Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,201
Gammal visa.
Pä fröken Christina von Ungern Sternberg* bröllopsdag;
’ døn 10 April
Liten Kerstin hon satt uti höga lofts sal:
Den älskog vele vi berömma;
Hon höll med Att hjerta ett hemligit tal..
Allerkärestan’ min, j?tg tam eder aldrig förglömma.
„Mitt lekelam har aldrig svikit mig ån,
Den älskog vele vi berömma;
Och sypungen är Jttin trognaste vån.
Allerkärestan min, jag kan eder. aldrig förglömma.
„Att sitta altona, det är du så lugnt:
Den älskog vele vi berömma;
Ty verlden är felflk och lifvet är tungt"
Allerkärestan min, jag kan eder. aldrig förglömma.
Stolts Kerstin hon virkade guld-bordan rik:
Den älskog vele vi btøömma;
Hennes tärna kom • springandes m med ett skrik.
Allerkärestan min, jag tam eder åldrig förglömma.
„Här kommer en Drake, ett skrackeligi djur —
Den älskog vele vi berömma —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
