Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Årstid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årstid
— 1009 —
Åstundan
man begick besynnerlige höghtijdher hvar
åhrsmoth. Schroderus J. M. kr. 13. —
"2. = Årsmessa. the begynte haffua årsmoot
eller åårligh åminnelse aff the martilerer som
merkeligha hade bewijst sich for theras troo
«kul. O. Petri 2 Post. 194 a.
Årstid, f. Årlig högtid. I begåån
åårs-tijdher och hållen helgha daghar. Es. 29:1.
Hwadh wilie j tå göra vthi åårstijdhom och
Herrans Höghtijdhom? Hos. 9:5. man
offuer hela året skulle degheligha begå
Års-tijdher, medh Herrans nampns loff. Syr.
47: 12.
Årstiktad, p. adj. Årligen påbjuden, gudh
fråghar icke epter årstichtadha böner. O.
.Petri 1 Post. 119 b.
Åröra, tr. 1. Röra, angå. [Fsv. aröra,
.Mnt. anroren.] nogra merkelige ærende ...
szom riikit aarörande ære. Gust. 1 reg. 1:
.280. — 2. Refl. Röra sig. han (■vreden) sigh
^hwarken j hiertat årörer, eller genom
åt-häffuor, ord och gerningar wetas och merkias
skal. P. Erici 2:184 b.
Årörelse, f. Vidrörande. Christus
haffuer helgat Jordanen ... medh sins
aldrahel-,-gaste kröps årörelse. P. J. Gothus Ridd.
F 6 b.
Ås, m. Stock, bjelke. [Fsv. as, Isl. oss.]
lät... bryta neder åsarna under bron.
Syl-"Vius Er. 01. 90.
Åseare, m. Åskådare, när
misgerninges-män mitt uthi straffet göra sanna boot...
-och predica allom åsearom alvarliga, at the
skola undfly misgerningarna. P. J. Gothus
Rel. art. 322.
Åsigt, f. 1. Åsyn. Jag må få se uppå,
!hur många synder brinna, Och vid den åsicht
mer Guds nåde mig påminna, At han...
mig ryckt ur så faslig brand. Kolmodin
Qv. sp. 1:33. ho som honom såg blef för
then åsicht rädd. 1:606. min åsikt henne
klämde, Jag mot förmodan kom. Celsius
Ing. 39. — 2. Sigte. En skog hade han i
■àsickt. Malmborg 2. de fingo ett faseligit
vidunder i åsickt. Dens. 204. de förlorade
fartyget utur åsickten. Dens. 211.
Åsittare, m. Ryttare, tå darradhe
hes-ternas fötter för theras starka åsittiares
för-färilse. Dom. 5:22. skal iagh göra hwar
•och en hest skyy, och hans åsittiare
vrsin-noghan. Sach. 12:4.
Åska, f. [Fsv. asikkia.] åsekian slår.
Var. rer. voc. A 5 b. Thor och Åsekia. L.
Petri Krön. pred. F3a. (Se under Förgå.)
Åsekien och Dundret slogh nedh aff
himmelen. Lælius Res. 2:22. Åsikieslagh. 1:96.
isäckian hade nidhslaghit två stadsens portar.
Schroderus Liv. 427. uthi templet... slogh
åsökian in. Ders. 889. uthaff dunder eller
osökian slaghen. Ders. 896.
Åskeblek, n. Blixt, åskiebleek, blixande,
fulgur, fulguratio. Comenius Tung. index.
Åskebrask, n. Åskbrak. Här hördes
icke thet gräseliga åskebrasket. Svart
Äre-pred. 21. effter ett sådhant stort åskiobrask
skulle komma regn. Phrygius Äkt. pred.
E 2 b.
Åskig, adj. åskigt nordanväder. Celsius
Gust. Vasa 88.
Åskina, tr. Påskina, retther eder sielff
lathandis ååskina och finnas veluiliogheth j
for:ne gærdz vthlagningh. Gust. 1 reg. 4:84.
Åskynja, f. Urskilning, pröfning. [Jfr
Isl. åskynja, adj.] när vij seem til i flock
och uthan åskynio, så skal oss tyckia alt
vara härligt. Stjernhjelm Sv. o. G. måles
fat. företal 2.
Åskynja, intr. Skönja, skåda. Jagh
å-skynnier ... i all rum, Huru de fara foort
uthan hinder I ... oförsoonliga synder. U.
Hjärne Vitt. 90. (Döden) åskynier i all rum
och lönliga hyrkle. J. Gyllenborg 6.
Åsne, m. Åsna. [Fsv. asne, Isl. asni.]
Hwilkens idhars åszne ... faller vthi brunnen,
och gåår han icke strax til at dragha honom
vth. Luc. 14:5. the ladhe sina waror på
sina åsznar. 1 Mos. 42:26.
Åsneaktig, adj. Åsnelik. Ett smaalt änne
är svijnachtigt, ett böglott åsneachtigt.
Comenius Tung. 215.
Åsnepanna, f. När man anseer thet
andeliga ståndet, så finner man somligastädes
åsnepannor bekläda högste rummen och
lägenheterne. Stjernman Riksd. bih. 265
(1609). han blifver högdt achtat i thenne
tiden, oanseedt han är en åsnepanna.
Schroderus Hoflef. 170. Tu äst ey värd ... Så
mycken halm tu ligger på, Tin förbannade
åsna panna. Doct. Simon 13.
Åsneöra, n. Hundöra, veck i hörnet på
blad i en bok. en A, b, c-bok har sina
åsneöron. Dalin Vitt. 6:91.
Åstrax, adv. ? the ther icke några fåå
reesor, som Abrahams tienare, göra sigh
gladhe, och komma åstrax til sina ombetrodde
bestälningar igen. Phrygius Brudpred. E2a.
Åstråk, n. Påstrykning, öfv er strykning.
Är ther ock någor fleck vppå (på träarbetet),
honom öffuertecker han (snickaren) medh
åstrock. L. Petri Sal. vish. 13:14.
Åstunda, intr. och tr. skal ingen åstunda
(trakta) effter titt land. 2 Mos. 34:24. han
... åstundadhe (längtade) effter Gudz Rike.
Luc. 23:51. I haffue lenge tilförenne
åstun-dat (önskat) Dauid, at han måtte wara
Konung offuer idher. 2 Sam. 3:17. the som
them (afgudabilderna) åstunda (Vulg. diligunt)
och dyrka. Vish. 15: 6. iagh åstundar (längtar
efter) idher alla aff hjertans grund. Philipp.
1:8.
Åstundan, f. Jagh haffuer medh mykin
åstundan begärat äta thetta Påschalatnbet
medh idher. Luc. 22:15. Herren haffuer
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
