Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åstötelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åstötelse
— 1010 —
Åtburd
sendt sin Ängel, och taghit migh vthu
Hero-dis hand, och jfrå all Judeska folckens
å-stundan. Ap. gern. 12:11. creaturens
höghe-ligha åstundan wenter effter, at Gudz barn
skola vppenbaras. Rom. 8:19.
Åstötelse, f. [T. anstoss.] 1. Stötande
emot, stapplande. Gudz bodz saliga och
heliga vägh uthan åstötelse vandra. P. J.
Gothus Hust. 345. — 2. Anstöt, vij icke
skolom förarga the svaaga, eller göra them
några åstötelse. P.J. Gothus Rel. art. 265.
Åsyn, f. [Fsv. asyn, Isl. åsyn.] 1.
Å-seende, åskådande, iorden war förderffuat
för Gudz åsyyn (ögon, blickar). 1 Mos. 6:11.
Jagh giffuer tigh åkren ... för (i) mitt folks
barnas åsyyn. 23:11. Jagh är Gabriel, som
ståår j Gudz åsyyn (inför Guds ansigte).
Luc. 1:19. Lät... vppå een skiffuo Henne
(Jesu dödsorsak) j tungomål try bescriffua,
Judeska, Grekeska och Latina, Allom til
wedermål och åsyna. O. Petri Jesu pina
E 3 b. — 2. Uppsyn. Gudh haffuer j
öffuer-heetenes ansichte och åsyn ordnat wördan
och fruchtan. P. P. Gothus E6b. — 3.
Syn, synförrättning, setthie wij for:ne wragh
(skeppsvrak) wtij en rethgaangh och laglig
aasyn om thet stötthe och bergath wardt paa
worth Suerigis riikitz eller danmarkis grwndh.
Gust. 1 reg. 3:77. permesbreff lyendis paa
nogra aasynor emellom haallandh och
vesther-göthlandh bådhe tijl landh och vatn. 4:26.
Åsäga, tr. Förklara krig. [T. absagen.]
Jfr Afsäga 2. vordo theras legater uthaff
the Tarentiner snöpligen medhfarne, hvarföre
the Romare läto them åseija, ryckte emot
them medh häärskrafft. Schroderus Liv.
217.
Åt, prep. the föllo ått (till) botnen såsom
stenar. 2 Mos. 15:5. sidhoträän ått (till)
dörenne. 12:7. dören åt (till) graffuenne.
Matth. 27: 60. hadhe vp seglet til wädhers,
och läto gå åt (mot) strandenne. Ap. gern.
27:40. Han ... kastadhe stenar åt (på)
Da-uid. 2 Sam. 16: 6. hon wardt hans hustru,
och han wardt käär åt (i) henne. 1 Mos.
24: 67. Jonathan wardt käär ått honom (David)
såsom sitt eghit hierta. 1 Sam. 18:1. Rumet
är migh förtrångt, sitt ått (maka åt) tigh, at
iagh må boo när tigh. Es. 49: 20. låter idher
nöya åt (med) idhor löön. Luc. 3:14. — Åt
rad, åt slag, se Rad, Slag. — Mongen
köper först åt godho köpe (för godt pris).
Syr. bok 1536 20:12. thet Konungen hade
achtadt sigh sökia gifftermoell i främande
land, thet skulle ... hans vndersåter tyckia
hordeliga ååt wara (högligen misstycka; Isl.
Pykkja at) och wille thet ingelunde gilla
eller lida. Svart Kr. 161. Och än tå
Johannes Baptista, Petrus, Paulus och andre
flere moste settia halsen til, så är ther intet
åt (ligger ingen vigt derpå). L. Petri 3
Post. 90 a. Däth är eij åth hvadh en dåre
seijer. Sv. forns. 1:180. thet är intet
myc-kit åth, att iag mister lijfvet. Reenhjelm.
48. Hvad är thet åht (tjenar det till) at iag.
mitt sinne qvällier. Columbus Poet. skr.
G 1 b. Du hala lycka, hvad är åt, At
verlden dig tilbeder? U. Rudenschöld 370.
Hvad är det åt, at Eder Majestät gifver sig;
ut... i striden? Malmborg 332. Men
hvar-til tjänar språng? Hvad är det åt at fika,.
Blott at man alt gör väl och tar sin tid i akt.
Dalin Vitt. II. 4:102.
Åt, m, och n. 1. Ätning, frätning. [Isl.
ät, n.] tandavärken kommer af en carie
maxillæ eller angrep och åth uti sielfva
käfftan. Lindestolpe Matk. 88. — 2. Ohyra^
som ansätter växter och boskap, välsigna
åker och äng för matk och ååt.
Raimun-dius 74. Särdeles måste man akta dem.
(korna) om sommaren för åt och stiung.
Carleson :ö4. Jfr Rietz 121b.
Åta, f. Ätning. [Fsv. ata; Isl. äta, mat.];
Adam kom icke vnder dödhen för kött åto,
vthan för äple åto skul. L. Petri Kyrkost.
44 a.
Åtagande, n. Tagande på, vidrörande..
Hans hand giorde henne åter leffuandesv
genom itt blot åtagande. P. Erici 2:388 b.
Åtagen, p. adj. Ertappad. Giör nu
någhon af krijgzfolcket... något våldzvärck ...
och blifver, baar och vid färsk gärning åtagen..
Stjernman Com. u688 (1615). i grof
miss-gierning bar åtagen. Lag 1734 S.B. 1:3.
Åtal, n. Påtal, beskyllning. Försvara
sigh för alt åtaal, Som honom vittes.
Olf-son Christiern 37.
Åtanke, m. 1. Tanke (på), åtanckar på
Christi pino. Försp. till 1 Pet. affwenda
honom ifrå the gruffueliga åtankar, som
han haffuer om syndernar och om dödhen.
Gerson B 5 a. Spådom, wijskepelse och
drömer är alt fåfengt, och bekymrar likwel
hiertat medh åtanckar. L. Petri Sir. bok
34:5. När een affsompnat menniskia är
kommen til roo, så lät ock tu tin sorgeliga
åtancka falla, och tagh hughswalelse til tigh.
38: 24. Altijdh äro the vthi åtanckar, fructan,.
bekymmer, och om sidher wenta the dödhen.
40:2. — 2. Omtanke, eftertanke. Wij
be-höffue iw til thetta lijffuet klädhe och födho,
hws och heman, Men til alt sådant hörer
ock omaak, arbete och åtancke. L. Petri
4 Post. 29 a. the giffua så mong ord vthan
förstånd, vthan all åtancka. Dial. om. mess.
85 b.
Åtburd, Åtbärd, m. Åtbörd, beteende>
uppförande. [Isl. ätburÖr.] Kättia gör allom
lust, är fräck och koner i åtburd.
Stjernhjelm Here. 109. Åtburd, gestus, Gall.
com-portement, à bära sig väl eller illa åt. Ordl.
till Here. Hans lefverne och åthburd bli jr
aff allom noga märckt och mönstrat. U.
Hjärne Vatt. 51. Han ... med höfliger åth-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
