Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,164
Hon sade: »Hennes nåde! jag är ännu ett lam,
Jag kan väl på gurhsame vänta".
I hafven det väl hört, att gudarne vandrat på jorden.
Och alla så fingo de silfver och guld,
Och alla så voro de itøjda;
Ty Frode var nådig och Edla var huld,
Att stockar och stenar sig fröjda1.
I hafven det väl hört, att gudarne vandrat på jorden.
Och fram bättre stod sig ett Boställe godt,
Der ingick båd1 konung och drottning;
På blixten så blef det ett.tempel, ett slott,
En glädjens och sällhetens våning.
I hafven det väl hört, att gudarne vandrat på jorden.
Och det var den herre med sk dyrbara fru,
De satte sig i vagn att hemfora;
Men tomtgubben slet vagnsremmen i tu,
Ty han ville ha dem der qvara.
I hafven det väl hört, att gudarne vandrat på jorden.
Men hör, du gode tomtegubbe, vet deremot,
Din seger var denna gång mager;
Ty konung och drottning de kunna gå till fot,
De vandra båd* i mörker och dager.
I hafven det väl hört, att gudarne vandrat på jorden.
Men det var en fröken, hon kunde ej s& gå,
Hon stötte sig på knäet det mjuka:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
