Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vattubläder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattubläder
— 956 —
Väderfång
aff vatterduck. HSH 37:19 (1548). hyende...
wnder medt rödh waaterdwck. 37: 28.
Vattubläder, f(?). Vattenbläddra. Ther
är och folk som lefver utaf väder Och kan
förnöyas med een pust och vattubläder.
Spegel G. verk 238.
Vattubula, f. Vattenbubbla, vattenblåsa.
[Isl. vatnsböla.] Huru kan thet skee at en
menniskia skal födt warda aff watn och aff
them helga anda, ja ther wille wel warda
en watubula vthaff? O. Petri 1 Post. 105 b.
Vattufart, f. Vattendrag, the fara öfver
then trånga vattufarten, som kallas thet
Gaditaniske sundet. Peringskiöld Jord. "3.
Vattuflitter, n. Andmat (Lemna L.).
Comenius Tung. 134.
Vattufall, adj. itt watufult land. Syr. 40
(39:25).
Vattufång, n. Cistern, brunnsbäcken.
Utur thenna källan kom vatnet så
småningom rinnandes in uti itt kaar eller vatufång.
Schroderus J. M. kr. 361.
Vattukonst, f. Vattenledning. Sedan
för-togh Bellisarius them vatukonsten, som lopp
in i staden. Schroderus J. M. kr. 321.
Vattulös, adj. [Isl. vatnlauss.] ther
watu-lööst haffuer warit, ther skola rinnande
kellor wara. Es. 35: 7.
Vattuman, m. Dykare. Vattumän (L.
urinatores, T. Täucher) vada genom
allehanda diuup. Comenius Tung. 474.
Vattunöd, f. Vattenbrist. [T. wassernoth.]
theras fiskar illa luchta för watunödh skul,
och bliffua dödhe aff törst. Es. 50: 2.
Vattusjuk, adj. Vattusiktig. Christus
giorde thenna watusiuka mannen helbregda.
L. Petri 2 Post. 255 a. Corpral Boman, som
låg så vattusjuk. Bellman 3:128.
Vattuskifte, n. Eg. vattenskilnad;
farvatten. ähr till Ålandh kommen Swen
Hal-lenszfar, och haffwer giffwet sigh vtöffwer
Watwskiffthet hijtt till Åbo. Fin. handl.
9:156 (1556).
Vattusotig, adj. Vattusiktig. Löök är
them vattusotighom myckit godh. A.
Månsson Ört. 109.
Vattustorm, m. Störtskur. [T. [-wasser-sturm.]-] {+wasser-
sturm.]+} en watustorm then starkeligha
infaller. Ej. 28: 2.
Vattuöst, m. Vattenösning,
vattenuppfordring [ur grufva). [Isl. austr.] skall wår
fogte och befalningxman regera om alla
rym-ninga och watw öster. Gust. 1 reg. 7:142.
Vaxtamp, m. Vaxstapel. Om tu vidh
lius studera vil, så är vaxtamp (stapel) bättre
än talghliuus. Comenius Tung. 743.
Ve, se Röd.
Veck, n. Brätte, hattar med motteligit
vek. Emporagrius 218.
Veda, intr. Skaffa ved. [Isl. vida.] latha
flux khola och weda vdi tijd. RR 1544.
Veda, tr. och intr. [Fsv. vepa, Isl. veiöa.]
1. Fånga, begynte the Lagkloke och Phari-
seer ... listeligha frågha honom om mong
stycker medh försååt, sökiandes effter at the
någhot weedha (uppfånga) kunde aff hans
munn, ther the måtte beklagha honom före.
Luc. 11: 54. — 2. Jaga. Leyonet weedher
effter diwret. L. Petri Sir. bok 27:11. Then
som åstundar ogudachtighetena, han weedher
effter skadha. Sal. ord. 12:12. Veed’ och
fälla stålte diur. Stjernhjelm Fångne Cup.
2 intr.
Vedbränd, p. adj. Vidbränd. Suppan
vedbränd blef. Kolmodin Qv. sp. 1:271. Jfr
Vederbränd.
Vede, f. [Isl. veidi, f.] 1. Fångst (vid
jagt ) Isaac hadhe Esau käär, ty han
plä-gadhe äta aff hans weedhe. 1 Mos. 25: 28. —
2. Jagt. såsom tu slepper foghlen vthaff
henderna, så mister tu ock wenen, och fåår
honom aldrigh medh någrahanda weedhe
igen. L. Petri Sir. bok 27:22.
Vedehund, m. Jagthund. [Fsv.
vedhe-hunder, Isl. veiöihundr.] En weedhehund
medh starcka lender. Ord. 30: 31.
Vedemark, f. Jagtmark, jagtskog. [Isl.
veidimörk.] the vnga Leyoners weedemark.
Nah. 2:11.
Vedemess, m. Jagtknif [Mnt. [-weide-mest.]-] {+weide-
mest.]+} En wiedemesz, som är ett sinterör,
beslagen mett sölffwer och förgyltt, mett itt
belte (fans i Gustaf l:s förråd). Hist. handl.
2: 30 (1548). En skarp veed-mesz i mijn hand,
Jagthorn hängiand’ å min hals. Stjernhjelm
Fångne Cup. 2 intr.
Vederbrinna, intr. Blifva vidbränd.
merghstycken wedherbrinna (i grytan). Hes.
24:10.
Vederbränd, p. adj. Vidbränd, en
sådana gryta ... j hwilko thet wedherbrenda
wedherlodher. Hes. 24: 6. thet är alt
för-mykit wedherbrendt. 24:12. vår gröt ... är
antingen för litet kokad eller vederbränd.
Lagerström Jean 90.
Vederdel, m. Vederpart, motpart, fiende.
[Mnt. wedderdel, T. widertheil.] vederdeelen
sig genom tractat ville beqvemma.
Stjernman Riksd. 2:1452 (1664). Han (Kristus skulle)
pijnt och dödat blij, men vederdelen slippa.
Liljenstedt Christ. A3a.
Vederdop, n. Lind Ord.
Vederfara, intr. [T. widerfahren.] idher
icke wedherfara skal then plågha som idher
förderffua må. 2 Mos. 12:13. tigh
wedher-fare barmhertigheet. 2 Sam. 15: 20.
Vederfå, tr. Återfå, få ersättning,
godtgörelse för. Väl är min skada vederfången.
Columbus Vitt. 116.
Vederfång, n. Vederfående. Patientens
lyckeliga vederfång. U. Hjärne Vatt. 51.
Medicus kallad alt förseent, hvilket hindrar
mångens vederfång. Par. 14. jagh så dagh
från dagh, så natt. från natt skall dvällia
Och uthan vederfångh mitt hierta bry och
qvällia. G. Cederhjelm 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
