Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Utgnaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgnaga
— 930 —
Utgästa
Utgnaga, tr. Bortgnaga. han vände sig
tilbaka til Rom, och hvad han fan för (förut)
vara qvarlemnat, thet utgnagde han lika som
när gräshoppor fräta landet. Peringskiöld
Jord. 69._
Utgnistra, intr. begynthe theras antände
afvundh mehr och mehr utgnistra. Nyman 20.
Utgnälla, tr. Afvunden utgnall honom i
alla vinklar såsom en egennyttig
förslags-makare. Dalin Arg. 1, n. 23.
Utgrafva, Utgräfva, tr. 1. Uppgräfva.
Seer ... vppå brunzgropena tädhan j
vth-graffne ären. £5.51:1. — 2. Utskära,
gravera. [Fsv. utgrava; T. ausgraben.]
Ce-lator, then som med graffstikel vtgraffuer.
Var. rer. voc. D 2 b. Så sendt migh nu en
wijs man til at arbeta på guld, silffuer,
koppar, iern, ... och then som kan vthgraffua.
2 Krön. 2:7. vthgraffuen aff steensnidhare
huar thera (ädelstenen) medh sitt nampn.
2 Mos. 28:21. een gyllene dörr, hwilkens
halffue deeler wåre .. . medh konstelighit
arbete vthgraffne. Lælius Res. 1:30. Bref
... förseglade medh Sturens signete, thet the
honom ovitterligen hade låtit uthgräfva. Girs
Gust. 1 kr. 140.
Utgrafvare, m. S c u 1 p t o r, vtgraffuare.
Var. ren voc. D 2 b.
Utgranska, tr. Utransaka. att
wtgran-ske, ransake oc ... forfare, huad som
ret-tast och sannest ther om finnas kan. Gust.
L reg. 9: 24. Nu hade samma ærende
we-rit paa 3 herratzting, och inghen beuiss eller
kundscap kunde tha ytterligare endt tilfornn
wtgranskas. HSH 29:133 (1542).
Utgreda, tr. Utreda, utveckla. [Isl.
grelöa.] qvinnans egg . . . allenast behöfde
af mansens säd upqvickas, at thet
sedermera kunde sina dehlar hvar effter annan
uthgreda. Lindestolpe Fross. 2.
Utgrena, tr. 1. Låta utgrena sig.
Vijn-gårdzmannen planterar the unga vijnträän
och medh ymptåghar uthgreenar them.
Comenius Tung. 439. — 2. Utspärra. Sitia
medh uthgrenta knän. Hambræus Dia.
Utgrund, n. Grund. [Isl. ütgrunn.] är
och den sijdhan ... som åth sion vetter, aff
långe uthgrundher förolempadh. HSH 35:357
(1659).
Utgrunda, tr. I grund lära känna,
genomforska. [T. ausgränden.] och warder
ey heller någhon tijdh then henne
(visheten) vthgrunda kan. Syr. 24: 38.
Utgråta, tr. och intr. 1. Förlora,
förstöra genom gråt. och sijn öghon så när
vthgråtit haffuer. Bar. 2:18. — 2. Upphöra
att gråta. Tå hon vthgråtit hadhe. 2 Sam.
11:27.
Utgräfva, se Utgrafva.
Utgå, intr. aff hennes mun vthgåår een
beplictelse. 4 Mos. 30:7. han stack
honom ther medh (med svärdet) j buken, så
at hans inelffuer vthgingo (runnö ut) på ior-
dena. 2 Sam. 20:10. blomstren äro
Vth-gången (utslagna, utspruckna) på markenne,
wåårtijdhen är kommen. H. vis. 2:12.
Utgåfva, Utgäf, f. Utgift. [T.
aus-gabe; Isl. ütgjöf, pl. ütgjafir.] nödtorfftige
uthgåfver. Brahe Oecon. 98. vij haffue
... till dagelige uthgåfver satt oss j
tämme-ligh skuldh. HSH 32:284 (1634). bo vdi
wår köpstad Nycöping, frij för all stadzens
tunge och wttgäffuer. RR 18/i 1547.
Utgång, m. Utgång och ingång
utmärker i bibeln handlingssätt, företag, tin
vthgång och ingång medh migh j härenom
behaghar migh wel. 1 Sam. 29: 6. han är
kommen ... at han må bespeya tin vthgång
och ingång, och få weta* alt thet tu gör. 2
Sam. 3: 25. Herren beware tin vthgång och
ingång. Ps. 121:8.
Utgångsfisk, m. för åål och all wtgångs
fiisk skall settis en lane. Fin. handl. 3:327
(1556). Jfr Uppgångs fisk.
Utgäf, se Utgåfva.
Utgäld, n. Utskyld. [Fsv. utgiäld, Isl.
ütgjald, n.] biscopbordens Iandbor ee huad.
the helst göra til affrad och vthgæld. Gust.
1 reg. 4:288. Öffuerheeten offta trenger til,
öffuer lagha vthgeld, på leggia nyia gerder
och hielpeskattar. L. Petri Krön. pred.
E 8 b. giffua skatt, toll och allahanda
vthgeld. Ders. G 2 a.
Utgälda, tr. Utbetala, tå utgalt jarlen
til konungen sextio marker gull.
Peringskiöld Heimskr. 1:531.
Utgärd, f. Utskyld. [Fsv. utgärß.] then
skatt och vthgärder som aff landet vthgick.
O Petri Kr. 165. Afrad, id est åhrlig
uth-gärd, som en landbo eller åbo för
jordägan-den. Stjernhjelm Sv. o. G. måles fat_
B 2 b. Salomo bödh vppå een vthgärd
(utgörande af dagsverken) offuer hela Israel,
och j vthgärdenne (de arbetsskyldigé) woro
tretiyo tusend män. 1 Kon. 5:13.
Utgärdsbonde^ m. -folk, n. -knekt, m.
det (krigsfolket) var störste parten icke
annat än utgiärds bönder. Tegel Er. 14 hist.
267. thet wdtgärdz folck, som bönderne medt
wärijer och tre månadz kosth vtgiöre skole.
Fin. handl. 8:359 (1555).. skole the
(presterna) och blifva förskonedhe medh the
uth-gärdz knechter, som the förre giort hafve.
Stjernman Riksd. 1:420 (1594).
Utgärdshäst, m. hwart åhr bliffwer aff
wåre vndersåther en hoop vthgärdzhester
vthgiorde, både til Archelijedh och elliest
till krigzsakernes förfordringer. HSH 36:281
(1581).^ Adlersparre Afh. 137.
Utgästa, tr. Genom gästning utarma.
the (Danske och Tyske) wthgesthe presther,
köpstadtzmen och böndher. Dipl. Dal. 2:58
(1525). the arme stackere (bönderna) bliffue
så öffuermåttens fortungade och vtgeste aff
eder ... mett thenn daglige lenszmandz
gest-ning. Fin. handl. 5:350 (1537). biude wii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
