Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vanskicklig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanskicklig
— 951 —
Vantröst
elffuenne wanskapelighen och magher. 1
Mos. 41:8.
Vanskicklig, adj. Oskicklig, okunnig.
Han grundar sigh på lösa och orimliga
reglor, deels af honom sielf updichtade, deels
af vanskickelige novatores sammanraffsade.
U. Hjärne Orth. 134.
Vansklig, adj. Förgänglig. Fägring
vand-skelig är, så väl som pengar och höghet.
A. Nicander Vitt. 184. Kroppen vandskelig
är, han bör ej gödas i vällust. Ders. 228.
Vansklighet, f. 1. Förgängelse,
crea-turen (de skapade tingen) äro
wanskelig-hetenne vnderkastat. Rom. 8:20. Han är nu
matkars spijs, ett grafvens offer, ett, Jag veet
ey hvad, aff stanck upfylt och vanskligheet.
Lagerlöf 33. — 2. Föränderlighet. Månens
vandskelighet vi mänskjor dagliga likne. A.
Nicander Vitt. 150.
Vanskrifning, f. VanstäCd stafning, c a
-cographie eller vanskrifning. U. Hjärne
Orth. 106.
Vanskrift, f. Skrift med vanstäld
stafning. då Sal. Kongl. Rådet Her Edvard
Ern-steen var Hoffcantzeler, inhändigades honom
een skrift, som en Cantzellist efter den
nagelnya tokota skrijfarten hade uthprentat, hvilket
den Sal. Herrn så misshagade, at han mycket
misslynt frågade, ho den var, som hade
fördristat sig sådan vanskrift at upsättia. U.
Hjärne Orth. 9.
Vanskötenhet, f. Vanskötsel, der
något af samma kyrkio skrud igenom prästens
wanskiötenhet fördärfvades. Bidrag 1: 15
(1583).
Vanskötsla, f. Vanskötsel, det, som
här til under okunnighets stoft legat
begraf-vit och förqvafdt af vanskötzla. U. Hjärne
A ni. företal.
Vanslägtig, adj. Vanslägtande. [Fsv.
vansläktogher.] the hölle the Gallogreker
för vaanslechtighe och sådana som igenom
Asie landz vällust äre blödighe vordne.
Schroderus Liv. 671. ibland arffvelighe
adhelspersoner finnas ... understundom en
part vanslächtighe. L. Paul. Gothus Mon.
pac. 400. Hon är et alster af... ädel
härkomst, men vanslächtig. Hermelin D8a.
Vanslägting, m. 1. Vanbörding. Och
såsom H. F. N. af högh slecht och
konungs-ligh familie på begge sider utsprungen vaar,
så var och visserligen Hans F. N. ingen
vanslechtingh. Gust. Adolf Skr. 95. Vist
måtte iag vara en stor vanslächting, och
hvad hielper mig at iag är kommen af
förnäm slächt. Pf.ringskiöld Vilk. 44. — 2.
Bastard. Vaanslächtingar, aff Greker och
Gallier sammanmengde, . . . varda kalladhe
Gallogreker. Schroderus Liv. 646.
Vansnäll, adj. Okunnig. Vill man ...
förmana tigh, Fattigh och rijk, gammal och
ungh, Högvijs och vansnäll, snar och tungh,
... At tu gör tin register reen, Så at j them
fins ingen meen. Phrygius Svarts
Åre-pred. 102.
Vanstygg, adj. Vederstygglig, theras
sedher och wandel... öffuermåtton wanstygge
äro. A. Andreæ Försp. till Uti. på Dan.
a 5 a. Kräfvetan plägar fräta thet kötet...
theruthi hon hafver satt sigh, och göra thet
vanstygt. Schroderus Albert. 1:95.
Vanstyggelig, adj. Vanskaplig, des
(fotens) tåår äro fem, och alle öfvermåttan store
och vanstyggelige. Peringskiöld Heimskr.
1: 498.
Vanstyrka, f. Vanmakt, dhe monge och
differente siöhampner, som en och annan,
ja fremmande, emot lagh . . . besegla och
bruka, till städernes, enkannerligen
stapel-städernes total ruin och rijkzens svagheet
och vahnstyrckie. A. Oxenstjerna (RR
u/i» 1636).
Vanstyrkt, p. adj. Vanmäktig, kraftlös.
Wärde ... theras höfft så wanstörckt, At the
icke mechta stånda. Psalmb. 1572 84 b.
Vanstäda, tr. Ostäda, vanställa,
upplagan var vanstädad af många tryckfel.
Hallenberg Hist. 4: 856.
Vansynlig, adj. Osynlig, föga
märkbar, oansenlig. [Jfr Fsv. vandsyn, svår att
se.] then förnämsta Sveriges och Göthes
domkyrckia var på itt vansynlighit (despectus)
och trångt ställe belägen. Hammerus 70.
Vante, m. Huru kommer til at näsan
är så lång på tig, vist hafver tu tapt bort
tina vantar. Chronander Bel. H 8 a.
Up-stiga som en sol och som en vante falla.
Dalin Vitt. 5:18.
Vantmakare, m. Klädesväfvare,
klädesfabrikör. [af Mnt. want, T. getvand.]
Konungen hade nu (1560) egna
vantema-kare, hvilke förarbetade den ull, som föll vid
kungsladugårdarne. Murberg Kläd. 122.
Vantmakeri, n. Städherna, som bruka
vandtmakerij, äro reeda anmodade om
und-sätningh på klädhe. Adlersparre Hist.
saml. 2:188 (1643).
Vantrifvas, dep. hans .handel och
vandel vantrefs. Tessin Bref 1:68.
Vantro, f. Falsk lära. munckar och
diecknar vpfunne dagliga någre finantzier,
som icke annadt war än wantro, till att
be-röffua then menlösa almogen theras godz
och ägor ifrå. Svart Kr. 126.
Vantrolig, adj. 1. Vantrogen. itt
sken-deligit, wantroligit och affgudeskt leffierij.
L. Petri Kyrkost. 70 b. — 2. Otrolig,
mykit wantrolighit är om honom vpdichtat. P.
Erici 3:112 b.
Vantröst, f. Misströstan. [Fsv. =, Isl.
vantraust.] theris inbyggiare til tröst och
hugnat, och theris fiender til wantröst och
nedherleggelse. Gust. 1 reg. 7:478.
wantröst och förtuiflan. L. Petri 2 Post. 35 a.
du ... gifver mig om dig vaantröst. A.
Oxenstjerna Bref 2:357.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
