Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y - Yppig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yppig
— 1002 —
Ytterliga
achtigheet. Försp. till Sal. medh ödhmiukt
rekne hwar then andra yppare än sigh.
Philipp. 2:8. Abisaj . . . war ock en ypparst
jbland tree. 2 Sam. 23:18. then yppeste
articlen j troone. O. Petri Men. fall D 6 b.
hiertat är yppeste delen j croppen. 2 Post.
146 a. hvar och en af våre undersåter,
yp-pere och ringere. Stjernman Com. 1:366
<1591). en longt yppare och hederligare
slecht. Svedberg Catech. b 5 a. Jfr Rietz.
Yppig, adj. Uppblåst, öfvermodig. the
til Herr Jacobs breff intet uthan med
oför-nufftige, yppige och lögnachtige ord svarat
hade. Widekindi 251. Erie Sparre ... skref
en bok med den yppige intitulation: Pro
Lege, Rege & Grege. J. Werwing 1:107.
för det yppiga tals och hotelsers skull, som
någre Lifländare utgiutit, at igenom deras
practiquer och beställning de Svenske icke
skulle med tiden blifva flere til talet än de
kunde rymmas omkring en tunnebotn. 1:230.
Yr, adj. Ursinnig, galen. Så yr och
grym var nu meenige man vorden, at the
medh ingen del ville låta sigh blidka. L.
Petri Kr. 53. The skrijade hart som
andre vildiur, Vij meente the hade varit yr.
Hund Er. 14 kr. v. 244.
Yra, 1. Yrväder, stormil. Där kom een
faaslig natt, med tusend åskiedunder, Med
yror och med slagg. Eurelius Vitt. 20. —
2. Svärmeri, förvillelse, förirring. Vänner
och grannar råkades ... talade om gamla
yror och nya ordningar. Odel 6.
Yrene, adj. Yr, yrande. Ruus kör härut,
med tummel och suus och hans yrene
säl-skap. Stjernhjelm Here. 339. det yyrena
selzskap. U. Hjärne Vitt. 90.
Yrgalen, adj. A ch Mars! måst och the
simple element, Ther af thet stoore Runde
bygt är, Undgälla dit yrgalne raserij ?
Stjernhjelm Fredsafl 10 intr.
Yrig, adj. Storm och yrig bläst. Rudeen
275.
Yrka, Örka, tr. 1. Arbeta, verka,
verkställa, utöfva, idka. [Fsv. yrkia, örkia, Isl.
yrkja.] Thet skiönste arbeet som man
hafver kunnat yrkia, Mausoli rara graaf, Dianæ
dyra kyrkia. Spegel G. verk 48. alla
lemmar styrkias, At nyttigt arbete med större
lust må yrkias. Ders. 294. tu förnämligast
i tin hantering skal yrkia dygd och arbete,
och ey lust och lätja. Hermelin D 4 a.
Jag på tijo åhrs tid intet hade yrkiat och
öfvat academiska och sinrika studier.
Svedberg Ungd. reg. a 5 b. — 2. Drifva,
på-drifva. Ruus går om här, han manar och
trugar, han hörter och yrker, Intil des at
strijden är all. Af de modige kämpar
Rag-lar här en, en staplar, en stupar.
Stjernhjelm Here. 287. yrker och älter den
orolige kärleken heerden. U. Hjärne Vitt. 38.
gniszla de leede helfvetes hundar,
Gifvan-des acht uppå den arm’ och älendiga siälen,
Som utaff dem till Stygia sent skall hörtas
och yrkias. Ders. 83. Steller sigh nogon
(vid gästabud) otilbörligen medh sorl,
trätor eller annat slijkt, tå hafva presterna
macht honom fogeligen tiltala, varna och
ifrån sådant oväsende förmana och afråda.
Finnas the icke lydige, tå moge the sedan
Stella en sådan för sigh hemma, och örckia
sine förre förmaningar och varning.
Laure-lius Kyrkord. 328. örkiandes uppå thet
samma, thet hans broder... örkiade.
Schroderus J. M. kr. 487. Tu äst min bördeman,
iag tin bröst arfving echta, Ty yrkar iag tin
saak så mykket iag kan mäkta. Spegel
G. verk 85.
Yrkan, f. Verksamhet. Alt hvad
prijs-ligit är, hvad lof och rosande vardt är, Alt
gifver oss vår Gud genom ijdkesamt arbet
och yrkan^. Stjernhjelm Here. 417.
Yrke, Örke, n. Åmne, material, virke.
materialier, örke. Svedberg Schibb.
283. örke ... nu kan finnas ibland de till
bergslagen inventerade materialerne uti
be-håld. Stjernman Com. 5:117(1689).
Där-uthi (i språkets fatebur) iagh hafver funnet
... myckit aff gott yrcke, men aff elake, nu
långe sedan aflagde mönster. Stjernhjelm
Sv. o. G. måles fat. företal 4 a. — det
för-achtelig’ yrcke (massa, afskrap, pack) Vill
migh så dierffvliga trotza Medh stadiga laster.
U. Hjärne Vitt. 90.
Yrkeri? hafva för händer yrckerij och
apespeel eller annan slijk fåfengia.
Laurf.-lius Kyrkord. 258. fly ... slemt snack och
yrckerij och all annor förargelsse. Ders. 306.
Yrkopp, m. Vildhjerna. [T. wirrkopf.]
Jag tog min Ismael för sådant (för
dag-drifveri) väl til vara, Och, när jag honom
såg som modig yrkopp fara, Höll honom til
med flit at lära något godt. Kolmodin
Qy. sp. 1:71.
Yslikt? strön på fuhla diuret (snigeln)
salt, Strax krymper det i hoop, blier kårt,
Och släpper slimmen, yslijkt, bårt.
Lucidor Qq 3 b.
Yst, adj. Yster, yr? then ysta och bistra
galten. Verelius Götr. 132. O ysta
Les-bides . . . töfver litet qvar! Verld. fåf.
speg. 35.
Yter, adv. [T.ausser.] Yter om, bortom.
han yter om thet berget Helicinas ... sigh
icke fördrista skulle. Schroderus Liv. 457.
berget, som yter om fiendens lägher lågh.
Ders. 742.
Ytterliga, adv. Noga, mycket. [Fsv.
yter-lika, Mnt. uterliken.] Rikesens herre icke
haffwer så yterliga förwetit sigh medt
Stoc-holms stadh . . . som well hadhe behöfft.
Gust. 1 reg. 6:237. — Ytterligare,
kraftigare. Tå sadhe Petrus til honom, Om än
alle förargades, skal iagh icke förarghas.
Jesus sadhe til honom, Sannerligha sägher
iagh tigh, I dagh j thenna natt, förr än ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
