Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vrimla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vrimla
— 982 —
Vråpredikare
Vrimla, intr. Vimla. Man såg tå alla
diur uti thet trängzle (i arken) vrimla.
Spegel G. verk 89.
Vrina, intr. Gnälla (om svins läte). [Isl.
hrina.] vij monde oss fånge Itt gått feet
svijn ... När thet vreen, beete vij thet hastigt
dödh. R. Foss 474. Jfr Vendell Ordb. öv.
östsv. dial., Noreen Ordl. öfv. dalm.
Vringa, tr. Vrida. [T. wringen, E. wring ]
Skumen vringer han (Neptun) uhr sitt skägg
och saltet uhr håren. Stjernhjelm Fångne
Cup. 3 intr.
Vrinsk, adj. Vrensk. Een sedig Vallach
är dock lättare at styra Än hvrinske hingsterna.
Spegel G. verk 231.
Vrisog, adj. Vresig, itt wrijsogt... trä,
thet ingen man retta kan. L. Petri 1 Post.
M 2 a. krokotta och wrisogha trä. P. Erici
6: 87 b.
Vråla, intr. Wij wråle (brumma) alle
såsom Biörnar. Es. 59:31.
Vråmessa, f. Hemlig, icke offentlig messa,
stridande mot den kyrkliga ordningen. [Jfr
D. vinkelmesse, "hånsord om den katolske
messe uden nadvergester" Kalkar, T. [-win-kelmesse.]-] {+win-
kelmesse.]+} The eensamme tagat
(sakramentet) och icke vtdelat, såsom skeer vthi the
Påweskas wråmessor. L. Petri Chr. pina
F 8 b. (thetta är icke sacramentzens retta
bruk, att en messapräst kryper baak om en
pelare eller uthi ena vråå och läser ena
messa hemliga, predicar intet, uthdeelar och
intet Sacramentet. P. J. Gothus Apost gern.
8>s.) Köpamessor och Wråmessor (hwilka
för penningar och prebendor skul in til
thenna dagen äre håldne wordne). P. J.
Gothus Conf. F7a.
Vrång, Vrånga, f. Spant. (Jfr Rietz
vräng 819 a.) [Mnt T. wrange, Isl. röng.]
eth par stora Skwther ... medt vråånghar ...
och hwess annan dell med inredhe tackeli
och tygh som skwthor tilhörer. Gust. 1 reg.
4: 77. Ramunder steg sig i skeppet in, Det
braka i hvarje vrånga. Sv. forns. 1: 117.
Han vijste uti tijd at skiöta kiöl och vränger.
Rosenfeldt Vitt. 181. vränger, köhlar och
andra delar af fartyg. U. Hjärne Anl. 374.
afhugga vräng-ändarna (Isl. kylfona), som
stodo upp öfver skepsborden. Peringskiöld
Heimskr. 1: 427. Se ex. under B o r d h a k e.
Vrång, adj. [Fsv. vränger.] 1. Vriden,
skef. thet som vrångt och krokot är, thet
läter sigh icke retta. P. J. Gothus Rel.
art. 14. — 2. Afvog. föra vrång sköld mott
theris rætthe herre oc fæderness rike Gust.
1 reg. 4:136. — 3. Förbryllad, förvirrad.
hästarne voro så skygge och vrånge utaff
thet grässlighe skrij och roop, at the
begynte blifva ostyrlighe. Schroderus Liv.
616. — 4. Ond, orätt, falsk, iagh kenner
... idhor wrånga anslagh emoot migh. Job
21:27. the som affwijka vppå theras wronga
wäghar (krokvägar). Ps. 125:5. then ther
wrong är på sina wäghar (går krokvägar)
han skal vppenbar warda. Ord. 10:9. wronga
leppar lät longt wara jfrå tigh. 4:24. en
skadheligh man gåår medh wrongom munn.
6:12. Een wrong menniskia kommer trätto
åstadh. 16:28.
Vrånghet, f. j wrongheeter är iach
föd-der, och j synder haffwer min modher
af-ladh mich. O. Petri Men. fall N 2 b.
Vrångliga, adv. Orätt. [Fsv. vranglika,
Isl. rangliga.] the haffwe . . . förstått wår
mening wrongelige. Thyselius Handl. 2:178
(1542). Har du vrångliga dömt, så följer
straffet i domen. A. Nicander Vitt. 34.
Vrångska, f. Vrängning (af kläderna),
afvigsidans vändning utåt? den i
vrång-skone går, skal blifva almänligen ödkänd.
A. Nicander Vitt. 56.
Vrångspänd, p. adj. Knotig, "knosig".
itt wrijsogt och wrongspent trä, thet ingen
man retta eller sletta kan. L. Petri 1 Post.
M 2 a.
Vrångstyrd, p. adj. Bångstyrig. Thetta
folcket haffuer jw altijdh itt wrongstyrdt
hierta, och wil icke weta mina wäghar. L.
Petri Dav. ps. 95:10. Een ond quinna är
lijk widh wrongstyrda drättes oxar. Sir. bok
26: 9.
Vrångstyrlig, adj. Bångstyrig, then ther
henne (friheten) missbruke vil androm til
förtredt och skadhe, varder hon . . .
vrång-styrligh. Schroderus Liv. 507.
Vrångvilje, m. Vrångsinthet. genom
eghen wrongwilia föll han (djefvulen) aff.
L. Petri 3 Post 125.
Vrångvillighet, f. Vrångsinthet. när en
deel af Sveriges almoge satte sig emot
Ansga-rium, som ville ther i orten prädika
Evangelium, förbrådde han them theras
vrångvillighet. Spegel Kyrkhist. 2:25.
Vrångvis, adj Vrångsint, ondskefull.
[Fsv. vrangvis.] bewara migh för
wrong-wijsa män. Ps. 140:1. the . . . äro gladhe
vthi sitt onda och wrongwijsa wesende. Ord.
2:14. Then en fremmande wägh gåår han
är wrongwijs, men then som gåår j sinne
befalning hans werck är rett. 21: 8.
wrong-wijse tanckar äro fierran jfrå Gudh. Vish. 1: 3.
Vrångvisa, f. Vrånghet. [Fsv. [-vrang-visa.]-] {+vrang-
visa.]+} fröghda sigh vthi ondskonne och
wrongwijsonne. L. Petri Sal. ord. 2:14.
the togho sigh allahanda wrongwijso före.
Sir. bok 47:31. Tu (Eva) haffuer honom
(Adam) kommit till en vrånghuisa. Myst. 21.
Vrångvisliga, adv. Vrångt, orättfärdigt.
handla wrongwijsligha Hes. 22:9. The leffua
wrongwijsligha. L. Petri Sal. vish. 14:28.
Vrångvist, adv. Orätt, på sned, afvigt.
när sädhen (fostret) kommer wrongwijst j
modren til at liggia. B. Olavi 164 b.
Vråpredikare, Vråprest, m. En som
utan ordentlig, vederbörlig kallelse utöfvar
predikoembetet. [T. winkelprediger.] okallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
