han satt aff sätet. Luc. 1:52. Jagh
... skal vmstörta Rikers säter. Hägg. 2: 23.
Sätelig, adj. Som utgör någons säte,
boningsort. Änkiedrottningen ... skulle blifva
... ved sitt sätelige lifgeding. Stjernman
Riksd. 2:984 (1641).
Sätestufva, f. Hvardagsrum. [Isl. [-set-stofa.]-] {+set-
stofa.]+} ensam han i sätestufvan står Och
väntar at han straxt sitt företräde får (hos
konungen). J. G. Hallman 27.
Sätta, tr. och intr. [Mnt. setten, T. [-set-zen.]-] {+set-
zen.]+} 1. Bestämma, förordna, hwadh een
rettsinnig, förståndigh och froom Öffuerheet
setter och stadhgar. L. Petri Skyld. A 4 a.
— 2. Antaga, ponera. Vij vilia sättia att det
Hebraiska språket skulle hafva varit deras
modersmåhl. Rudbeck Atl. 1:42. — 3. Med
åtsk. prep. sloge the så daffert iffrå sigh,
att fiendener satte ther effter (satte till,
förlorade) 35 karar. Svart Kr. 40. sätie ...
ingen påå (bygge, förlite sig ingen på) sin
wijssdoom eller snälheet. O. Petri Men.
fall I 6 a. haffuom wij intitt sätia vpåå wener
eller frender. Ders. M 8 a. then yterste
daghen ganska när ... wara moste, så at wij
nu icke lenger settia kunne på någon
för-dröyelse. L. Petri Dryck. B 4 a. Synthes
eder oc skicka hiit tiil oss nogen ... tiil
handel med oss ... sætie wij in tiil (det
hänskjuta vi till, öfverlemna vi åt) eder. Gust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
