Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,217
Så blir han, som förr, en riddersman båld."
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
Stolts Kerstin hon axlade kappan röd: -
Den älskog yele vi berömma;
Hon gick in för sin farbror, att klaga sin nöd.
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
„Och hören I, min farbror, hvad jag säger er:
Den älskog vele yi berömma;
Mitt hjerta det klappar, då Draken jag. ser.
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
„Han skrämmer mig.; men- han mig skådar aå Midt:
Den älskog vele vi berömma;
Tänk, om jag kan göra’n förtrollningen qvitt!"
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
Och det var hennes farbror, den värdigt jarl,
Den älskog vele vi berömma,
Han var af det slaget, som tjent konung Carl.
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
Han sade: »Liten Kerstin, du var vid godt mod;
Den älskog vele vi berömma;
Den Draken, som du, tyck* ha ridderligt blod."
Allerkärestan min, jag kan eder aldrig förglömma.
Stolts Kerstin med allvar på Draken då såg:
Den älskog vele vi berömma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
