Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,194
Herr Carl hap axlade kappan blå —
Den älskog vele vi berömma! —
Han månde så glad inför konungen gå.
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
nådige konung, Gud göre eder säll! —
Den älskog vele vi berömma! —
Men gifven mig också skön Agnes i qväll."
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
Och konungen svarade nådigt; „välan! —
Den älskog vele vi berömma! —
Ty begge så ären I väfde hvaran."
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
I konungens gård blef då bröllopet af —
Den älskog vele vi berömma! —
Och drottningen dem sin välsignelse gaf.
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
Och de . fagra tärnor de myste åt hvarann —
Den älskog vele vi berömma! —■
Och englarne d&nsä1, och kärleken brann.
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
Och kärleken sad’ till stolte Agnes till slut: —
Den älskog vele vi, berömma! —
wNu lären I hvad I ej vetat förut."
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
