Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vidliga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vidliga
Viga
wer then stoore Catechismum? Ernhoffer
53 a.
Vidliga, adv. Vidt. Vplät wijdligha tin
mun. L. Petri Dav. ps. 81:11.
Vidlyftig, adj. Vådlig, äfventyrlig,
nödvändigt dhet är vijd sakernes vidlyfftige
uth-seende ... at rijkzens krigzmacht förstärckes.
Stjernman Riksd. 3:1930 (1683).
Vidlyftighet, f. Tvist, stridighet,
uth-sprida något sådant tal, som kunde någon
vidlöftigheet af sigh föda. Stjernman Riksd.
1:670 (1612). vårt fädernesland är råkat i
den skadelige vijdlyftigheel, som nu
om-sijder är vänd uthi een uppenbar feigde.
Gust. Adolf Skr. 118. eljest (om ej
förlikning sker) varda strijder (krakel, klander,
vidlöftigheet). Comenius Tung. 656.
Vidmunt, p. adj. Ther pustar Æolus och
ganska vidmunt blåser. Spegel G. verk 54.
Vidrig, Vedrig, adj. Som är emot,
stridig, motsträfvig. [T. widrig, Mnt.
wedde-rich ] Kan H. K. M:tt til almogens klagan
sigh straxt icke förklara, uthan måste först
höra then vedrige deelen (vederparten).
Stjernman Riksd. 2:1074 (1644). the skole
sigh ... medh all vänskap emoot hvar och
een betee och så laga, at the til intet
vidrigt någon skiäligh orsaak gifva. Com. 2: 723
(1653). (Astrild) giör hvad vedrigt syns til
systrar ok til bröder. Lucidor D3b. han
fann ... ständerna ganska villiga til alt hvad
han behagade: ärkebiskopen var väl något
vidrig; men Carl dämpade honom med några
ord. Dalin Hist. III. 2:374.
Vidrighet, f. Stridighet, motsträfvighet.
[T. widrigkeit.] någon vidrigheet och i 11—
villia skal dageligen förordsakas och opstijga
emellan dee stoore siömachter af Engeland
och Holland. Stjernman Riksd. 2: 1452
(1664). der staden då skulle ... opiniastrera
och i sin vidrigheet persistera. 2:1456 (1664).
Vidskepelse, n. medh thenne
kynder-messo liwsz äre mong misbrwk och
wiske-pilse (nom. pl.) vpkommen. O. Petri 2 Post.
175 b. men eller quinnor som signelse eller
annor wijskepelse (aec. pl.) kunna. Sakr. 12 a.
Vidskeperi, n. Vidskepelse, medh the
fläderbuskar frij Brukas mycket
vidhskep-perij. j. Sigfridi B 5 a.
Vidskeple, n. (?) Vidskepelse. [Fsv. [-vip-skipli.]-] {+vip-
skipli.]+} trulkarlar haffua ock degeliga böner
j theras wijskeple. L. Petri Vigv. Bib.
Vidskeplig, adj. Lutherus ... affskaffade
the Papistiska viskepeliga Ceremonierna vid
thet heliga doopet. P. J. Gothus Döp. C 7 b.
Vidt, adv. hans rychte kom wijdt vth.
2 Krön. 26:15. Loffuer j folck wår Gudh,
läter hans loff wijdt hördt warda. Ps. 66:8.
Daniel gick alla the Förstår och
Landzhöff-dingar wijdt offuer. Dan. 6:3. olioberghet
skal kloffna mitt j tw’ stycker, ... ganska
wijdt jfrå hwart annat. Sach. 14:4.
Vidträffa, tr. Beträffa. Hvad hans här-
komst vidträffar, så var den obekant. Kexél
2:9. Hvad hans physiska egenskaper
vidträffar, så var han ganska liten. 2:22. Hvad
deras gemensamma ärender vidträffade, så
lät hon afgöra dem genom en fullmäktig.
2: 56.
Vidtspord, p. adj. thet sagorijka och
vidtsporda kriget för Troieborgh. L. Petri
Kr. 10.
Vidunder, n. 1. Under. Vtan j seen
teekn och wijdhunder, troon j icke. NT
1526 Joh. ev. 4:48. iach skall geffua
widh-under vppe j himelen. Ders. Ap. gern. 2:19.
dieffuulen ... gör teekn och widhunder. O.
Petri 2 Post. 160 b. itt synnerligit
wijdhunder och mirakel. Uti. på Dan. 85.
Konungen aff itt guddomligit wijdvnder och iertekn
wart til sannan Gudh och hans dyrkan
om-wend. Ders. 87. — 2. Undran, häpnad;
åtlöje, spektakel, skådespel, tu skalt wara
til een försmädhelse, håån, exempel och
wijdhunder allom Hedhningom. Hes. 5:15.
wij äro wordne itt Wijdhunder werldenne.
1 Cor. 4: 9. j sielffue genom hädhelse och
bedröffuelse itt widhunder worden. Ebr. 10:
33. then the ... höllo för spott och
wijdhunder. L. Petri Sal. vish. 11:15. the haffue
hollit een dödh kropp i öpen graff til hvars
mans vidunder. Tegel Er. 14 hist. 321 (1577).
Vidöppna, tr. Din svärfar, som jag hör,
sin pung vidöpna lär. Düben Boil. sat. 59.
Vif, n. [Fsv. =, Isl. vif] 1. Qvinna.
Vel kommen syster, mitt väna viff.
Ron-deletius 60. Trippar ett artigt vijf, doch
lätt af låter och anseend, Till honom an.
Stjernhjelm Here. 5. Ett vijff, en sedig
möö är här på båren stälter, Uthi sin
grön-skand’ åhr af dödzens snara fälter.
Lagerlöf 42. — 2. Hustru, (jag) haar ock en
sköön fru och degeligt vijff. Dalius Hec.
Alb. här (i barnsängskammaren) sitta två
älskeliga vif,... Här sitta två grefvinnor.
Dalin Vitt. 4:488.
Vifva, tr. Meja (af)? (Döden har) en
stoor och blanck hvass slijpader lija, Hvilken
vifvar, afslår alt thet som lefvand och qvickt
är. Arrhenius 157. een slotterkarl medh
sin blanckslijpade lija Yffrigt och tett hviffvar
aff ehwadh han hinner och åthnåår. U.
Hjärne Vitt. 79. Armar och bröst och låår
låtom skönias i gläntzande harnesk, Ja, uthi
pansar och ståhl, med sverd och med
vijf-vande sablar. Leyonstedt 16. (Jfr Språk
o. stil 7: 223.)
Vig, n. Strid. [Fsv. vigh, Isl. vig.] En
part lät och misshaga sigh För Sturens barn
at skiffta vijgh. Olfson Christiern 73.
Viga, tr. Inviga, skalt... wiya them at
the bliffua mine Prester. 2 Mos. 28: 41. I
siw dagha skalt tu försona och wiya altaret.
29:37. wiya thet beletet som Konungen ...
hadhe vpsettia låtit. Dan. 3: 2. wijgde stenar
skola j hans land vpreeste warda. Sach. 9:16"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
