Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,212
Men släpper er ej förr, det kan jag heligt lofva,
Än de plä’ vakna upp; det blir dervid, farväl!"
På sagdan stund vår nåd som gumma tog på vandra:
Men fast hon tvuugit sig ihjel,
Var dock gestalten ej som andra!
Förbländad kom hon in i Solens lustpalats:
Det var af reii kristall med guld och med demanter;
Vid porten såg hon först, liksom tolf stånddrabanter,
Tolf himmélstecken stå; se’n på en inre plats,
Dock under samma tak, hon såg den vackra Våren,
Med sköna blomster prydd; bredvid hon Sommarn såg,
Helt bar med krans af ax; derhos, med glädtig håg,
Stod Hösten i sitt rtis — kring axlen hängde håren;
Men stackars Vintern frös och för en brasa låg.
När hon sig trodde sett det mesta,
Kom hon in i en sal, der svårt var ögat fästa:
Hon alla Sekler såg från verldens första dag,
Af bättre och af sämre slag;
Men vårt var visst ej bland dé bästa.
Derpå låts förmaksdörren opp:
Der såg hon Åren sakta skrida,
Och Måna’rs gång vid deras sida,
Och Vèckors traf och Dagars lopp;
Hon såg hvar Timme snabbt sig röra,
Och hvar Minut så fort som pilen i sin fort.
Sängkammarn öppnad blef: se’n kom hon, hin vet hvart! —
Jag har dermed ej mer att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
