Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vakt
— 947 —
Vallgås
Vakt, f. iagh ... ståår j (på) minne wacht
alla nätter. Es. 21:8.
Vakta, intr. 1. Passa på, lägga försåt.
Han wachtar j hemligh rwm såsom itt Leyon
j kulonne, han wachtar effter at han må
grijpa then elända. Ps. 10:9. The hålla
til-hopa och wachta, ... huru the mina siäl
gripa mågha. 56: 7. The ogudhachtighe wachta
vppå migh at the mågha förgöra migh. 119: 95.
wij wilie wachta effter blodh. Ord. 1:11.—
2. Stå på lur. Nu är hon vthe, nu på
ga-tonne, och wachtar widh all hörn. Ord. 7:12.
— 3. Gifva akt på, afvakta. Somlighe tiya,
therföre at the icke kunna förswara sigh,
somlighe tiya och wachta vppå sin tijdh.
Syr. 20:6.
Vaktmästare, m. 1. Förman för vakt.
Vachtmästare, tagh thesse män, Och sätt
them j fengelsen. Jos. hist. 25. Ja, hyt
hafver oss (soldater) vachtemästaren satt, att
vy skola här vachta i natt. Tisbe 42.
Vacht-mästaren skal 3 resor gå kring slottet,
nämb-ligen när 11 slår för midnat, item natten,
och 5 om morgonen. Hert. Johans
hof-artiklar 1618 (Lönbom Sv. arch. 1:228). —
2. Inom regementerna motsvarade titeln af
Vaktmästare den af Major, hvilken senare
omkring 1626 började blifva allmänt antagen.
Hamilton 44. Befälet på fästningarne
tillhörde ståthållare och kommendanter, hvilka
senare den tiden vanligen kallades Chargent
Major eller öfverste Vaktmästare. Dens. 48.
Val, n. Och the satte twå j walet (på
förslag). Ap. gern. 1: 23. Apostlanar, när the
skulle insettia en j Jude Ischariots stadh,
... stelte twå j walet. L. Petri 3 Post. 7 a.
Took som thet versta taar när han haar gott
i valet. Spegel G. verk 124. Mina tankar
stå i valet, Och det är det värsta qvalet.
Dalin Vitt. 5:152.
Väld, n. Välde. [Isl. väld, n.] Hvad är
emoot mijn (Mars’) macht hin’ andres fattige
gudars Magre bestånd, inbildade väld och
rijken i verlden? Stjernhjelm Fredsafl
l intr.
Väld, m. Skog. [T. wald] Arduenna
(Ardenner na), Then vida villa väld.
Spegel Öpp. par. 30.
Valen, adj. 1. Stel af köld, domnad.
[Fsv. valin.] Stå the icke och kunne ey
händerna röra, Even såsom the valne voro?
S. Brasck T. krig. C 3 a. Tu seer... Thess
kinn af dödsens moln och mörker öfvertäkt,
Tu seer thess valna bröst. Lagerlöf 42.
— 2. Förryckt? (Jfr Dvale 3, Dvaleri.)
Står han här icke och vill göra migh galen?
Han biäbbar medh munnen som han vore
valen. S. Brasck Ap. gern. I 3 a.
Valete, n. Farväl, afsked. Bispen är
inne, vij vete, At biudha kungen valete.
Prytz O. Skottk. E 4 a. Matöl drucko de
sen, en sup til sidsta valetet. A. Nicander
Vitt. 219.
Valka, tr. [Fsv. =; jfr Isl. vålka, velkja.]
1. Älta, knåda. Tag en koka aff åkeren ...
valka henne såsom deeg. Colerus 1:86.
Bildl. thet tiänar intet att en gammal gubbe
skall söla och valka så väna mö. Verelius
Götr. 74. — 2. Rulla, hopveckla,
swette-duken ... Lågh ther samman walkat. O.
Petri Jesu pina G 2 a. samman valkat,
såsom itt vptaghet Heerda Pawelun. L. Petri
Jes. proph. 38: 12. Refl. Rulla ihop sig,
krypa ihop, kura. Then skälmen valckar
sig til språng, som katt på lur. Kolmodin
Qv. sp. 1:120. — 3. Hvälfva i sinnet,
öfver-väga (volvere animö). och valkade the
således thetta ärendet mycket länge sin emellan.
Peringskiöld Heimskr. 1:691. Thetta
äh-rende var uthaff stoort betänckiande, och
förnämbligast ther uthi valkades, om
konungen then nya storfursten ... titelen för zar
... effterlåta borde. Widekindi 208. — 4.
Vräka, effter thet the ett dygn uthi stormen
valkatz hade, blefve the dreffne til
Elffznab-ben. Widekindi 104.
Valkare, m. en Walkare eller Bleekare
ett orent och slemt klädhe wasker, påå thet
ath thett må bliffwa reent, huit och fagert
igen. L. Pet. Gothus 33 a.
Valkhufva, f. En qvinlig hufvudbonad.
walck hwffuor. L. Petri Jes. proph. 3:19.
Valkstycke, n. ? Pleureuser, smäckar,
snip och valkstycke (persedlar hörande till
sorgdrägt). Dalin Vitt. 6:131.
Valla, intr. Irra omkring. [T. wallén.]
at Änkiedrottningen (afvikit från Sverige)
... och så heller skulle vele valla i
främmande land, än blifva hos sin ende dotter
och ved sitt ... lifgeding, det hade ingen
kunnat förmoda. Stjernman Riksd. 2:984
(1641). Vij vill- ok valla här, han (den
aflidne) har een säker borg. Lucidor
X 2 a.
Valla, tr. och intr. Göra vall, skansa.
medh skantzar valla kring sigh. Comenius
Tung. 704. vallade städer. Leyonstedt 17.
Valland, n. Italien, then nyligha
kommen war aff Walland. Ap. gern. 18:2. segla
til Walland. 27:1. Idher helsa brödherna
vthi Walland. Ebr. 13:24.
Valland, m. Satan. [T. valant, walant.]
Men när hans (Josefs) brödher finge honom
see, Hey, wallandh sadhe the, Nu kommer
then drömaren. Jos. hist. 4. Gudharnar äre
oss nw blijdh, Wallan, begynnom nw then
strijdh. Messenius Svan. 11.
Vallare, m. Vallhjon, vallare och
fää-herdar. L. Petri Kr. 19.
Vallareman, m. Pilgrim. [Isl. vallari.]
Sv. folkv. 1:236.
Valle, adv. I vall. en tienare gongandes
widh ploghen eller walle. NT 1526 Luc.
17:7. En större drift, och hiord är aldrig
valle körd. Spegel Öpp. par. 58.
Vallgås, f. Grågås. Intet finne vij nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>