Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Torf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torf
— 874 —
Torr bultas
Torf, se Tarf.
To rf t, f. Behof, nödtorft. [Fsv. porft,
Isl. purft.] otålige oundvikelige torfter både
in- och utrikes. Stjernman Riksd. bih.
887 (1660).^
Torftelig, adj. Nödtorftig, gagnelig,
tjenlig. [Fsv. porfteliker, Isl. ßurftuligr.] salt
och andra torffteliga varur. Gust. 1 reg.
4: 344. törffthelighe goode rad. 2:56.
Förlä-nendis oss en torfftelig och tijmelig
wäder-leek. Thyselius Handl. 2:226 (1544). alt
thet oss är törfftelighit bådhe til lijff och
siel. O. Petri 2 Post. 223 a. effter thet är
een så farligh och skadeligh ting med falsk
lärdom,... wilia trogna förmaningar och
törfftelighit straff her storliga wara aff nödenne.
L. Petri Kyrkord. 5 a.
Torfteligen, adv. Tjenligt, att thenne ...
frucht på jordenn ... mötte bliffwe wäl och
torffteligen inburit j husen. Thyselius
Handl. 2:226 (1544).
Torftig, adj. Nödtorftig, nödig, behöflig.
Skep lastade medh allahanda torfftiga vahror.
Girs Er. 14 kr. 61. thenna goda och
torfftiga läran om christeligit tålamod. P. J.
Gothus Tål. A 7 a. K. May:tt hafver
torftigt siöfolck vid handen. Stjernman Riksd.
2:1188 (1652). tu af lust til onödige ting . ..
dårachteligen råker uti oförmögenhet at
försörja tig med de torftige. Hermelin D 7 b.
en tienlig lexa och torfftig historia för våra
kloklingar. Svedberg ödn. 18S.
Torftighet, f. Nödtorft, behof, hus och
våningar byggia och them bebo, fordrar
menniskans törfftighet. Svedberg Catech. a 7 b.
Torfva, intr. [Fsv. porva, Isl. purfa, T.
dürfen.] 1. Hafva lof, få, må. man torff
icke straffa eller tuchta någhon. Hos. 4:4.
(Öfv. 1878: sakföre och banne ingen den
andre!) Tu torff icke säya, Haffuer iagh
orett lärdt, så haffuer Gudh giordt thet. Syr.
15:11. at iagh förkunnar Euangelium, thes
torff iagh icke beröma migh, Ty iagh moste
thet göra. 1 Cor. 9:16. ther torff man
inthet på tviffle. Hund Er. 14 kr. v. 338. —
2. Behöfva, vara nödsakad. Tu skalt wara
longt jfrå offuerwold och orett, så at tu icke
skalt torffua fruchta tigh ther före Es. 54:14.
han må letteligha offuerwinna them, Så at
han icke en man ther offuer mista torff.
Judith 10: 13. — Torfva vid, behöfva.
Låna oss herberghe, ty wij torffue thet widh.
Tob. com. D3b. specker hans lif, ther torf
han vidh, Så han eij longt kan löpa! Hund
Er. 14 kr. v. 402.
Torfvelig, adj. Behöflig,, tjenlig.
Förläna oss torffueligan wederleek. Nov. ord.
eccl. 3-.’6.
Tork, m.? Hvem fåår migh facklan hans,
hvarmedh jagh kunde Fåå slåå den torken
öffver halsen? U. Hjärne Vitt. 143. (Jfr
Rietz Torgeli, Torkel, skälm, krabat,
fähund.)
Torka, tr. Göra torr. Om middagen
torkar hon (solen) iordena. Syr. 43: 3
Torka, tr. Slå. jag hade lust at torcka
dej på örat. Palmfelt Qy. skol. 75. Huru
plär en törstig göra, Se’n han glas i
handen fått? Jo, han torkar den vid öra, Som
vill neka honom vått. Bellman 5:100.
Torkas, dep. Torka, förtorkas, när han
förhåller watnet, så torkas alt. Job 12:15.
Men när solen gick vp, förwisnadhe thet
(sädet), och effter thet hadhe inga röter,
tor-kadhes thet bort. Matth. 13:6. Huru är
thet fikonaträdh så snart torkat? 21:20.
Torn, n. Fängelse. [Mnt. torn ] lather
han smæliga gripa oc sæther them j tornn
oc fænxle. Gust. 1 reg. 1:29. kasta någhon
i tornet eller fångebodhen. Helsingius.
Tå skal tin skalck j tornet föras. Jos. hist.
16. Then som syndar i dryckenskap, han
varder spijsader medh vatn och brödh i
tornet. P. J. Gothus Rel. art. 193.
Torn, m. Torne, n. Törne, törntagg.
[Fsv. Isl. porn, m.] på mins folcks åker
skal wexa torn och tistel. Es. 32:13. then
(jord) torn och tistel bär, hon är odugheligh.
Ebr. 6:8. En åsna hadhe trampat en torn
eller sticka up j fothen på sigh. Balck Esop.
165. een torn eller annat är stuckit i köttet.
Colerus kain. tå itt törne vti ens druckens
hand stinger. Sal. ord. 153626:9. Jfr Törn.
Tornej, n. Tornering. [Mnt. tornei.]
höldt mong merkelig ridderspel i sin gåård,
med torneij, stekende och brekende. O.
Petri Kr. 78. öfva sigh medh torney,
släckande och bräckande. L. Petri Kr. 74.
Tornerskörte, n. Vapenrock vid
tornering. ett gullt gyllen tobijn törnereskiörthe,
bremet med rött sametth och belagt med 5
sölffsnörer. Hist. handl. 2:35 (1553).
Torning, f. Tornering, dust. thet war
ock een hård torning som han stoodh,
effter thet han war allena, och alt
Presterskapet.. . ladhe sigh emoot honom. L. Petri
1 Post. D 6 b. skarpa tree torneringar the
(Kristus och djefvulen) hade medh hwar
annan. P. Erici 1:188 b. Jfr Törning.
Tornmästare, m. Tornväktare?
fångvaktare? hustru Karin Tornmestarens. Gust.
1 reg. 9:7.
Torp, n. By. [Mnt. dorp, T. dorf] jtt
torp hetandes Bethphage. O. Petri 2 Post.
1 b. L. Petri Chr. pina D 4 b. thenne
Stadhen warit ett Torp. Lælius Res. 1:85.
hon (floden Eufrat) try gängor igenom itt
stort torp, icke vidt ifrån Babylon flyter. A.
Laurentii Verld speg. 400.
Torparemaja, f. Se Maja. AldrafÖrst
har man bodt... i torpare mayor (gurgustio•
lis, Bauerhiittlein). Comenius Tung. 522.
Torrbultas, dep. aldenstund han hade
stora krafter, så plägade han utmana de
ankommande at med läderhanskar torrbultas
med sig. Malmborg 826.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
