- Project Runeberg -  Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt /
973

(1914-1916) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Fredrik August Dahlgren With: Evald Ljunggren - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vilkoralöst ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vilkoralöst

— 973 —

Villhct

icke ær her Stens son. Gust. 1 reg. 4:167.
Tå frågadhe Jahan Jöranszon ... om han
kundhe thett bevysa, och villkoradhe sigh
så högt att han ville gifva honom 1000 daler
om han thett medh skäll och vittne göra
ville. Hallenberg Handl. 94 (1615). b)
Våga sig, drista att inlåta sig. När någon
regent råkade för mörka och fahrliga måhl,
uti hvilka han sig intet finna kunde, eller
torde vilkora, och ville ther i veta Gudz
vilja och råd. Svedberg Dödst. a 8 a. —
Jfr Rietz 807 b.

Vilkoralöst, adv. Utan vilkor, utan
förbehåll. Icke tagher Gudh något rum vndan,
när han förbiuder drinckerij, vthan han
sägher slätt och welkora löst, Dricker ider
icke druckna. L. Petri Dryck. E 8 b.

Vilkoran, f. Förbindelse, försäkran, her
Iffuars wilkoren och högeliga förplictilse at
han effter thenna dagh idher ingen orett...
göra wil. Gust. 1 reg. 7:165.

Vilkorlig, adj. [T. tvillkührlich.] 1.
Godtycklig. hemliga Scrifftemålen ... icke är j
Scrifftenne någhorstädz clarligha budhen, och
för then skul frij och welkorligh wara moste.
L. Petri Kyrkord. 25 b. — 2. Likgiltig. Res
Adiaphoræ, welkorlig ting. L. Petri Kyrkost.
51 b. thet som är indifferens, thet är, j sigh
sielfft welkorligit. Ders. 61 a.

Vill, se Vild.

Villa, tr. och intr. 1. Förvilla, vilseföra.
[Isl. villa.] man plägar seya, ath munkar
och prester skole willa werldena. O. Petri
Svar till P. Elice a 4 b. then som ... wil
således vtransaka hwad then ewiga
Gudh-domen wara skal, han willar sigh sielff, oc
kommer in j itt sådant oendelighit haaff, at
honom är omögelighit ther vthkomma jgen.
L. Petri 3 Post. 70 a. — 2. Fara vill, irra. vij
villa kring i nödh Ok finna, när som vij
minst söka, tidt vår dödh. Lucidor Gg i b.

Villa, f. 1. Sinnesförvirring, yrsel. P h r
e-nesis, willa. Var. rer. voc. El b. Villa,
Phrenesis, Schwindel. Schroderus Lex.
18. — 2. Förvillelse, misstag, til ewentyrs
ther är någhon willa jbland kommen (dermed
att Josefs bröder fått sina penningar
tillbaka i sädessäckarné). 1 Mos. 43:12. —
3. Förvirring, oreda, oro. the skulle komma
och strijdha emoot Jerusalem, och göra een
willo ther inne. Neh. 4:8. Thenne
män-nenar göra ena willo j wår stadh, effter the
äro Judar, och lära thet sett som oss icke
höffues anamma eller hålla, effter wij äre
Romerske. Ap. gern. 16:20. — 4.
Villfarelse. the falla vthi then willo, at the säya,
Troon är icke noogh. Försp. till Rom Ther
aff kenne wij sanningennes Anda, och
wil-lonnes anda. 1 Joh. 4:6.

Villa, adv. Vilse, j mörkre wandrar man
ey rett, man stöter sich snart illa, han
trä-dher hen mong owiss fiet, och går om weyen
willa. Psalmb. 1536 75. Jfr V i 11 o.

Villareda, Villreda, f. Oreda, så skulle
thet ena verk hindra thet andra och göra
en osägelig villaredo, så framt icke hvar
och en gerning hade sin vissa tid. Spegel
Sal. pred. 73. undvika den beklageliga
con-fusion och villredo, som henger vid våra
tanckar ifrå barndomen. Rydelius Förn.
öfn. 76.

Villdrufva, f. han [vingården) baar
will-druffuor. Es. 5:2.

Villebråd, f. [Fsv. villebradh, Isl.
villi-bräti, f.] Esau gick vthi markena at han
skulle tagha willebrådh och haffua henne
heem. 1 Mos. 27: 5. Hemta migh een
willebrådh. 27:7.

Vil lene, Villende, adj. Vild, villande.
[Fsv. =.] bodde then ene her then andre
ther j willene markenne. O. Petri Svar
till P. Gallé G 4 b. then heliga kyrkia är
såsom itt skep vthi willende haffuet. L. Petri
1 Post. P4a.

Villeråda, Villråda, adj. [Fsv.
ville-radha, Isl. villiräöa.] 1. Vilse, som ej vet
hvart han skall taga vägen, wppaa thet
wij icke schulle fara willeraadha nær wij
her (från Gripsholms kloster) affsagde wore,
bödh hans nadhe oss iwletha closther ighen.
Gust. 1 reg. 3:385. the moste gå willerådha
jbland Hedhninganar. Hos. 9:17. Jagh faar
wilråda såsom itt borttapat fåår. L. Petri
Dav. ps. 119: 176. han icke håller the
vandrande och vilråda andar för the dödhas
siälar, uthan för sielffua dieffvulen. P. L.
Gothus Undervisn. 321. — 2. Villrådig.
ther ingen hustru är, ther gåår hwsbonden
willerådha. Syr. 37 (36:27).

Villevalla, f. til thes the then villevalla,
som nu en rum tijdh hos them varit hafver,
kunna någorlunda stilla. Gust. Adolf Skr.
121. varde sackerne i thet landet råckandes
i stora ville vallor. Ders. 549. Ohörsamheet
och otrooheet . . . uthi Vår tijdh blifva så
gäfve och gängse, at the igenom sin oreda och
villevalla äre bleffne tänckvärdige.
Schroderus Hels. beg. skattk. 219. stanna i yttersta
oordning och villevallo. Rydelius Förn.
öfn. 78.

Villervallsam, adj. Så villervallsamt
var tilståndet i riket. Celsius Er. 14 hist.

318 _

Villfara, intr. 1. Fara vilse, irra.
vil-farande stiernor (irrstjernor). Jud. 13. — 2.
Råka i villfarelse, göra misstag, lättelig i
rådslag... kunnet vilfaras. A. Oxenstjerna
(HSH 37:172).

Villfarelse, f. Vilsefarande. Wij gingo
alle vthi wilfarelse såsom fåår. Es. 53:6.

Villfarig, adj. Behäftad med villfarelse.
kättersk och villfarig lärdom (lära). S.
Elofsson 165.

Villgång, m. Irrgång. Labyrint eller
vil-gång. U. Hjärne Anl. 249.

Vill het, f. Villfarelse, förwaren idher

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovanliga/0997.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free