Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Våldgifva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våldgifva
- 985 —
Vånhaftig
Våldgifva, tr. 1. Uppskjuta? Wij
be-fructa ath szaken szå lenge förhalas och
våldgiffs ath thet viil thå lyctas ther medt ath
the giffua sig in tiil Hertugen aff Preutzenn.
Gust. 1 reg. JO: 160. — 2. Hänskjuta till,
öfverlemna åt, anförtro. [Fsv. valdgiv a
Huar thet så ecke skedde, att saken ther
venliga vorde fördragen, ... skal thå ther
medt ingen partens rätt nederlagd eller
for-krenkt vara, vtan skal våldgiffuas in opå
några goda skeijdesherrer {skiljedomare).
Gust. 1 reg. 5:136. Konungen ... affhände
grefven (Per Brahe) ... feldtöfverste
embetet, förordnandes Her Carl de Mornaij uthi
hans ställe. Så medan ock icke heller han
syntes Konungen uthi then saak noghsam,
våldgaffs thet värfvet på sidstonne lfvar
Månsson. ^ Girs Er. 14 kr. 53.
Våldgäst, m. ther någon kommer som
... understår sig til att pocka och truga sig
til mat, ööl och hästar, då skole
under-såterne hafua lof att... föra honom til nästa
slott och gårdar och öfverantvarda honom
Vår Befallningzman ... Ther ock så är, att
våldgäster sätter sig til värn och vill sig ei
fånga låta, då skall them vara efterlåtit
honom med macht att gripa. Stjernman Com.
1: 547 (1609).
Våldsamlig, adj. Våldsam, voldsamlight
och tyranniskt regemente. Gust. Adolf
Skr. 167. Land och städer moot voldsamligt
infall värja. Spegel G. verk 140.
Våldsverk, n. [Fsv. valds värk.]
straffandes honom tilbörligha som banemannen
är och sådana woldzwerk bedriffuit haffuer.
L. Petri Mandr. G 5 a. Giör nu någhon af
krijgzfolket ... någhon präst, borgare eller
bonde uthi thetta sitt tågande något
våldz-värck medh röfvande, rappande, hugg eller
slagh. Stjernman Com. 1:638 (16 1 5).
Våle, se V ål.
Vålla, tr. menniskiones ondska wulte thet
som emoot laghen strijdde. L. Andreæ
A 2 b. The Swenskes olycke tå wulte han.
En liten Crön. H l b. han oförsichteligen
sielf voit at han kom på högsta fördärff.
Schroderus J. M. kr. 228. Huru Daphne
Peneus dotter Af mig blef hållen kär, Thet
voit’ then arge bofven Cupido.
Stjernhjelm Fångne Cup. 5 intr.
Vålnop, n. Mörkblå fläck på kroppen,
med utseende som om uppkommen genom
nypning. (Se Rietz vålnöp.) Kokar man
desse blomster i olia med vax och gör en
salva aff, läker våhlnop och andra fläcker
på kroppen. Palmberg 221. Svulnader eller
blåfläcker på kropen, våhlnop kallade. Dens.
(registret).
Vån, f. Fiskredskap, vdi hwar fijske leeck
bestelle vm katisser, vm noth och nät och
flere sådane wåner som ther till tienlige äre.
Landt. instr. 17 (1563).. Rietz von.
Vån, f. 1. Förväntan, förmodan, handel
och wandel, och allas ärliga bernings wåner.
A. Andreæ Försp. till L. Petri Kyrkost.
C 2 b. han icke wille at sådana blodz
vth-giutelse skee skulle som thå i wånom war.
O. Petri Kr. 88. Oss är nu frögd och stoor
glädhi j’ wonom. Tob. com. F1 b. Achtar
tijden ey tig, tu achta honom, Så blifver tigh
god lycka i vånom. Colerus 1:88. Jfr Rietz.
— 2. Mening, afsigt. Medh lepparna tiena
the honom, Men hiertat haffuer alt annat j
wånom. O. Petri Jesu pina I 3 a.
Vånå, intr. Vänta, afvakta (tillfälle till
något). [Isl. vana.] Kattan gåhr och våhner,
Tahr hoon deres yngste man, Tänchte gå
bort medh honom. Sv. forns. 1:91.
Vånaktig, adj. Boende, bosatt. [Mnt.
wonachtich.] the Opiterginer (voro) på
hin-sijdhen elfven Padus vånachtige.
Schroderus Liv. 944. Jfr Vånhaftig.
Vånda, tr. Bry sig om. [Fsv. vanda.]
han wille medh rätt och orätt riffua och
slijta til sich goodz och äghodelar, och
wån-dade ey hvem thet war antingen moot eller
medh. O. Petri 2 Post. 171a. lät tich ey
förskreckia, wonda ey hwad her kommer
vppå. Psalmb. 1536 36. Vm slijke saker
skulle man haffwe acht och tillsyn, och lathe
therutöffwer straffe, elliest wånde thet
säl-skap alrig hwadt the göre. RR 80/s 1544.
Vij vånde hvarken eld ell’ väria.
Stjernhjelm Fredsafl 5 intr.
Vånde, m. Svårighet, fara. [Fsv. vande,
Isl. vandi.] Uthi breffven hadhe the
för-melt Hvadh the i Norie hade bestelt,
Frimodige utan vonde. Hund Er. 14 kr. v. 79.
the Lybske ... kastede uth all sin barlast
Och lade sigh tvert på sanden, Så våre icke
kunde komma ther när, ... Thy droge the
bort uthan vånde. Ders. v. 186.
Våndlig, adj. Svår, besvärlig, farlig.
[Isl. vandligr.] Min väg ... Bär alt opföre
stiält, moot våndlige klackar och klyfter.
Stjernhjelm Here. 311.
Våndsam, adj. Svår, farlig, vådlig. [Fsv.
vandsamber, Isl. vandasamr.] Ty vil blifva
möd- och våndsamt, Sämia thesse sinnen
hoop. Stjernhjelm Fredsafl 13 intr. ett
våndsampt och långvarigt krijg. Sylvius
Curt. 140. så vondsamt och svårt som thet
i börjonne var, så hugnesamt och lett var
ock thet at effter hand förspörja. Svedberg
Ungd. reg. a 5 b. Alt för ... trägit läsande
är vondsamt. Ders. 60. vondsamt äfventyr.
Schibb. c 2 b. en lång och mycket våndsam
strijd. Geisler 3-2.
Vånge, m. Kringvändring, tur omkring
något. Skölpaddan kröp omkring, gjorde en
vånge och sökte, om något vargspår spordes
i neigden. Tessin Bref 1:143. Jfr Rietz.
Vånhaftig, adj. 1. Bosatt. [T. [-wohn-haft.]-] {+wohn-
haft.]+} wånhafftigh i Räffle. Hist. handl. 13.
1: 330 (1563). — 2. Beboelig. alle ödestompter
i städerne ... bebyggia med vånhafftige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
