Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tjensta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjensta
— 871 —
Tjusa
effter thet som til fridz tienar. Rom. 14:19.
om the ock til sådana embete retteliga tiena
eller ey. L. Petri Kyrkord. 64 b. han icke
tiänar til en prädikare, som icke veet hvadh
i Skrifftenne står. Dorn. regi. 1. en rett
som tiente til at äta. P. Erici 3:9 b. Ther
om man eij her kan beschrifve, Thy thet
tiener icke i Cröniken thenne. Hund Er.
14 kr. v. 119. hans broder, som äldre var, til
regementet icke tiente, effter han ... hade
icke alle sine feem sinne. Petrejus Beskr.
2: 88. Ney, jagh haar intet achtat giffta migh.
sedhan tiena vij ey tilhopa, ty jagh är
gammal och siukligh. Chronander Bel. I 8 b.
Hvadh? sku j så hastigt reesa ehr koos, Och
icke een gång äta här hoos oss ? Ney, thet
tienar icke uthi vårt land. S. Brasck Förl.
sonen F 4 b. Hårde viggar tiena til hårda
stockar. Lindestolpe Frans. 66.
Tjensta, tr. Vara till tjenst. Men sij,
hur vintren sielf sin konung (Carl 10) tiänsta
kunne. Eurelius Vitt. 14.
Tjenstaktig, adj. 1. Till tjenst, kan
(han) .. . oss och riikit tienisth actwgh och
ti il willia wara. Gust. 1 reg. 2: 7. han wil
at alle skole wara honom lydige och
tienist–achtige. O. Petri Klöst. B 3 b. warer
tienst-achtighe inbyrdes, hwar och en medh then
gå ff u o som han haffuer fått. 1 Pet. 4:10. —
2. Tjenande, som en tjenare tillhör. Christus
haffuer tagit ena tiänstachtiga skepelse på
sigh, hafft tiänstachtiga åthäffuor, giordt sinom
läriungom ena ringa tiänstachtiga tiänst medh
fotatvätningenne. P. J. Gothus Hust. 281.
Drängiars och pijgors ringa tiänstachtiga stånd.
Ders.
Tjenstbarhet, f. Träldom, lifegenskap.
{T. dienstbarkeit.] the Lybiske ... nogre
Preuileggier sigh her i Riikett till egne wele,
ther met (the) thetta Riiketh ... wndher theris
wold och tienistbarhett haffua actatt komma
lote. Fin. handl. 2:277 (1549). Ey! hur’
ähr-bart står en an Sielfsint träd’ i tiänstbarheet,
Then naturen födt har frij ? ... Göra sig
sielf underdån. Af en herre til en träl.
Stjernhjelm Fångne C up. 2 intr. (du) bänt
mitt sinne Under tiänstbarheets ook. Ders.
5 intr.
Tjenstesven, m. Tjenare.
[Isl.pjönus-tusveinn ] Jag är tin ... träl och tiänistesvän.
Stjernhjelm Fångne Cup. 5 intr.
Tjenstflitighet, f. Tjenstfärdighet.
Ech-tenskaps bandet fierde Thet är tiänstflitigheet.
Bureus Nym. X: 4.
Tjenstig, adj. Tjenstvillig. [T. dienstig.]
Han sin konung trogen Ok altijdh tiänstigh
fans. Lucidor Ff2 a.
Tjenstlig, adj. Tjenstskyldig. [T. [-dienst-lich.]-] {+dienst-
lich.]+} Hos höglåflige Ridderskapet och
Ade-Jen låter Präste ståndet förmäla sin hörsamma
ock tiänstliga helsning. HSH 33:383 (1723).
Tjenstligen, adv. Ijenstskyldigast. Jag
betackar eder tiänsteligen för den communi-
cation som I mig göra. A. Oxenstjerna
(HSH 34:52). Jag betackar mig för det
tvånget tiensteiigen. Sv. nitet n. 3. jag betackar
mig tienstligen för hemliga stämplingar. Ders.
n. 8. bedjandes tjenstligen, at de icke ville
försmå hennes ringa herberge. Malmborg 8.
Tjenstvänligen, adv. de ogrundade
ha-tare af hiälteskrifter och andra illasinnade
råder jag tiänstvänligen, at de läggia detta
ringa befogada lilla värket ... å sido. /4s.
Ban. företal.
Tjock, adv. siw ax full och tiock
(frodiga) wexte på enom stielk. 1 Mos. 41:5.
itt Cedreträä ... tiockt aff (tätt beväxt med)
lööff. Hes. 31:3. tiockt (tätt) haghel skal
falla. Vish. 5:23. dhet inthet så hastigt skee
kan, som tiocka (stora) tarffuen och nöden
fordrar. HSH 35:82 (1635). när armoden
blifver alt för tiock. Stjernhjelm Sv. o.
G. måles fat. företal 4 a. thet gamble målet
är nederlagt och kommet i förgätenheet, ja
i så tiock förgätenheet, at nästan ingen mehr
fins som thet förstår. Ders. 4 b.
Tjockhet, f. Tjocklek. Tiockheten aff
thy (kopparkärlet) war een twäär hand. 1
Kon. 7:26.
Tjockqvistad, p. adj. Lummig,
tiock-quistat trää. 3 Mos. 23: 40; Neh. 8:15; Hes.
20: 28.
Tjockt, adv. dalanar stå tiockt medh sädh.
Ps. 65:14. Hvij skull vij då så tiocht (groft,
plumpt, dumt) om Herrans vägar dömma.
wexionius Vitt. 397.
Tjoga, Tjåga, intr. Arbeta, gå långsamt.
Lind Ord. Rietz.
Tjuckt, f. Tjocklek. [Isl. pykkt.] Hvad
festningh vil man byggia ... thenna konst
(geometrien) föruthan, hvar igenom alla goda
festningar måste bekomma sin retta tiuckt,
högd och försvaar. Gust. Adolf Skr. 65.
Tjuf källare, m. Häkte. [Mnt. devekeller.]
Baakom rådhuset plägar tiufkällaren sättias.
Comenius Tung. 624.
Tjufsligen, adv. Tjufaktigt. [Mnt.
defli-ken, dufliken.] ganska förräderligen och
tiwffzligen medh Swerigis Crone ... handiet.
K. br. e 1555.
Tjufstjäla, tr. Stjäla. [Jfr T. diebstahl.]
han tiuffstollit hanom ett fyll (föl) ifra. HSH
29: 137 (1542).
Tjur, n. Tjuder. j äre bättre belåtne med
(dragoxar), än med the bramheste j årligen
med stoor bekostnadt hölle j tiwr. K. br. 80/e
1555.
Tjusa, tr. 1. Förtrolla, förhexa. han
tryllar och kiwser thet arma creaturet. L.
Petri Vigv. C 2 b. Jag kunde kiusa folck,
och them i vargar vända. Kolmodin Qv.
sp. 1: 414. — 2. Förvilla, vilseleda,
förblinda. Hoo haffuer kuset idher, at j icke
skullen Iydha sanningenne? Gal. 3:1.
dieff-wulen haffuer så kiwsit och föruilt werldena.
L. Petri Vigv. C 4 a. dieffuulens förblin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
