Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sättnas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sätt nas
— 845 —
Sömnhål
1 reg. 1:167. fiendernes flotte ... ville fast
in til våre settie (ansätta de våra). Hund
Er. 14 kr. v. 142. thet qval las och sätter
(lider) åt natten. Comenius Tung. 86. —
4. Ankra. Fahrvatnet är een banck...ther
kan man sättia för aflandz vind. J.
Månsson 1. — 5. Refl. setter (förlitar) iach mich
plat intit på mina gerninga, vtan på tina
goodheet. O. Petri 1 Post. 45 b.
Sättnas, dep. Sätta sig (som drägg o. d.).
Lind Ord. Rietz.
Sättning, m. Sättqvist, afläggare.
örtsängen medh sättningar ... besatt är.
Comenius Tung. 382.
Sättverk, n. [Jfr D. scet(te)værk,
"presset tøj, tøj med påtrykt farve" Kalkar.]
Som thet hadhe warit Sättwerk på Prent, Så
hadhe han sijn kåpe wendt. En liten Crön.
H 4 b.
Socken t, adj. neutr. Söckendag, lät mig
hvarcken heligt eller söckent förtryta att gifva
bådhe officerare och ryttare som bonde
gehör. _ HSH 31: 365 (1662).
Söd, m. Djur, kreatur. [Fsv. sö]jer, Isl.
sauör.] en nuftlös (oförnuftig) söd. Rudeen
264. Circe som gör menniskior til söder.
Spegel G. verk 296. Ho utan ömhet är,
är värre än en söd. S. E. Brenner Dikt.
1:157.
Söd, f(?). Säd, soppa. (Se Rietz 569.)
[Fsv. södher.] han dog, men dräpte sielfva
döden, Och skilde dödsens barn, som låg’
1 synda söden, Vid satans tyranni. S. E.
Brenner Jesu pin. 116.
Södelif, n. Djuriskt lefverne.
Endymio-nis sömpn, Abronis goda dagar Vil iag
förunna then som södelif behagar. Spegel
G. verk 53.
Söder, adv. Mot söder. Tiwghu aff them
(bräderna till tabernaklet) skola stå södher.
2 Mos. 26:18.
Södert, adv. Söderut, the, som mere
södhert boende äro. Bureus Påv. stämpl.
A 2 b.
Södre, adj. de södrare (sydligare) länder.
Celsius 1 Kyrk. 414.
Söga, tr. Gifva di. [Fsv. sögha, Mnt.
sogen, T. säugen.] then (Jesus) sögde thu
aff tijt helga bröst. Tideb. 11.
Sök, f. "Socken", dragg. Söök, harpago,
harpax. Comenius Tung. index.
Söka, tr. och intr. [Fsv. sökia, Isl. sækja.]
Herren sökte (besökte) Sara. 1 Mos. 21: l.
Herren ... sökier (hemsöker) fädhernas
mis-gerning in på barnen. 2 Mos. 20:5. mykit
folck kom tilhopa, och vthaff städhernar sökte
(gick, begaf sig) til hortom. Luc. 8:4. han
nu söckte till några sine lanboar ther i
Småland, och andre bönder. Svart Kr. 9. Och
söchte tesse mennene til konungs stadhen.
O. Petri 2 Post. 27 b. sökia til kyrkan, när
Gudz ordh ther förhandlas. Stjernman
Com. 1:416 (1593). En wijs man haffuer
fruchtan och flyyr thet argha, men en dåre
söker fram (rusar åstad) drijsteligha. Ord.
14:16.
Sökningsdag, m. Hemsökelsedag. på
min sökningesdagh skal iagh sökia theras
synder offuer them. 2 Mos. 32:34.
Söl, n. 1. Smuts, drägg. thet grofva sööl
eller affskrap, som är menniskioskarn och
lort. Comenius Tung. 268. Dhet är bå’ lust
och frögd at kunna distillera, Och dhet
sub-tiligt är behändigt separera Ifrån dhet tiocka
sööl. Achrelius Hand. B l a. — 2.
Slödder, pack. han undanflyr all räncker, Som
lissmerij och skryt dhe offta vijste fram, Han
lät det löösa sööl gå bort med största skam.
Achrelius Vitt. 373. — 3. Svalg och
dryckenskap, rummel, dricka öhl Och på krogen
hålla sööl. Moræus 459. Fördiupa sig i sööl,
i svalg och krogars gyttia. Spegel G. verk
36. At lefva uti söl, at giöra natt til dag.
Åt. par. 27. alt hvad huset kunde äga Strax
uti slöseri och söl förtära. Sal. vish. 15.
Thet kostar nog uppå för nychter dygdigt
lefva; Hur mycket mer, tå man vil sig i söl
bevefva? Kolmodin Qy. sp. 1:54.
Söla, intr. the fattige fiskiarenar ... moste
mykit söla j watnet, til thes the kunde
få en rett som tiente til at äta. P. Erici
3: 9 b.
Sölaktig, adj. Osnygg, smutsig.
Para-celsus beskylles hafva varit sölachtig. U.
Hjärne Par. 8. deras (vällusternas) slemma
och sölachtiga härkomst. Hermelin C 7 b.
Solf, n. Solf. L i c i u m, sölff, weffskaft.
Var. rer. voc. K 8 b.
Sölfträ, n. Väfbom. Liciatorium,
sölffuo trä. Var. rer. voc. Kab.
Söligt, adv. Smutsigt. Mot andra kunde
han väl söligt sparsam vara, Dock mera söligt
rund han mot sig sielfvan var Och sågs af
starcka rus mäst alla dagar klar. Kolmodin
Qv. sp. 1:391.
Sölme, se Sulme.
Söma, sig, refl. Passa sig, anstå,
höf-vas. [Isl. scema, sæma.] thet sömar sigh
swore wähl (sade the) att Danske fatige karla
bekomme till echte the Swenske fruer. Svart
Kr. 7.
Sömn, m. soff än nu litet, tagh ther än
nu en sömpn före. Ord. 6:10. plur. Han
från oss vil De säkra somnar böja. Dalin
Vitt. i. 3:21.
Sömnhus, n. Nattstuga, sofrum. [Fsv.
symnhus, Isl. svefnhus.] ther äre siu laga
hus i hvariom prestegårdh, som äre: stufvu,
... sompnhus. H. Brask (Hist. handl. 8.
1:66). Så kan kroppen icke haffua annat
sömpnehws, än han moste hwijlas i jordenne.
Uti. på Dan. 610. (kyrkogården) fått thet
nampnet Cæmiterium, thet är sömpn hws.
Falck 201 b.
Sömnhål, n. Sömnaktig menniska, han
haffver tilförene hafft een huusachtigh, from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
