Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Ände ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ände
— 1020 —
Änga
Ände, m. en ende wardt på alt thet
slechtet som syndat hadhe emoot Herran.
4 Mos. 32:13. vppå tijn orettferdigheet är
ingen ende. Job 22:5. Theras land är
fult medh hestar, och på theras wagnar är
ingen ende. Es. 2:7. genom swerd och
hunger förgåås, til tess at thet haffuer en
enda medh them. Jer. 44:27. iagh skal
göra en enda medh all hennes frögd. Hos.
2:11. Herren skal döma werldennes endar.
1 Sam. 2:10. Nu täcker Gudhi alle, then
stoor ting gör j alla endar {Vulg. in omni
terra). Syr. 50: 24. the komo til honom aff
alla endar (frän alla håll). Marc. 1:45.
Ändelig, adj. Slutlig, afgörande. [Fsv.
ändeliker, Isl. endaligr, endiligr\ Mnt.
en-delik. Tobias theras ondsko itt endelighit
förderff förkunnadhe, och sadhe, Theras
ondska skal giffua them en enda. Försp.
till Nah. kwnne wij... worth riikitz raadt
ther om inghen endeligh swar giffua, förre
en wij eders och menighe almoghens wilia
och godha raadh ther om forfarit. Gust. 1
reg. 3:22. han förkunnar vndersåterna sin
ändeligha wilia. Uti. på Dan. 262. tå skulle
then feigde komma til een lycksalig endeligh
enda. Tegel Gust. 1 hist. 2:51.
Ändeliga, adv. Ändtligen, nödvändigt.
[Fsv. ändelika, Isl. endiliga.] Jagh moste
jw endeligha wara i Jerusalem j then
Hög-tijden som instundar. Ap. gern. 18:21. Then
menighe man moste endeligha församlas,
Ty the få wel höra, at tu äst kommen. 21:22.
Änderlig, adj. Föränderlig. Ehr verld
är öfver alt en änderligh theater.
Wexionius Sinn. B la.
Ändesam, adj. T. en del i ch, ändsam,
snabb, som snart gjör ifrån sig. Lind Ord.
Mannen skal ock lära sin kära hustru och
henne flijtelighen ther til hålla, at hon är
gerna endesam, och ingalunda tilstädia henne,
at hon sopar omkringh medh hvar man som
henne råkar, ifrå thet ena huset til thet
andra, uthan vänier sigh gåå ilandes och
hastandes. Leuchowius 284. Maria Christi
modher ... om henne varder sagt Luc. 1, at
hon haffuer varit snell och endesam. Dens.
291. Jfr Ä n d i g 2.
Ändig, adj. 1. Slutlig. [Fsv. ändogher.]
fulfölgia samma beginthe frijdz framfordilse
til en ændigh endha. Gust. 1 reg. 4:143.
— 2. Som skyndsamt bringar till ända,
driftig, rask. [Mnt. endich.] En endugh
hand skal herredöme få, men then som seen
är moste skatt giffua. Sal. ord. 1536 12: 24.
Seer tu en man endighan j sijn ärende,
han skal stå för Konungenom. Ord. 22:29.
{Öfv. 1878: flink i sin syssla.) expedit,
ferdig, endig. Svedberg Schibb. 270. promt,
villig, ferdig, vara vederredo, endig. Ders.
292. en tapper man, i många saker ändig.
Spegel Sal. vish. 89. En ändig karl. Lind Ord.
Ändiga, tr. Sluta. [T. endigen.] jagh
hoppass näst gudz hielp endiga min olyckas
tijdh medh ehran. HSH 27: 271 (1647).
kunna uti bättre rolighet ändiga sina få
öfriga dagar. Sv. Merc. 5. 4:258 (1664).
Ändskap, m. Ände, slut. [T. endschaft.]
then påbegynte handel måtte till én god
ändskap komma. Widekindi 321. han giorde
een endskap medh krijghet. Schroderus
Liv. 949. Tu dåre kant ey see tin
galenskap, Hvadh troor tu thet tagher för een
endskap. Chronander Bel. I 8 a.
Ändtlig, adj. Slutlig. Siälenes ändtlige
ruin. Stjernhjelm Lycks. är. 8 intr.
Ändtlighet, f. Slutligt afgörande, den
ändtelighet, som hela detta verket... utaf
E. K. Maj:ts närvarelse {vid riksdagen) sig
om försäkrar. Lönbom Carl XI 8:46 (1678).
Ändå, adv. Dessutom, ytterligare, och
bygde igen alla murar, som förfallne woro,
... och bygde än tå ther vthan före en
annan mwr. 2 Krön. 32:5. Så määlte han
än tå tusende alnar. Hes. 47: 5.
Ändå, konj. Ehuru. [Fsv. än J>a] kunde
han icke warda warm, än tå man holde
honom medh klädher. 1 Kon. 1:1. än tå
iagh är til tigh kommen, så är iagh doch
icke therföre afffallen jfrå Gudhi. Judith 11:14.
Äng, adj. [Isl. engr, T. eng.] 1. Trång,
snäf. menniskiones hierta ... är alt för
ängt och trångdt ther til, at thet skulle kunna
begripa sådana (andeliga ting). O. Petri
1 Post. 3 a. til sin änge och mörke graf
föras. Tempeus 192. adels frugers och
bondehustrurs kiortlar hafva varit änge. Dens.
189. fästningen ... är äng och lijten. HSH
35:879 (1662). — 2. Knapp. Så ähre oss
medelen huar medh värked skulle
sustine-res,... ängare vordne. A. Oxenstjerna
(HSH 32:197).
Änga, tr. Tränga; tvinga. [Isl. engja,
T. engen.] thina owener ... skansza kring
om tigh, och ängia tigh på alla sidhor. NT
1526 Luc. 19:43. thet (folket) skal engia
idher jfrå thet rwmet. Am. 6:14. wort
sam-wet engier oss för synden schuldh. O.
Petri Men. fall L1 a. wåre vnderszåter ...
haffue szå opta engtt, trengtt och begeradt
åff osz, att tullenn måtte komma vp igenn.
Gust. 1 reg. 8: 280. K. cristiern ... ängde
oss til (påtvang oss) en vtlendzskan biscop.
HSH 17:93 (1523). vichtige orsaker ... oss
skulle ängia och driffua til at idkeligh liggia
Gudh i öronen medh bönenne. L.
Laurentii Pred. 27. . mångahanda straff och
plåghor, medh hvilka han haffuer viljat them
til boot och bättring ängia och drijffua. Ders.
28. han (ormen), när han gammal varder,
sigh igenom steenrössior ... änger och
tränger, och ther medh kryper ulhur then gamble
hudhen. Nyårspred. 11 b. man alt för
bekymmersamt vil fara effter verldzlig konst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
