Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfvergjuta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfvergjuta
— 1029 —
Öfverila
något hårdare än tilbörligit var. P. J. Gothus
Rel. art. 807.
Öfvergjuta, tr. the skola... medh
fruch-tan offuergotne warda. Hes. 7:18.
Öfvergylla, tr. Öfverhölja med guld.
quinnan war ... offuergylt medh gull och
ädhla stenar. Upp. 17:4. stadhen ...
offuergylt war medh gull och ädhla stenar och
perlor. 18:16.
Öfvergå, -gånga, intr. och tr. 1. Förgå.
Alt är thet framfarit (försvunnet) såsom en
skugge, och såsom itt rychte som offuergåår.
Vish. 5: 9. — 2. öfverträda. [T. iibergehen.]
iagh haffuer offuergångit Herrans befalning.
/ Sam. 15:24.
Öfvergång, m. Antastande, [-öfvervåld[]-] {+öfvervåld-
[]+} fr Isl. yfirgangr.] Haffue wij och tagit.. •
Clerkerijd j Scara ... vtj vårt... forsuar för
alth öffuerfald och orett öffuergång. Gust.
1 reg. 4:802.
Öfvergäld, f(?). Procenten. [Se
Schlyter Ord. overgæld. Mnt. overgelt, ocker.
Schiller-Lübben 6:229.] Then sitt götz
förökar med vcker och offuergeldt. Sal. ord.
1536 28:8. (Bib. 1541: winning; Öfv. 1878:
räntor.)
Öfvergängelig, adv. I öfv er träff ande
måtto, oöfverträffligen. Moses war en
off-uergengeligh heligh och wijs man. L. Petri
Dial. om mess. 38 b.
Öfvergöra, tr. Öfverlemna, öfverstyra.
[T.^übermachen.] Lind Ord.
Öfverhet, f. Högsta välde. [T.
obrig-keit (oberkeit).] idher är Offuerheten giffuen
aff Herranom. Vish. 6: 4. Then som
offuer-hetena haffuer skal thet ock besinna at
honom är icke swärdet förgäffues befalat. O.
Petri Ed. C 2 a.
Öfverhopigt, adv. I öfvermåttan stor
mängd. [T. überhäufig] odygder ... som
öfverhopigt j landet finnas. HSH 31:431
(1638).
Öfverhän, adv. På ytan, ytligt, lösligt.
[T. iiberhin.] när ett vatn medh något
serdeles slags maltn allenast lijtet och så
öfver-hänn är förblandat. U. Hjärne Vatt. 40.
man medicinen så öfverhän haar lärdt. Ders.
41. Paracelsus råder intet derföre, at de som
hans verck allenast öfverhänn och icke med
behörig alfvar läsa, det intet fatta. Par. 13.
Öfverhändig, adj. Som har öfverhand,
öfvermäktig, öfverlägsen, hielp mich ifrå
mina förföliare ty the äre mich
offuerhen-dughe. Dav. ps. 1536 142:7. Christus
dö-dhenotn offuerhendigh wardt. O. Petri 2
Post. 78 b. Tala så widh honom (Simson)
at tu kan få see huar vthinnan han sådana
stoor krafft haffuer, och huar medh wij kunne
warda honom offuerhendughe. Dom. 16:5.
Han skal sinom fiendom offuerhändigh bliffua.
Es. 42:13. han gaff sigh j kamp och trätto
medh them som lärdast woro jbland Judarna,
hwilkom han ock medh Scrifftenne war
offuerhendigh. L. Petri 3 Post. 18 a.
Öfverhänga, tr. Vara öfverhängande,
hota. Skulle och Gudh ... een eller
annan förändring regementet öfverhängia låta.
Stjernman Riksd. 2:1381 (1660).
Öfverhöjda, tr. Dominera. [T. [-iiber-höhen].-] {+iiber-
höhen].+} thess (fästningens) murar, torn,
vallar och gräfver äre ... mycket
öfverhög-dadhe aff klipperne. HSH 35:284 (1654).
Staden aldeles ähr öfverhögd, altså kan iagh
icke see huru han bäst skulle kunna
forfi-ficeras, emedan dhen ena högden så ähr
beskaffat at hon commenderar den andra.
30: 238 (1658).
Öfverhöjding, -höjning, f. han
(skansen) är illa förseeddh medh stryckvärn och
aff öfverhögdinger (dominerande punkter)
eller betäckelsser förolämpadh. HSH 35:289
(1656). vore och nödigt att den backen, som
sunnan för ofvanbe:de gamble skantz ligger,
bleffve uthiämpnadh, på dedh fiendhen icke
måtte den bruka til öfverhögningh
(bestryk-ning) emot dhed värket. 35:345 (1657).
Öfverhölja, intr. [Fsv. ovirhylia.] Ther
klagade väl mongen man opå Then orett,
then skalckën giorde thå, Men ingen låttes
thet höre; The som sådant straffe skulle,
Medh saken the thå öffverhulde (sågo genom
finger med, öfverskylde sakßn). Hund Er.
14 kr. v. 374.
Öfverhöra, tr. Granska. [Mnt.
over-horen, Isl. yfirheyra.] wij haffua ... öffwer
höört thin fogtes ... rækenscap. Gust. 1 reg.
3: 42.
Öfverig, adj. Öfverstigande. [Mnt. [-over-ich.]-] {+over-
ich.]+} Huilke våre borgare ... före mere godz
inn i rijkedt, änn thed var värdt the uttförde,
skall sådant öfvericht godz som annedt
fremmande godz förtulladt blifue. Stjernman
Com 1:128 (1552).
Öfverila, tr. 1. Öfverraska, öfverrumpla.
[T. übereilen.] Rantzau medh sin
krijgz-macht måtte komma och öfverijhla the
Svenska. Girs Er. 14 kr. 88. Fältmarskalken
.. . öfverijlade Kongels stadh. Widekindi 41.
blifva ... medh hugg och slagh öfverfaldne
och öfverijlade. Stjernman Com. 1:901
(1623). thet folcket Spaler ... med krijg
öf-verijla. Peringskiöld Jord. 11. om hon
änn vthaff kötz swagheet öffuerijlat vthi synd
fölle. P. J. Gothus Bön. C 6 b. the blefve
uthaff döden öfverijlade. Schroderus
Hoflef. 256. öfverihlad af Cupidos snälla^skått.
Wrangel Fr. Snöhvit 18. När herden, tung
af sömn, i trädens svalka hvilar, Då kommer
ulfvens stund: des hiord han öfverilar.
Celsius Gust. Vasa 98. den debitor, sonTeij
är trög och tresk, men medellöös och fattig,
icke må alt för strängt och hastigt öfverijlas.
Stjernman Riksd. 2:1865 (1680). när vre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
