Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vördan ... - Y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vördan
— 999 —
Ymmel
ingen som thet wördar. P. P. Gothus
G 2 b. — Refl. Värdigas, hon försmådde
så konungens brödher, at hon aldrig wilde
wörda sich til at tala itt wenligit ordh med
them. O. Petri Kr. 80. En stoor part
för-achtar thet (Guds ord) slett, och wördar sigh
icke eens gå til och hörat. L. Petri Bot A 3 a.
Vördan, f. Vördnadsbjudande skick,
respekt. Gudh haffuer j öffuerheetenes
an-sichte ... ordnat wördan och fruchtan. P.
P. Gothus E6b.
Vörde, n. Värdighet, anseende, aktning.
[T. wärde.] Hvilka embeten vid sitt vörde
och dignitet tilbörligen skole conserveras.
Stjernman Riksd. 2:1344 (1660). Skön-
heeten snart sitt vörde miste. Columbus
Poet. skr. E 2 a. Thet hiertelag, som månge
nu vijd hans frånfall bevijsa, kan och
be-vijsa det vörde, som han här i orten har
vunnit. Vitt. 153. var aldrig otacksam emot
honom som tig rådgiver: utan anammat med
vörde och gladt lynne. Hermelin D6a.
Vördelig,adj. Vördig, vördnadsvärd. [Fsv.
virdheliker, Isl. viröiligr ] wördeligh man Me
ster Swen domprost i Skara. Gust. 1 reg. 6:301.
the wördelige wåra kyrkios förmän. A.
An-dreæ Försp. till L. Petri Kyrkost. B 2 a.
Vördning, f. Vördnadsbetygelse. [Fsv.
virping, vörding, Isl. viröing.] de giorde
.. mig mycken vördning. Brahe Tänk. 36.
Y.
Ya, la, åsnans läte. Åsnan begynte
gumpa åsta Och skrija fast ia, ia. J.
Sig-fridi F3a. När åsnan får aff sin drifvare
hugg, så ropar hon medh ett liud såsom dhe
tvänne vocales I och A. Grubb 589. Så
blef befunnit godt, åt henne (åsnan) kronan
skänka, Men konungsmachten doch nu mera
inneskräncka. Hon, spord, om ville hon
then bundna spiran ha, Gaf svar med
häftigt rop: ya, ya, ya. Kolmodin Qy. sp.
1:465. — Verb. Ha! en åsna yar, Den andra
åsnan yandet förnyar. Börjesson Solen
sjunker 87.
Yde, n. Tät småskog. (Rietz.) inga
blomster och örter Fanns, uthan här och
där liung, sqvackra, skogsduun och yyde.
U. Hjärne Vitt. 166. Hufva myrten har i
svarta yde ränt. O. Rudbeck d. y. 63.
Yder? jag å negdene drifver i bet mina
gietter och ydrar (not: i. e. oxar eller
boskap). _ A. Nicander Skaldekonsten 44.
Yfrigt, adv. Ymnigt, i mängd. [Fsv.
yfrit.] (se Rietz.) een slotterkarl medh
sin blanckslijpade lija Yffrigt och tett
hviff-var aff ehvadh han hinner. u. Hjärne
Vitt. 79. Jfr Ö fr i t.
Yfva, tr. Utbreda, uppresa (om fjädrar,
hår, borst), hönan, stor och spotsk ibland
sin kycklingskara, Sin fiedrar yfver ut.
Kolmodin Qv. sp. 1:348. (Renens) hår eendeles
som sylar eller pintzsvijns börster yfvas.
Tempeus 117. håret yfves högt. Spegel
Öpp. par. 66.
Yf verboren, Hyperboré. midt emot de
Celter ligger uti stora hafvet en öö ... när
in til nordstiärnan, och beboos aff dem som
kallas Yfverboorne. Rudbeck Atl. 1:61.
Plinius har sagt, at the Yfverbornas land
var altijd sundt och frijtt ifrån all skadelig
inga. Lindestolpe Pest. 29.
Yfvig, adj. ett yffvigt villsvijn (med
uppresta borst). U. Hjärne Vitt. 94. En vil
til himlaloftet Med alt för yfvig (uppblåst)
håg; En annan blir i stoftet, Som galten
vid sitt tråg. Dalin Vitt. II. 4:12.
Yla, intr. Tjuta. [Isl. yla.] Yla, ululare.
Helsingius. Ufven yhler. Comenius
Or b. piet. 5. tiutande, ylande och skrijande
siälar, som aldrig hafva någon ro.
Svedberg Ödn. e 2 a.
Yllen, adj. Utan linne, utan skjorta
(klädd i ylle på bara kroppen), at fasta
... Och sedan både yllen och barfot gå.
Raimundius 102. gå yllen och barfot,
ut-låfvande Pelegrimsresor. Dens. 127.
Ym, se Im.
Ymka, f. Klagan, jemmer; ömkligt
tillstånd, elände. Så bleff tå bönderner thet
effterlåtit, som the ... medh alsomstörsta
roop oc ymko begärat hade, som war sittia
hema. Svart Kr. 56. doch behagade honom
then spijsning ther wonkade (nemlige salt
ööll, swart och grofft brödh, och härsk sill)
så, at han hade endels så gierne waret om
halsen som han leffde i sådane ymke. Ders.
6. Fröja med hennes Son äre farlige,
skad-lige gäster: Liufliga träda de til, men svijka
med ånger och ymka. Stjernhjelm Here.
323. Jfr Ynka, Ömka.
Ymkemål, n. Ömkan, medlidande, aff
ymkemåell och warkundsamheet öffuer sitt
förlamade och förtryckta fädernesland. Svart
Kr. 71. vthan all ymkemåål och
barmher-tigheet stympas. Ärepred. 58.
Ymla, intr. Mumla, glunka. [D. ymle
Kalkar, N. ymla Ross, Isl. umla.] ymla,
murmurare, mussitare. Comenius Tung.
index, her ymbles ille om en part aff the
Smalenninger oc är kommit för rykte, at
her ture trolle är skothen. H. Brask
(Gust. 1 reg. 4:420).
Ymmel, ötnmel, m. och n- Mummel,
hviskning, hemligt tal, oredigt rykte. (Se
Schlyter Ord. ymil.) [D. ymmel Kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
