Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfvermage ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfvermage
- 1032 —
Öfverpocka
(impuberes cum pubescunt), förandra the sijn
klara röst oc tala gröfre. Comenius Tung.
231.
Öfvermage, adj. Minderårig, hans söner
vore ännu unge och öfvermage. L. Petri
Kr. 81. öffuermaga flickor. Lælius Jung.
sp. C 5 a.
Öfvermakt, f. Så fick tå watnet
offuer-macht (tilltog, steg), och wexte swårligha
på iordenne. 1 Mos. 7:18. hans krankheet
fick offuermachten (tilltog). 2 Kron. 16:12.
Öfverman, m. [Fsv. ivirman.] 1.
Öfver-herre, förman. [Isl. yfirmaÖr, T. obermann.]
Thet första bodhit j then andra tafflone lärer
huru man skal holla sich emoot sina
offwer-män. O. Petri Men. fall B 5 b. the loffua
sich wilia wara theres öffuermen lydige.
Klöst. C 3 b. Vi hafve öfverman, som råda
öfver oss; vi hafve förmän som äro
hederligare (mera ansedde) än vi; ...vi hafve
ock mehrendels våra underhafvande, som
oss i vissa måhl lyda måste. Rydelius
Sed. 56. — 2. Skiljeman, skiljedomare. [Mnt.
överman.] worte them (de tvistande)
öffuermen giffne, them skwlle forene (förlika).
O. Petri Tänk. 19. Öffuermen offuer tesse
förlikning waare tesse epterscriffne gode men.
Ders. 37. the gode men som haffde warit
öffuermen paa ene syn. Ders. 136.
Öfvermantel, m. Täckmantel. Hon
gudadyrkans nit til öfvecmantel brukar, När i sit
raseri hon lif och välfärd slukar. H. C.
Nordenflycht 50.
Öfvermyndig, adj. bortt han ifrå the
äldsta, at utses til at retta och fast Stella
vårt språk, helst ther han vil vara så
öfvermyndig och envis! Svedberg Försvar 86.
en öfvermyndig Dictator. Ders 87.
Öfvermål, n. Genit. brukad som adv.
Öfvermåttan. Thet är ju sielsynt ath ... en
ringe hoop Tydzske kneckter skole szå
off-uermåls pucka, lika szom the vore idra
Regenter. Gust. 1 reg. 10:30.
Öfvermåtto, -måtton, adv.
Öfvermåttan. offuermotto häpen. 1 Mos. 27:33. thet
offuermåtto mykla folcket. Es. 17:12.
Kopparen ... war offuermåtton mykin. Jer. 52: 20.
the förundradhe sigh offuermåtton. Marc.
7:37. iagh offuermåtton förfolgde Gudz
Församling. Gal. 1:13. Jfr Måtta.
Öfvermäkta, -mäktiga, tr. Blifva
öf-vermäktig, öfverväldiga, öfvermanna. [Mnt.
overmechten.] Skeppen vordo uthaff vädhret
och bölliorna öfvermechtadhe och
försking-radhe. Schroderus Liv. 595. Jesus hafver
för migh fächtat, Lucifer är öfvermächtat.
Amnelius 113. Hans (Astrilds) boga ... kund’
mäd en lijten skäkta Thors vigg, mäd
brin-nand’ eld beväpnat, övermäkta. Lucidor
D 4 a. Hvad ingens väria vann kunn’ pennan
öfvermäkta. Dens. T 4 a. Fienden hade thet
(folket) öfvermächtigat. Girs Er. 14 kr. 66.
Ofvermälning, f. Öfvermål. Fogterne
. . . beholle och stinge vdi theris egen pung
all then fordeel the aff all öffuerwijcht och
öffuermälning bekomme. Fin. handl. 8: 279
(1555). bekendhe och schriffuerenn att sigh
haffue tagett enn tunne öfwermälningh vdaff
Tuna sochnn. Hist. handl. 13. 1:202 (1565).
tienndenn ähr inmält med råkenn tunne
och spann och vtthmältt med strukenn tunne
och spann, och haffwer så stuledtt
öffwer-mälningenn bortt. Ders. 287 (1567). Se
Målning.
Öfvermästra, tr. 1. Blifva mästare, herre
öfver, bemäktiga, sig, besegra. [T. [-iiber-meistern.]-] {+iiber-
meistern.]+} Then ther vil retteliga uttyda
Skrifften för en annan, ... han moste sielf
vara hema i Skrifften: ellies går han aldrig
retteliga ut ther med: then andre lärer
öf-vermestra honom. Svedberg Försvar 123.
han lät dryckenskapen aldeles öfvermästra
sin tunga. As. Ban. 1:273. fienden kunde
förraska eller på något annat sätt öfvermästra
staden. HSH 35:295 (1656). de sådane
rumor-makare öfvermästrat (gripit) hafva.
Stjernman Com. 3:598 (1667). Omsijder samblade
the sigh tilhopa til at strijda emoot honom,
men the blefve uthaff honom öfvermästrade.
Sylvius Er. Ol. 95. Förnufftet bleff aff
begärelsen til ett högt och härligit namn
öfver-mästradt. Curt. 639. — 2. Mästra. lasta,
öffuermestra och medh mongahanda
subti-liga listiga glosor förfalska (evangelium). P.
Erici 1:87 b.
Öfvermätig, adj. Öfverdrifven. [T. [-iiber-mässig.]-] {+iiber-
mässig.]+} Sadhe någhot om sigh sjelff, thet
hvarken osant eller öfvermätigt funnit vardt.
Schroderus Liv. 642.
Öfverpasselig, adj. Öfvermättlig,
omättlig- (J fr Passlig 1.) klagemåll... vm denn
öfverpasselig schiutzfärdher som de blifva
betvinngadhe thill att göre. Gust. 1 reg. 7:68.
Öfverplösa, tr. Öfverfylla, öfverlästa.
(Se P1 ö s a.) han ... öfverplösar sin maga
med omåtteligit ätande och drickande.
Svedberg Ungd. reg. 295. Hvad för
dryckenskap och vellust öfvas icke hos oss,
alra-mest på Herrans heliga hvilodagar, såsom
vore the enkom therföre inrettade, at tå
slösa och sig öfverplösa? Dödst. 228.
öfver-drucken och öfverplösad. Sabb. ro 1:652.
de sina träler med dricka öfverplösat.
Hermelin C 8 b. De öfverplösade sig med mat
och dryck. Malmborg 690.
Öfverpocka, -pucka, tr. Med hot
öfverväldiga, öfvermodigt behandla. [T. [-iiber-pochen.]-] {+iiber-
pochen.]+} Jfr Pocka. The väldige
öffuer-pocka the svaga. R. Foss 395. tå Reynick
var stadd til ordet, öfuerpockade han them
(anklagarne) medh kampens tilbodh
(erbjudande af tvekamp), at the moste tija stilla
... aff förskräckelse. Ders. när h: n:
tilfo-rende haffuer giort någen beskickning ther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
